NORDMARKS KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Nordmarks socken utgör en smal dalgångsbygd längs Nordmarksälven (Letälven) med gelst spridd bebyggelse i omgivande skogsmarker. Socknens tätort är Nordmark, som utgör tillsammans med Persberg, en av de mellansvenska bergslagsbygdens äldsta gruvorter med en järnmalmsbrytning, som återgår till 1300-talet. Invid gruvfältet anlades redan under medeltiden två hyttor, Nordmarkshyttan och Haborshyttan för förädling av malmen till tackjärn. Konkurrensen om skogsråvaran tvingade dock Haborshyttan till nedläggning under 1700-talet medan verksamheten vid Nordmarkshyttan pågick fram till 1905.

Från 1600-talets mitt pågick brytningen året om i fyra olika gruvhål med Storgruvan som den äldsta och mest givande. Genom väder- och vattenkonster med kilometerlånga stånggångar sköttes länspumpning och uppfordring av malm ur hålen. 1694 utvidgades brytningen också till Taberg i norr och 1713 till Finnmossen i väster. Ett knappt 60-tal yrkesverksamma vid 1700-talets början steg till nära 250 vid seklets slut. Befolkningsökningen gav underlag för egen församling och 1731 invigdes Nordmarks kyrka, uppförd av filipstadsbyggmästaren Jan Junger.

Bebyggelsen växte i omfattning dels kring kyrkan dels på själva gruvfältet. Boningshus blandades med verksbyggnader och de olika samhällsfunktionerna blev alltfler. Nya tekniker togs i bruk successivt under påföljande århundraden. Dynamit ersatte tillmakning och krut vid brytning, Tabergs kanal grävdes för att underlätta transporter till hyttorna norrut, på Nordmarks-Klarälvens järnväg fraktades malm till Hagfors järnverk osv. Förutom förtätningen av bostadshusen och verksbyggnader vid hyttan och gruvfält fanns i gruvbyn kring sekelskiftet 1900 kvarn, såg, garveri, bryggeri, gästgiveri, järnvägsstation, skola och flera folkrörelselokaler. Som administrativt och industriellt sockencentrum påverkade Nordmark den omgivande bygden på många sätt.

Tillsammans med Persberg har Nordmark varit av utomordentlig stor betydelse för länets industriutveckling och utgjort förutsättningarna för västra Bergslagens tackjärnsproduktion under århundraden. Området uppvisar en komplex bild vari ingår ett sällsynt stort antal bevarade gruvlämningar, anläggningar och verksamhetsanknuten bebyggelse, som på ett osedvanligt tydligt sätt belyser sambandet mellan arbetsplats och boplats. Här finns välbevarade och tidstypiska gruvlavar, spelhus, vattenhjul och vändbrott och stånggång, herrgård, torp och annan bostadsbebyggelse, ekonomibyggnader och samhälleliga serviceinrättningar. I den för länet typiska korsformiga träkyrkan och bildandet av en egen bruksförsamling ges en föreställning om järnets förmåga att bryta bygd. Till miljöbilden hör också ännu hävdade marker med ålderdomliga stengärdsgårdar mm. Transportmässiga lämningar som kanaler, järnvägssträckningar och äldre körvägar kompletterar bilden.

Nordmark tillhör också landets mest mineralrika områden och har tilldragit sig internationellt geologisk och mineralogiskt intresse. Området Nordmark-Taberg är ett av kulturmiljövården utvalt riksintresse K 12.

ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Nordmarks kyrka. / ATA Stockholm, Nordmarks kyrka. / Beran W, Nordmarks kyrka, 1981.