ERIKSBERGS GAMLA OCH NYA KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Eriksbergs två kyrkor är belägna cirka 12 kilometer fågelvägen öster om Herrljunga. Den medeltida kyrkan ligger strax norr om kyrkan från 1885 och de ingår båda enligt kommunens kulturmiljöprogram i en skyddsvärd kulturhistoriskt värdefull miljö. Landsvägen går väster om kyrkorna och öster om dem rinner ån Lidan, som förr var en viktig kommunikationsled. Eriksbergs gamla kyrka står på en kulle vid landsvägen med ett skolområde längs kyrkogårdens norra sida.

I höjd med detta finns en parkering vid vägen. En allékantad väg går därifrån fram till prästgården i sydväst, byggd 1880 med en flygelbyggnad i sten. Det är en av de bäst bevarade prästgårdarna i Herrljunga kommun. Huset har salsbyggnadens planlösning och fasaden är klädd med ljus locklistpanel. Gårdsmiljön fick en ståndsmässig utformning och har kvar sin gräsrundel, fruktträdgård och grusade gångar. Huset fungerar emellertid inte längre som tjänstebostad. Närmast vägen ligger prästlönebostället, en gård med stor ekonomibyggnad. Kyrkogården nås genom två stigluckor vid vägen. Skolområdet har sin utgångspunkt i en folkskolebyggnad från 1895 som 1915 kompletterades med en särskild småskolebyggnad och som under 1900-talets andra hälft utökats med låga byggnader, varav den ena sträcker sig utmed kyrkkullens fot med en modernistisk lång länga. Här fanns förr en offerkälla, S:t Eriks källa, brukad in på 1800-talet som blev brunn till skolan. Åkrar och gärden breder ut sig österut nedanför branten.

I bebyggelsemiljön runt kyrkorna ingår också andra kulturhistoriskt intressanta hus såsom ett gammalt ryttartorp, numera hembygdsgård, och ett bostadshus från 1919. Den nya kyrkan ligger väl synlig på en höjd sydöst om den gamla kyrkogården, endast några hundra meter därifrån, och dess mäktiga gestalt utgör ett viktigt landmärke i socknen.

Länge fanns här ekskogar men de skövlades till skeppstimmer på 1700-talet. Trakten blev kalhuggen och ljungrik och kom att ingå i ett naturområde kallat Svältorna. På 1800-talet planterades gran och tall som växt upp till stora skogar. Socknen ligger nu bortom de större allfarvägarna. Byn Eriksberg ligger i östra delen av Gäsene härad i gränstrakten till gamla Skaraborgs län och utgjorde sockencentrum från tidig medeltid till 1800-talets slut. Eriksberg låg ungefär mitt emellan järnvägsstationerna i Ljung och Floby. Här finns ett forntida gravfält kallat Kungshög med 30 stensättningar, ett par terrasseringar och en hålväg. Området ligger inte i anslutning till kyrkan, som annars många gånger är fallet. Kyrkorna befinner sig mellan de båda anrika storgårdarna Gate i nordväst och Ladås i sydöst. Kungsgården Gate lär ha fått namn efter en vikingahövding vid namn Gaute. Ladås sägs ha varit jarlars och kungars arvegods. Vid Gates gamla kungaborg lär man på 1700-talet ha uppfört en gårdsbyggnad. Gaute var farmors far till Erik den helige, kung cirka 1156-1160. Erik förmodas vara född i socknen som bär hans namn. Hans son Knut Eriksson var kung 1167-1196 och levde och dog i socknen, om än begraven i Varnhem. Tillkomsten av Eriksbergs 1100-talskyrka är enligt traditionen knuten till dessa män och flera platser i socknen är knutna till Eriksätten som stred i generationer mot den Sverkerska ätten om makten över det medeltida Sverige. Placeringen för det kloster som skall ha uppförts samtidigt med kyrkan, men snabbt tagits ur bruk igen, är oviss.