Kyrka

Kyrkans äldsta delar består av ett långhus med ett avlångt kor. Någon absid har troligen aldrig funnits. Koret kan möjligen redan vid byggnadsskedet ha valvslagits med två travéer, varav endast det östra finns kvar idag. Inslag av tegel i byggnaden gör att de äldsta delarna dateras till senromansk tid, från cirka 1100-talets slut till 1200-talets mitt. Senare, möjligen kring 1330, byggdes kyrkan till med ett västtorn med valvtäckt bottenplan. Det är osäkert om tornets övre våningsplan är samtida med tornets övriga delar. En sexkantig utvändig trappa på tornets södra sida ledde upp till tornets övre våningar. Under medeltiden tillkom också ett vapenhus vid långhusets södra sida och valv inne i långhuset. Valven bemålades troligen kring 14301460. Under 1800-talet fanns planer på att riva den gamla kyrkan och bygga en ny. Istället byggdes den till med en stor nykyrka mellan åren 1848 och 1854. Nykyrkan fick formen av en ensam korsarm mot söder. Större delen av södra långhusmuren revs samt långhusvalven. Genom tillbyggnaden fick kyrkan den särpräglade form, med tre nästan lika långa armar, som den har idag. Altaret ställdes vid norra långhusväggen och huvudingången samt läktare med orgel flyttades till nykyrkans södra gavelsida.

Mellan åren 1906-1909 genomgick kyrkan en restaurering under ledning av arkitekt Henrik Sjöström. Altaret flyttades tillbaka till det medeltida koret i öster. Altaruppsatsen försågs med en ny tavla och en sakristia inreddes i korets östra del bakom ett altarskrank. Den södra delen av nykyrkan skärmades av från långhuset och inreddes med församlingssal, bisättningsrum och pannrum. Långhuset valvslogs återigen och en orgelläktare byggdes i tornet. De blyspröjsade fönstren samt en ny dopfunt i nygotisk stil tillkom liksom ny bänkinredning.

1956-57 fick kyrkan en ny orgel med orgelfasad som ritades av arkitekt Torsten Leon-Nilson, Ignaberga. 1962 upptäcktes kalkmålningar tillhörande Fjälkingegruppen i korvalven och dessa konserverades av Våga Lindell-Andersson. Under 1964 lades taket om med falsad kopparplåt. Mellan åren 1965 och 1972 utfördes ytterligare renoveringar under ledning av arkitekt Leon-Nilson. Under 1965 förnyades de tekniska installationerna och ett kalkstensgolv lades om i långhuset. Kyrkans församlingssal renoverades mellan åren 1971-72. Koppartaket på tornet, torntrappan och nykyrkans lades om under 1976. Innerfönster monterades 1984.

Interiör
Via huvudingången, i den södra delen av nykyrkan, leder en korridor med slätputsade och ljust målade väggar mot kyrkorummet. Golvet är lagt med mörkgrå kalkstensplattor. Kyrkorummet omfattar den norra delen av nykyrkan och den mot nykyrkan tvärställda, medeltida byggnaden. Kyrkorummets väggar och valv är slätputsade och vitmålade. Valven över nykyrkan och långhuset samt korets västra valv är alla högresta och spetsbågiga. Korgolvet ligger två trappsteg över långhusets och upptas till största delen av en ovalt formad altarring. Altaruppsatsen kompletteras av ett bakomliggande altarskrank och tillsammans avskärmar de sakristian som ryms i den östra delen av koret. I sakristian är det medeltida, något flackare, valvet med bemålning bevarat. Målningarna består dels av kvadermålningar, dels av helgonfigurer och blomstermotiv. I öster är Kristus som allhärskare Majestas Domini - återgiven. Mitt på den östra väggen finns ett dörrparti med dubbla, blankpolerade dörrar i furu med ett ovanliggande snidat emblem för Gustaf III. Dörrparet leder via ett vind-fång till den östra koringången. Till höger om dörren, på väggens nedre del, finns en piscina i en nisch.

Kyrkorummet domineras av bänkinredningen från 1900-talets första decennium som har en mörk träfärg med röda och blågröna accentkulörer. I den västra delen av långhuset, tillika tornets nedre våningar, finns en orgelläktare i samma utförande och färgsättning som bänkinredningen. Läktaren bärs upp av smala träpelare och har ett synligt och dekorativt golvbjälklag. Läktarfronten bryts upp av ett orgelpositiv. I väster leder ett dörrpar till en mindre förhall, vidare till västporten.

Från orgelläktaren leder en trätrappa vidare upp till tornet. Den utvändiga murade trappan används inte längre. Tornet har ett gråstensmurverk med utdragna fogar av kalkbruk. Klockvåningen har ett dubbelt golvbjälklag och en ålderdomlig takstol. Vinden över långhus och kor nås via nykyrkan. Vinden rakt ovanför nykyrkan har ett brädgolv och får dagsljus från ett stort runt fönster i söder. Över långhus och kor är vinden mycket svårtillgänglig. Takstolarna över koret är ålderdomliga. Den östra korgaveln är regelbundet murad av natursten och rikligt skolad med tegelskärvor. Runt ljusinsläppet är muren av tegel.

I den södra delen av nykyrkan finns en församlingssal som inretts under sent 1900-tal, med heltäckningsmatta och innertak av furu. I anslutning till denna finns också RWC och kapprum samt uppgång till vinden över korsarmen, långhuset och koret.

Inredning och inventarier
Altaruppsatsen är sammanbyggd med altaret och omfattar även ett bakom-liggande altarskrank. Alla delar är tillverkade av ek i nygotisk stil. Det mörka träet har detaljer målade i rött och blågrönt. Altaruppsatsen utgörs av en triptyk, ett tredelat motiv, med en central målning av Jesus som stiger upp ur graven, flankerad av två mindre målningar. Uppsatsen har ett rikt snidat masverk med tinnar och blomstermotiv. Delar av altaruppsatsen och altaret kan möjligen vara från 1800-talets ombyggnad. Altartavlan tillkom dock 1909.

Altarringen har en avlång form i öst-västlig riktning och är liksom övrig inredning i koret tillverkad i ek med accenter i rött och blågrönt på de svarvade balusterdockorna. Knäfallet är klätt med en gråblå textil. Altarringen är sannolikt från 1800-talets renovering.

Predikstolen med tillhörande baldakin är från 1909 möjligen med bevarade delar från 1800-talet. Korgen är sexsidig och vilar på en flersidig pelare med bredare fot och utkragande överdel. Nedtill på korgen löper en dekorativ bård med rundbågar, trepassformer och franska liljor. Sidorna på korgen, liksom på räcket till trappan, är indelade i fyllningar med snidade papyrusliknande motiv. Korgen avslutas upptill med ett utkragande listverk. Baldakinen är åttkantig med fialer som markera varje hörn och däremellan samma sorts bård som på korgens undersida. Mitt på baldakintaket finns en kronliknande konstruktion som döljer upphängningsanordningen. Både predikstol och baldakin är tillverkade i ek med detaljer i blågrönt, rött och förgyllning.

Dopfunten står mot den södra sidan av triumfbågen, i koret. Funten har en åttkantig grundform med snidade fyrpassmönster kring cuppan. Den vilar på en stadig utkragande fot med åtta samla, svarvade kolonner som håller cupp-an. Till funten hör ett dopfat och ett kupolformat lock vilket används som baldakin med nedpendlad duva samtliga i mässing. Dopfatet är från 15-1600-talet medan locket är från 1719. Duvan som hänger i locket är från 1933.

Bänkinredningen är från 1909 och består av öppna bänkar med profilsågade gavlar med snidade detaljer. Bänkgavlarnas överstycken har detaljrikt snidade akantusmotiv i relief och avslutas upptill av en trepassform. Inredningen är tillverkad i ek med detaljer i rött blågrönt. Inredningen är i nykyrkan uppdelad i tre kvarter, i långhuset i ett kvarter längs norra väggen och två kvarter längs den södra sidan. Framför varje bänkkvarter finns bänkskärmar utsmyckade med snidade fyllningar.

Orgeln är från 1957 med orgelfasad ritad av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Den ersatte en äldre orgel i nyklassicistisk utförande. Fasaden har ett modernistiskt formspråk men bär ändå ett eko av den nyklassiska indelningen med de yttre pipfälten som lutar inåt, mot instrumentet. De mittersta pipfälten är rektangulära. Ett ryggpositiv med tre pipfält sitter mitt i läktarbarriären. Fasaden är målad i grått, gult och grönt.

Storklockan av malm är ursprungligen från 1350 men gjöts år 1855 om av Gabriel Olof Fredriksson från Kristianstad. Lillklockan, ursprungligen från 1640, är omgjuten hos A. Beckman & Co i Stockholm år 1890.

Övrigt ett triumfkrucifix i ek, daterat till 1300-tal, är placerat på nykyrkans södra vägg.

Önnestads kyrka utgörs av långhus, ett något smalare kor, västtorn samt en bred och lång korsarm åt söder (nykyrkan). Fasaderna är spritputsade och vitkalkade med slätputsade, profilerade takgesimser samt fönster- och dörromfattningar. Kyrkan har ingen synlig sockel, utom några av stenarna i tornets grundläggning. På tornets södra fasad finns ett utanpåliggande, murat trapphus med svagt sexsidig grundplan. I klockvåningen finns rundbågiga mur-öppning med träluckor. Kyrkorummets fönster är rundbågiga och blyspröjsade med färgat glas. I korsarmens södra del är fönstren också rundbågiga men utförda i trä med klarglas. Hela kyrkan täcks av sadeltak med falsad kopparplåt. Trapphuset på tornet har ett kopparklätt pulpettak.

Kyrkans huvudentré ligger på nykyrkans södra gavel med välbevarad nyklassisk portalomfattning. Porten har dubbla dörrblad med kvadratiska speglar ned- och upptill, och avlånga rektangulära speglar i mitten. Över porten sitter ett spröjsat halvmånefönster. Porten ryms i en rundbågig, diskret profilerad omfattning. På ömse sidor om porten bär slätputsade pilastrar upp ett ovanliggande listverk, ett så kallat entablement. Centralt placerat över portalomfattningen finns ett runt, stjärnspröjsat fönster. På tornets västra fasad finns ännu en entré med dubbla dörrblad, målade i en gråblå kulör, med svartmålade, sirligt utformade gångjärn. Över porten sitter ett tvådelat, halvmåneformat fönster. Porten ryms i en djup, slätputsad och rundbågig muröppning. I öster finns en koringång med utformning liknande västporten; dubbla gråmålade dörrblad med sirligt utförda, svarta gångjärn, och ett fönster i halvmåneform här med blyspröjsade rutor. En enkel stentrappa med tre steg leder upp till porten.