kaitum kapell

Kyrkorummet har tältkåtans runda form, de primärbärande stängerna utgörs av limträbalkar, de sekundära stängerna av hyvlade reglar. Tältduken har här blivit en ofärgad juteväv. Rököppningen i taket skyddas av en plexiglashuv. Virket är betsat i brunt, med kåtans typiska sotskugga inlagd på ca två meters höjd. En ljusring av nakna glödlampor hänger direkt under rököppningen i taket.
Det stora, spetsiga gavelfönstret går ända ned till golv och släpper generöst in den omgivande naturen som bildar altartavla med korgårdens stora träkors i centrum. Kyrkans svarta skiffergolv fortsätter i stenläggningen på den lilla gården utanför
fönstret. Ytterligare en detalj som upphäver gränsen mellan ute och inne är panelen i korets gavelspets som fortsätter förbi fönstret och ut på gavelfasaden.
Inredningen är enkel men sober med tydliga samiska förtecken. Predikstolen har front av naturgarvat renskinn och tenntrådsbroderat kläde. Knäfallet är klätt med renskinn, dörrtrycken är utförda i ornerat horn, kollekthåvar med pärl- och tenntrådsbroderi eller i rotslöjd.
Bänkarna i omålat, mattfernissat trä har i svängd form som följer rummet och helt raka gavlar.
Förutom att två mindre skrubbar inretts i utrymmet innanför vapenhuset, är kapellet oförändrat sedan det byggdes.