Lidköpings fyr och f.d. västra fyr

En av Vänerns mer monumentala och stämningsmättade fyrmiljöer är Lidköpings fyrplats präglad av de långa stenpirarna, det välbevarade fyrtornet från 1911, sjö fåglar i mängd och vyerna ut mot Kinneviken och in mot staden. Numera för fyren på östra hamnpiren en lite undanskymd tillvaro bakom Värmeverket, men fyr platsen är en del av hamnmiljön, där tegelröda in dustribyggnader från 1800-talet och 1900-talets början samsas med anläggningar från senare tid. De ståtliga stenpirarna är numera de äldsta bevarade stora stads hamnpirarnavid sjön. Pirarna härstammar från hamnens ombyggnad 1847-53, då fyrplatsen anlades. Fyrvaktaren var bosatt inne i staden. Fyrningen lär länge ha skötts av fyrvaktare Söderström som var verk sam i slutet av 1800-talet och in i tidigt 1900-tal. Nuvarande angöringsfyr har haft två föregångare på platsen. År 1852 uppfördes ett litet trätorn som 1871 flyttades till Hellekis hamn där det fortfarande står. 1871 års fyr var ett litet röd- och vitmålat fyrhus av trä med torn på taket. Nuvarande stentorn byggdes 1911. År 1956 ersattes gasdriften med el och 1994 moderniserades el-driften. Det åttkantiga tornet är 8,2 m högt och byggt av kalksandsten. Tornet hade från början en bar stenfasad med mönstermurningar, men erhöll på 1940- eller 50-talet den nuvarande vita putsfasaden med rött bälte. Fyren är i Seglationsstyrelsens ägo. Pirarna av släthuggen gråsten har gångbana av kalksten, men är senare delvis pågjutna med betong.Östra pi ren är störst och mest påkostad med flera granitpollare och på pirhuvudet stentrappa till vattenbrynet med förtöjningsplats. Förr avgränsades pirhuvudet med fyren av ett sirligt järnstaket med grind. Västra fyren på västpiren var en enkel anläggning från 1946, nersläckt och borttagen på 1970-talet.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.