Stadsteatern

Stadsteaterns byggnadsvolym är oregelbunden med 3 våningar mot Götaplatsen och ett högre scenhus mot Johannebergsgatan. Entréfasaden har en originell utformning som delvis präglas av detaljer i 1920-talsklassicism. En rad kolonner är infogade i andra våningens stora fönsterparti och två skulpturer av Ivar Johnsson bär entréns skärmtak. Entrédörrarna av glas och stål har dekorativt rundade detaljer. Huvudentrén omfattar en rymlig vestibul och två trapphus med vardera två fribärande trapplopp. Foajén har ett högt fönsterparti och på en av väggarna finns en frescomålning av Tor Bjurström., Byggandet av Stadsteatern inleddes 1930 och invigdes 1934 med Stormen av Shakespeare med bl a Georg
Rydeberg i en av rollerna. Arkitekt var Carl Bergsten i samarbete med scenkonstruktören och
regissören Knut Ström. En arkitekttävling om en Stadsteater på denna plats hade utlysts 1924.
Göteborgs Stadsteater hade vid invigningen med sin sänkbara scen Europas modernaste teknik. Den var
tillverkad av Götaverken efter Ströms instruktioner.

Teaterns dekor producerades i egen verkstad. I byggnaden inrättades också Sveriges första
studioscen (inrymde 200 platser) som var tänkt att fungera som repetitionssal och för enklare
uppsättningar och experimentell teater. Detta var ett nytt sätt att spela teater i direkt kontakt
med publiken. På 1970- talet försågs vestibulen med hissar till studion.

Stadsteatern är i princip uppbyggd kring fyra enheter; scenhus, magasinshus, salong med förrum samt
foyer med trapphus.

I början av 2000-talet gjordes en stor ombyggnad av stora teatersalongen. Till den stora salongen
hörde ursprungligen ett stort scenhus och scenmaskineri, unikt för sin tid. Transportarbetet med
kulisser sköttes med hjälp av spårbundna scenvagnar och fondhiss. En genomgripande ombyggnad
gjordes i syfte att skapa goda basfunktioner för verkstäder och ateljéer och en moderniserad
scenteknik samt att stärka sambandet mellan scen och salong. Scenöppningen breddades och i
salongens bakkant förlades ett kontrollrum. I samband med detta inrättades också en tredje scen för
ca 180 personer. Färgsättningen i promenoarerna återställdes till
originalutförande.

Huvudfasaden kännetecknas av en tungt utformad bottenvåning i sten med
svart labradorsten och slipad gråådrad granit. Byggnaden har i sina
asymmetriska byggnadsvolymer en modernistisk och funktionalistisk form.
Entré, foajé, scener och trapphus är tydligt markerade i fasaderna. Fasaden
är klädd med gult handslaget Lommategel med gröna fogar. Murningen
bildar varierande mönster på de olika fasaderna. Ett skärmtak ovan entrén
bärs upp av en karyatid och en atlant, huggna i granit av konstnären Ivar
Johnsson. Entrétakets undersida har belysning bakom vita glasrutor.
Ovanför entrétaket dominerar foajén fasaden med stora fönster som inramas
av omfattningar i bohusgranit. Ovan dessa sitter fem runda fönster.
Byggnadens entréparti har drag av både klassicism, modernism och art
deco. Entrén har fem dörrar i rostfritt stål och glas med ett formspråk som
ger byggnaden en stark modernistisk prägel till den annars mer
klassicerande karaktären med bl a foyervåningens kolonnrad. Både ut- och
invändigt finns inslag av Art-deco, vilket är ovanligt i Göteborg. Fasaden
mot Berzeligatan har en sidoentré. Entrépartiet fortsätter runt hörnet.
Sidoscenen får byggnaden att skjuta ut som ett risalitparti. Dess fasad har
slätmurat tegel. Fasaden har spröjsade fönster i olika storlekar. På den östra
fasaden mot Johannebergsgatan finns sceningången.

Markbeläggningen runt stadsteatern i form av mörka klinkers är unikt för stadsteatern och saknar
motsvarighet i staden i övrigt. Klinkersen kommer sannolikt från Höganäs och var en vanligt
förekommande trottoarbeläggning på 1920- och 30-talen i flera städer i Skåne. Markbeläggningen
lades i samband med att teatern byggdes. Den är en del av byggnadens karaktär
som i alla sina delar präglas av högt ställda krav på material och uttryck.

Praktmasterna vid entrén mot Götaplatsen tillkom i samband med Jubileumsutställningen och är del av
Götaplatsens karaktär. De finns två master med samma utformning vid konserthusets entré.

Bergsten har använt sig av geometriska former med räta vinklar, bågar och cirklar. Materialen är
glas, sten linoleum och stål. Stålrörsmöblerna liksom armaturen är formgivna av Carl Bergsten.

Salongens väggar var ursprungligen täckta med en champagnefärgad velourtapet, tillverkad i Venedig.
Den finns bevarad under den nuvarande väggbeklädnaden. Entrédörrarna har originalarmaturer.
Salongens stolar är från 1988. Salongens ursprungliga karaktär är så pass förändrad att den inte
ingår i skyddsbestämmelserna, med undantag av den ursprungliga tapeten som ska bevaras.

Trapporna är utförda i armerad betong och belagda med slipad kalksten liksom socklar och
vangstycken. Räckena är av vitmetall. Trapphusen är en lek med former, djup och ljus vilket ger dem
en särskild arkitektonisk karaktär och är utmärkande för stadsteatern. Väggarna är av stålslipad
kalkstuck. Hissarna som är anpassade till den invändiga karaktären tillkom på 1970-talet. Dörrarna
från vestibulen till promenioren och salongen har grågrön linoleumklädsel. I vestibulen har på
senare tid installerats en hiss i den stora trappan för bättre tillgänglighet.

Promenoiren är formad som en båge och omsluter salongens rundade vägg. Utefter ytterväggarna finns
inbyggda kapprum som följer salongens rundning. Väggarnas ytskikt är stålslipad kalkstuck. Taket är
blått. Sex stycken lampor av vitt glas uppbärs på marmorpelare. De tio dörrarna mot salongen är
klädda med grågul linoleum. Väggarna mellan dörrarna har speglar och cylinderformade lampor.
Garderoberna är inredda med skohyllor och värdefack. Garderoberna avslutas med höga fönster vilket ger
promenoiren dagsljus.

Foyern sträcker sig genom två våningar och i hela byggnadens bredd. I rummets södra kortsida har i
senare tid inrättats en sidoscen för bl soppteater. En Al frescomålning utförd av Tor Bjurström
finns bakom scenen. Mattan (ej ursprunglig) i linoleum går i rött, gulbrunt och grönt mönster. En
bred golvlist av mörk marmor löper runt rummet. Från listerna reser sig marmorpelare som uppbär
lampor av gult och vitt glas. Mot promenoiren finns en halvcirkelformad öppning. Över valvet finns
en balkong från andra radens förrum. Gröna bjälkar bär upp denna vars räcke är av rostfritt glas
och stål. I rummets mitt finns en bardisk i rostfritt stål som formgivits i senare tid av
scenografen Sven Erik Gode. Foyen präglas av en monumentalitet i helheten men med modernistiska
detaljer.

Foyern har fönsteromfattningarna av gråsvart marmorstuck på sockel av slipad kolgårdsmarmor. Golvet
var ursprungligen täckt med robuleum (en slags gummerad linoleum) i rött, gulbrunt och grönt.
Väggar och tak hade en ljusgul kulör. Belysningen vid fönstret är sammanhållen i knippen utefter
ytterväggen med lamporna dolda av långa glasprismor.