Turbinhuset

Turbinhuset (I) är en paviljongliknande byggnad i rött lertegel på en stensockel. Fasaden har en fris i lombardiska band och rundbågiga fönster. Taket är ett flackt, valmat plåttak med takryttare av gjutjärn förbundna av ett järnstaket. Takfoten är kraftigt utskjutande och försedd med dekorativt formade taktassar. Byggnaden är grundlagd på stenkistor som vilar direkt på Svartåns botten. Marken närmast väster om byggnaden är stensatt med kullersten samt en mindre grönyta.

Källa: Beslut om byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Västmanlands län, 2023-12-15, dnr 3322-2012.

Turbinhuset och dammanläggningen vid Svartån i Västerås uppfördes 1891 av Västerås stads dammbyggnadskommitté efter förslag från Göran Wenström i samarbete med Ingenjörsbyrån Qvist & Gjers, Arboga. Syftet var att få det nybildade bolaget ASEA att etablera sig i Västerås.

Läget intill Västerås slott och rådhus var känsligt. Utförandet var dyrare än utredningsalternativen men sågs som det mest fördelaktiga ur ett estetiskt och funktionellt perspektiv. Staden skulle få en jämnhög vattenspegel från Slottsbron till Storbron och en större vattenreservoar som säkerställde en mer konstant vattenkraft. Qvist & Gjers förslag till gestaltning av Turbinhuset ogillades dock av kommittén. Uppdraget att rita byggnaden gick istället till Viktor Adler, Stockholm.

Det centrala läget i staden gjorde det möjligt att leverera likström till abonnenter utan att alltför mycket energi gick förlorad i överföringen. Kraftmässigt var dock anläggningens funktion begränsad och användes förmodligen främst för belysningsändamål. Anläggningen konstruerades för att rymma fyra turbiner med en total kapacitet på ca 150 kW. Kontraktet med ASEA tecknades i början av 1892 och löpte på tio år. 1902 sade bolaget upp arrendeavtalet och 1904 lämnades anläggningen tillbaka till Västerås stad.

Under åren 1892 till 1911 skedde kontinuerligt uppdatering och utbyten av generatorer. Verket var i drift fram till slutet av 1950- talet. Byggnaden stod därefter oanvänd fram till 1974, då den restaurerades och byggdes om till ett körbart museiverk. En äldre turbin inköpt i Lindesberg, installerades för drift av en återflyttad ursprunglig likströmsgenerator från 1892 och en av de kvarvarande likströmsgeneratorerna från 1910. Manövertavlor samt belysning med ursprung från sekelskiftet installerades. Vattenkraften användes vid den museala driften för belysning inom byggnaden. Ett värmeisolerat innertak med panel i pärlspont och ett räcke som avskiljer de gamla generatorerna från besöksytan tillkom i turbinrummet.

Kraftverket renoverades 1996 och 1995 - 96 installerades två moderna turbiner bredvid den äldre utrustningen. Turbinhuset används idag som museum och el produceras i kommersiellt syfte.

Källa: Beslut om byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Västmanlands län, 2023-12-15, dnr 3322-2012.