Vilans kyrka

Interiör
Byggnaden består av ett markplan med källarvåning. Via glasade dörrar i vindfånget vid huvudentrén når man kapprummet med väggar av brunrött tegel och stående, obehandlad furupanel. Golvet är belagt med ett mörkt golvtegel. Kyrksalen och samlingssalen ligger till höger om kapprummet. Dörren till kyrksalen markeras av ett järnkors. Kyrksalen har rektangulär planform med väggar av rött tegel och golv av mörkt golvtegel.

Koret är inkorporerat i kyrksalens södra del. Takhöjden är vid ingången låg men stiger i riktning mot koret. Höga, smala fönster i östra respektive västra väggarna, i höjd med koret, är försedda med raster av furubrädor vilket styr ljuset mot altaret. Ljusföringen i kombination med den stegrande takhöjden bidrar till att ge rummet en tydlig riktning och en fokus på altaret.

Möbleringen är anspråkslös och består av orgel, lösa stolar ordnade i två kvarter, altare, dopfunt och ljusbärare. Korväggen är lätt konvex med en altartavla av färgat glaserat tegel som formar ett monumentalt t-format Antoniuskors bakom altaret. Strax väster om altarbordet finns en oktagonal dopfunt i granit. Orgeln står i anslutning till hissväggen i salens norra del. Mot östra väggen har ett sidoaltare murats upp av obehandlade lecablock.

Till samlingssalen leder dubbla dörrar med stående furupanel. Samlingssalen karaktäriseras av sin höga takhöjd vilken förstärks av fönsterband i höjd med takfoten. Det panelklädda taket hålls uppe av flera kraftiga limträbalkar vilka vilar på A-formade bockar av furu ovanför fönstren. Väggarna åt öster och väster utgörs av gjutna, förfabricerade betongelement. De är vitfärgade och indelade i fält som skiljs åt av pilastrar. Väggfälten är dekorerade med ett gjutet mönster med T-formade Antoniuskors. Den norra väggen är mönstermurad i rött tegel. Väggen bryts upp av två stora franska fönster med omfattningar i gjuten betong. I östra delen av samlingssalen finns en scen bakom vilken en hissvägg skiljer samlingssalen från kyrksalen. Hissväggen kan sänkas ner i källarvåningen så att samlingssal och kyrksal kan användas som ett rum.

I den västra delen av byggnaden fanns från början expedition och arkiv samt konfirmandsal. Allra längst västerut, med ingång från gaveln fanns en tjänstebostad med tre rum och kök avsedd för vaktmästaren. Dessa rum har idag inkorporerats i församlingens administrativa lokaler. Öster om kyrksalen finns ett kök och en stor sal med vikdörrar som gör att den kan delas i två. På den ursprungliga ritningen är detta utrymme angivet för syföreningsverksamhet. I bottenvåningen finns flera rum för studiecirklar, hobbyrum och under samlingssalen ett stort bordtennisrum vilket idag används för en varierad ungdomsverksamhet.

Inredning och inventarier
Mitt i koret står ett fristående altare, ett så kallat bordsaltare av furu.

Altartavlan utgörs av ett konstverk av glaserat tegel. Konstnärerna Randi Fisher och Ralph Bergholtz var flitigt anlitade till utsmyckning av många av tidens kyrkor. I formen av ett Antoniuskors ryms olika motiv från Jesu liv, exempelvis Jungfru Maria med det lilla Jesusbarnet och de tre vise männen kring Betlehems stjärna.

Dopfunten är oktagonal och tillverkad av granit för kyrkan, sannolikt ritad av Filip Lundgrens arkitektkontor. Olika bibeltexter finns som inskriptioner på funtens olika sidor, bland annat Döpande dem i faderns och sonens och den Helige Andens namn och Låten barnen komma till mig ty himmelriket höra sådana till.

Istället för bänkinredning är kyrkorummet möblerat med fristående stolar med stoppade dynor och ryggstöd. Stolarna är ordnade i två kvarter.

Klockan hänger i klockstapeln på kyrkotomten och är av malm, gjuten i samband med kyrkans uppförande.

Vilans kyrka och församlingshem är en låg, långsträckt byggnad med väggar av lättbetong klädda med rött fasadtegel och en slätputsad, svartmålad sockel. Planlösningen är asymmetriskt korsformig där en nord-sydlig del rymmer kyrka och samlingslokal och den öst-västliga delen rymmer församlingshem och administrativa lokaler. Kyrkorummet och samlingssalen har högre takhöjd än den övriga byggnadskroppen vilket gör det möjligt att avläsa kyrksalens placering i byggnadens exteriör. Kyrkorummets södra fasad är mönstermurad med indragna kors i tegelmurverket. I övrigt är fasaderna murade med munkförband. Kyrksalen har på östra och västra fasaderna lodräta fönsterpartier med tre lufter. Varje luft har lodräta spröjsar. Ett mindre, rektangulärt fönster finns i övre delen av fasaden. Fönstren är av aluminium och troligtvis inte ursprungliga. Samlingssalen har i norr två stora glaspartier med dörrar i de nedre lufterna och fönster med två lufter över dörrarna. Glaspartierna har lodräta spröjsar, samt en horisontell spröjs mitt på dörrarna. Karmar och bågar är av trä och vitmålade. Till det ena dörrpartiet finns en gjuten ramp. På samlingssalens östra och västra fasader löper fönsterband längs med takfallet.

De lägre byggnadskropparna har huvudsakligen rektangulära perspektivfönster med vita karmar och bågar, och två större fönsterpartier med extra lufter på sidor och längs nedre delen. På nordöstra respektive östra fasaden finns en altandörr respektive ytterdörr till det som en gång var en bostadslägenhet. Byggnadens entré ligger indragen i södra fasaden och ansluter till gatan utanför med ett par låga trappsteg och en stensatt uppfart.

Kyrksal och samlingssal täcks av ett flackt sadeltak med långt utskjutande takfot och valmade gavlar. Under takfoten syns ändarna till de utstickande takstolarna av kraftiga limträbalkar. De lägre byggnadskropparna har flacka sadeltak med valmade gavlar och en mindre framträdande takfot. Den högre delen av byggnaden har alltid täckts av ett sadeltak med flacka takfall och valmade gavlar.

Mellan 1922 och 1962 användes en sal i den gamla folkskolan för gudstjänster och konfirmandundervisning och en del av församlingens ungdomsverksamhet bedrevs i en källarlokal. 1946 bildades en kapellstiftelse med syfte att verka för en ny kyrkolokal på Vilan. En viktig drivkraft var den inomkyrkliga småkyrkorörelsen som arbetade för att bygga nya kyrkor på platser där Svenska kyrkan inte hade egna lokaler. Stiftelsen var brett förankrad i moderförsamlingen i Norra Åsum och kom under sexton år att samla in pengar genom bland annat medlemsavgifter, donationer, marknader och annonsförsäljningar. Syföreningarna i Hovby och Härlöv och lokala företagare donerade till stiftelsen men de största donationerna kom från privatpersoner i församlingen. Kring 1960 köpte kapellstiftelsen in två villatomter i Vilan för den nya kyrkobyggnaden.

I juni 1959 gjorde kyrkorådet en studieresa till Helsingborg där de besökte flera nyuppförda kyrkobyggnader, däribland S:t Mikaels- och S:t Olofs småkyrkor, båda ritade av arkitekt Filip Lundgren. Lundgren kom att anlitas som arkitekt även för Vilans kyrka. Kapellstiftelsens egna tillgångar samt ett statligt lån och ett lån ur församlingens prästlönefond möjliggjorde finansieringen av bygget som påbörjades i augusti 1962. Den 18 augusti 1963 invigdes kyrkan av dåvarande Biskopen Martin Lindström.

Kyrkan kom att användas i stor omfattning både som kyrkolokal och som församlingshem. Gudstjänst och söndagsskola hölls varje söndag och vid flera tillfällen med så många besökare att man fick använda stora salen och kyrksalen samtidigt. Vigslar, dop och konfirmandundervisning anordnades. Lokalerna användes av kyrkliga syföreningar, församlingens ungdomsverksamhet, Röda Korset, Socialdemokratiska kvinnoklubben, målsmannaföreningen, enskilda företag, soldatafton för A3 och av Vilans skola för luciafirande och avslutning. Vilans idrottsförening disponerade stora källarsalen med bordtennisbord och studiecirklar bedrevs av bl.a. Rädda barnen, Unga örnar, ABF och IOGT.

I byggnadens östra ände byggdes en bostadslägenhet avsedd för kyrkvaktmästaren. På grund av problem med läckage har byggnadens ursprungliga plantak med motfall mot byggnadens mitt ersatts av ett flackt sadeltak. Ändringen medförde att rader med fönster längs med kyrksalens takfot sattes igen. Kyrksalens fönsterkarmar och bågar har troligtvis ersatts med karmar och bågar av aluminium.