Våmb - Gamla Skara-Skövdevägen

Våmb hör i likhet med Varnhem till det historiskt mycket intressanta område som omger södra Billingen och som bl.a. karaktäriseras dels av en rik bronsålder, dels och särskilt av förekomsten av stora stensättningar (gravar) från förromersk järnålder. Överhuvudtaget löper ett tätt stråk med förhistoriska fornlämningar, framför allt gravar, längs hela kanten av östra Billingesluttningen. Lämningarna har en tidsmässig spännvidd från yngre stenålder till yngre järnålder. De ger inte bara uttryck för tidig bosättning, utan också för att här har varit ett kärnområde i den västgötska jordbruksbygden under årtusenden, med etablerade internationella kontakter redan ca 1000 år före år 0.
Flera hålvägar för in i bergspasset mellan Nordbillingen och Sydbillingen och indikerar att gamla vägen Skara-Skövde återgår på en tidigt utvecklad kommunikationsled över Billingen, från Kåkindsslätten, Vättern och Östergötland in mot Valle, Vänern och Västkusten. Skaras västsvenska huvudroll som central medeltida målpunkt för pilgrimsstråk, handel och kommunikation bidrog till färdstråkets stora betydelse både under medeltid och in i nyare tid.
Våmb som ligger i passet har således legat centralt i anslutning till det gamla väst-östliga färdstråket mellan Vänern och Vättern. Vid en arkeologisk undersökning på Våmbs bys f.d. svintå 2001 påträffades en förhistorisk boplats (Raä Våmb 59), som låg i direkt anslutning till gamla Skaravägens södra sträckning ner mot Våmb och Skövde, vilket förankrar vägen i järnåldern. Skara kom att stå i fokus under medeltiden både för när- och fjärrtrafik och pilgrimsstråket mot Skara berörde även S:ta Elins grav i Skövde kyrka vilket ytterligare kan antas ha stärkt ledens betydelse. Stråket Lidköping-Skara-Skövde är även i vår tid en huvudled i denna del av Västergötland.
Skaravägens äldre sträckning gick från Varnhem via Skarke och Hålltorp upp mot Ljungstorp på Billingens västsluttning, vidare upp genom passet mot Prästtorp och Våmbskleven på skogen i Våmbs socken och därifrån vidare mot Bäckatorp. Där delade den sig sedan i två sträckningar mot Skövde. Den norra grenen gick rakt fram vid Bäckatorp och fortsatte via Brandstorp och Skyttesledet ner mot Skövde.
Den södra grenen gick vid Bäckatorp ner mot sydost via Våmbs by sedan mot nordost och mötte sedan den norra grenen och förenades med denna strax sydväst om Skövde stadsgräns. På storskifteskartan över Våmbs by 1788 kan ses hur södra vägen kommer från Skövde österifrån genom inägorna fram mot byn. Den viker sedan av mot nordväst upp genom inägorna, över svintån, upp mot Bäckatorp. Vid Bäckatorp, där inägorna till Våmbs by mötte Brandstorps bys inägor, låg en liten husgrupp i vägskälet. Det var två ryttartorp, det ena tillhörande Våmbs by (motsvarande dagens Bäckatorp), det andra tillhörde Brandstorps by.
Södra grenen behöll sin sträckning ner genom Våmb fortfarande ca 1880 men någon gång under 1900-talets första del upphörde man använda sträckan Bäckatorp-Larsegården som blev en hålväg. Södra vägen i övrigt dalade i betydelse och blev en brukningsväg, den norra grenen blev vägens fortsättning. Eventuellt under 1800-talet hade även uppstått en ännu sydligare gren som gick i stora drag som Skaravägens nya sträckning som troligen byggdes på 1930-talet.
Mellan 1960 och 1985 bortgrävdes nästan hela norra vägen Brandstorp-Skövde när stenindustrins stora norra stenbrott utvidgades. Den f.d. södra vägen grävdes bort över Våmbs svintå när brottet åter utvidgades 2001. Vägen finns i söder kvar på en sträcka genom Våmbs by och precis nordväst därom.
Vad gäller bebyggelsen längs vägen mellan Brandstorp/Bäckatorp och Våmbskleven har den fram till 1800-talet dels karaktäriserats av Brandstorps bybebyggelse, dels av Bäckatorps soldattorp, dels av torp och småbruk i skogskanten på kronoparken Billingen. Ett av dessa är Keddakärret som omnämns i jordeboken första gången 1795 då det noterades som en äng skatte.
Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talets Våmb är dels gårdsutflyttningen från byarna vid laga skiftet, dels den ökande uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpställen och backstugor, dels utvecklingen av kalkindustrin på Gullhögen och Carlsro. Av den häradsekonomiska kartan från 1877-82 framgår tydligt hur graden av uppodling ökat. Kring vägskälet vid Bäckatorp hade börjat växa fram en grupp av enklare bostadsbebyggelse, präglad av backstugor, torp och andra småställen samt några självägande mindre bondgårdar som blivit utflyttade från Brandstorp och Våmb. Även Brandstorps ryttartorp hade ersatts med en backstuga. Keddakärret kom att ligga i ena utkanten av en långsträckt grupp av ett ca 25-tal backstugor, torpställen och småjordbruk som följde Skaravägen längs Våmbsbäckens dalgång bort mot Prästtorp i skogsbygden. Detta var gammal utmark på kronoparken som på 1800-talet delvis kommit i sockenbönders ägo.
Tillkomsten av Sköfde-Axvalls järnväg och hållplatsen vid Våmbskleven 1904 skapade en liten knutpunkt där. Kalkindustrin var en pådrivande faktor för stationens tillkomst. Järnvägen var i drift till 1961. Idag minner framför allt banvallen och den f.d. hållplatsen om järnvägstrafiken genom Våmb. Befintliga torp och småbruk mellan Keddakärret och Våmbskleven kompletterades med några mindre bostadshus och verksamhetsbyggnader kring hållplatsen.
1900-talets snabbt framväxande motorisering innebar för Våmb att den gamla huvudvägen Skövde-Skara byggdes om med ny dragning troligen på 1930-talet, förbi Våmb och Våmbskleven. Vägen har senare byggts om ytterligare. Mellan järnvägen, gamla Skaravägen och nya Skaravägen söder om stationen framväxte en mindre husgrupp; bl.a. med plåtverkstad och bildemonteringsverkstad samt några mindre villor.
Våmb präglas idag av att kulturlandskapet delvis genomgått stora förändringar under 1900-talet. Detta dels p.g.a. det stadsnära läget till Skövde, där stadsbebyggelsen vuxit ut in i Våmbs socken, dels p.g.a. stenindustrins stora expansion i Våmb med vidsträckta dagbrott som följd. Sammantaget har detta starkt minskat antalet befintliga fornlämningar, inte minst de karaktäristiska stensättningarna. Närmast Våmbs by är det gamla kulturlandskapet starkt förminskat. Bybebyggelsen med den välkända medeltidskyrkan ligger idag som på en landbrygga mellan brotten i norr och söder där även väg 49 Skövde-Skara går.
Dagens stora stenbrott når fram till områdets östra, sydöstra och södra del. Fortsatt täkt har under den senaste tioårsperioden medfört att området numera är avskilt från Våmbs by av det utvidgade stenbrottet.
Planerna på stenindustrins expansion omfattade 2012 bl.a. resterande delar av Brandstorp med Bäckatorp, Keddakärret och angränsande del av Gamla Skara-Skövdevägen strax nordväst om Våmbs by.
Mot bakgrund av de mycket stora kulturvärden som förknippas med Gamla Skara-Skövdevägen formulerades 2012 frågan om möjligheten att bevara aktuell vägdragning och dess närmaste anslutande kulturmiljö med närliggande stora stensättningar.
(Texten bygger i allt väsentligt på Kulturhistorisk förstudie Brandstorp Våmb 2012. Arkeologisk rapport 2012:125 Bebyggelsehistorisk rapport 2012:8. VGM 2012).

Våmb ligger i det pass som bildas av att en sprickdal delar av Billingen i Nordbillingen och Sydbillingen. Landskapsbilden präglas helt av det centralvästgötska kambrosilurområdets särpräglade natur med dess skiffer- och kalkstensterrasser i stigningar upp mot platåbergets stupande diabasbranter. Kullar och rullstensåsar överlagrar här och var terrasserna och har bidragit ytterligare till den bördiga jordbruksbygd som karaktäriserat trakten sedan sten- och bronsålder. Från berget rinner strida bäckar över sluttningen såsom Hållsdammsbäcken. En yppig, ofta lundartad ädellövskogsväxtlighet, karaktäristisk för kambrosilurområdet, inramar bergssluttningar och bäckflöden. Högre upp mot den magra diabasplatån vidtar bland- och barrskog.
Kulturmiljön ligger på sydsluttningen av Nordbillingen, en knapp kilometer nordväst om Våmbs by. Det omfattar området kring gamla Skaravägen från Brandstorps f.d. bytomt och Bäckatorps soldattorp vidare mot Keddakärret och fortsättningen kring Våmbskleven samt gamla banvallen av Sköfde-Axvalls järnväg. Nuvarande väg 49 Skara-Skövde bildar längst i sydväst avgränsning av kulturmiljön.
Gamla vägen Skövde-Skara löper i en dragning genom passet vilken med största sannolikhet är mycket gammal. Vägen är en hel och sammanhållen kulturmiljö i hela vägstråket Brandstorp-Våmbskleven.
Brandstorp var en troligen medeltida/vikingatida småby om några gårdar som var bebodd och brukad in på 2000-talet. Byns område minskades efterhand under sent 1900-tal i takt med stenindustrins expansion av stenbrottet. Idag präglas vägen dels av närheten till det stora norra stenbrottet samt angöringen till nyare vägdragning, dels av Brandstorps ödetomter. Brandstorps medeltida bytomt vid Hållsdammsbäcken ligger i ett för kambrosilurbygden typiskt byläge med den gamla åkermarken i ett högre beläget terrängläge på kalkstenskleven. Upp mot sluttningen vidtar byns ängspräglade gamla inägor på delvis förbuskade och delvis lundartade ädellövskogsmarker. Den delvis allé- och stenmurskantade framfartsvägen från söder är den gamla bygatan. Den har även ursprung som byns fägata i likhet med de korsande brukningsvägarna.
De f.d. inägorna närmast vägen överlagras till stor del av 1700- och 1800-talets skifteslandskap men har delvis bevarat en äldre karaktär med rötter i medeltid/vikingatid. Tydligt förankrat i den gamla bystrukturen är byns f.d åkergärde Heagärdet på kullarna närmast väster om byläget. Västerut övergår Heagärdet på hävdad odlingsmark på 1800-talets inägor.
Mitt emot Brandstorp ligger Bäckatorp som förr var centralt beläget vid det f.d. vägskäl som under århundraden gav riktning för vägarna från Skara in mot Skövde. Det f.d. soldattorpet Våmb 30:10 som ligger vid det f.d. vägskälet med en hålvägsrest (fornlämning) ger också vägen en påtagligt ålderdomlig karaktär (Raä Våmb 55).
Vägskälet bildades genom att gamla Skaravägen här klövs i de två vägar som bvåda gick in mot Skövde, varav den ena gick via Brandstorp och Skyttesledet och den andra gick ner via Våmbs by.
Dagens Bäckatorp, som 2012 är den enda kvarvarande bebyggelsen här, var fortfarande soldattorp omkring 1880 och är ättling till det ena av de två ryttartorp som fanns här på 1600- och 1700-talet.
På båda sidor av gamla Skaravägen vid dagens Bäckatorp syns ödetomterna efter de f.d. småbruken, missionshuset och bondgårdarna som försvunnit efterhand inför planerad utvidgning av stenindustrin. Om dessa vittnar nu främst fruktträd och grundstenar. Det stora dagbrottet i söder når upp mot Larsegårdens gamla tomtplats strax sydväst om Bäckatorp.
Våmb 30:10 Bäckatorp kännetecknas idag av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande hönshus/brygghus och en jordkällare. Ladugården finns inte kvar. Bostadshuset bör motsvara det som fanns till soldattorpet på 1880-talet men är troligen av äldre datum. Husen som ligger precis vid vägen inramas av en liten trädgård med fruktträd och blomstertäppa. Intill tomten finns den hålväg (Raä Våmb 55) som är en rest av gamla Skaravägens södra sträckning mot Våmb och Skövde.
Från Bäckatorp västerut, längs vägens norra sida, löper ett till stor del sammanhängande stenmursindelat skifteslandskap som följer både Brandstorps gamla inägor och 1800-talets nyvunna odlingsmark. Här framträder också mycket tydliga äldre strukturer. I väster finns den förekomst av gravar (Raä Våmb 12 och Raä Våmb 53) som förankrar färdstråket i förhistorisk tid. Fornlämningarna omfattar dels en rund stensättning som kan vara från förromersk järnålder, dels en sannolik sådan stensättning. De är tydligt framträdande i odlingslandskapet vid vägen. I väster finns också flera odlingsrösen liksom ett par välbevarade fägator mellan stenmurar upp mot utmarker uppe på Billingen.
Som vägsträckning betraktad är Gamla Skaravägen mest välbevarad mellan Bäckatorp och Keddakärret, där den inramas av breda stenmurar och dessutom löper genom ett väl bibehållet småskaligt kulturlandskap med förhistoriska fornlämningar (se ovan) i närkontakt med vägen. Den är en typisk gammal landsväg som även använts som fägata.
Keddakärret inleder numera den sammanhängande småskaliga äldre husgrupp med f.d. torp och småställen som följer gamla Skaravägen bort mot den f.d. järnvägshållplatsen och vidare längs gamla vägen in i skogen. Tidigare fortsatte husgruppen även österut förbi Bäckatorp bort till Brandstorp. Våmb 30:10 Keddakärret karaktäriseras idag av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande yngre bodar och garage och dass. Ladugården finns inte kvar. Det faluröda timrade parstugeliknande bostadshuset kan eventuellt vara från ca 1850 och sedan renoverat början av 1900-talet.
Mellan Keddakärret och övergången av den f.d. järnvägen har vägen uteslutande kvar enkelsidiga murar och är troligen något breddad. Här inramar den kvarvarande småskaliga bebyggelsen vägen och ger den dess genuina karaktär av gammal färdväg.
I husgruppen vid Våmbsklevens hållplats har främst tre små bostadshus från ca 1900-talets början kvar mer av ursprunglig karaktär och är viktiga delar av kulturmiljön. De faluröda Våmb 30:102 och Våmb 30:191 Marieberg ligger båda vid Våmbsklevens f.d. hållplats invid korsningen väg/järnväg. Våmb 30:102 inrymde bostad och sannolikt även väntlokal för hållplatsens resenärer. Marieberg med sin i stort välbevarade exteriör har ett mycket centralt och exponerat läge i kulturmiljön, beläget prec
där Gamla Skara-Skövdevägen korsar banvallen. Det närliggande Våmb 30:194 är ett vitputsat litet bostadshus från 1905. Korsningen mellan väg och f.d. järnväg vid Våmbskleven är överhuvudtaget ett mycket karaktärsfullt inslag i kulturmiljön.
Banvallen för Sköfde-Axvalls järnväg från 1904 besitter stora kulturvärden och är starkt karaktärsskapande i kulturmiljön kring vägen. Den inramas delvis av tät grönska av lövträd och buskage vilket ger en stark rumslighet. Grusvägen på banvallen används nu som gång/cykelväg.

Våmb 30:102 F.d. Våmbsklevens hållplats
Vid Våmbskleven ligger detta lilla bostadshus byggt när Våmbsklevens hållplats inrättats 1904 vid den då nyanlagda Sköfde-Axvalls järnväg. Huset har faluröd panelfasad, spröjsade tvåluftsfönster och tegeltäckt sadeltak. Det har blivit tillbyggt senare men bibehåller i stora drag en ursprunglig karaktär exteriört. Huset inrymde bostad och sannolikt även väntrum för resenärer. Mot bakgrund av ovanstående uppgifter är byggnaden av stort kulturhistoriskt värde.

Våmb 30:10 Bäckatorp
Bäckatorp har ursprung från ett soldattorp till Våmbs by från 1600- eller 1700-talet. Soldattorpet låg jämte Brandstorps ryttartorp vid det vägskäl som uppstod där Skaravägen delade sig i två vägar som båda ledde till Skövde. Idag kännetecknas Bäckatorp av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande hönshus/brygghus och en jordkällare. Ladugården finns inte kvar. Bostadshuset bör motsvara det som fanns till soldattorpet på 1880-talet. Det är en liten enkelstuga med bakåt utbyggt kök. Exteriören är välbevarad sedan sent 1800-tal, främst en liten matkällare och ytterligare en liten utbyggnad har tillkommit på baksidan och någon mindre modernisering på 1950-talet. Enligt Sveriges Bebyggelse byggdes huset ca 1880, men huset ger dock intryck av att ha en äldre stomme och kan istället ha blivit tillbyggt och upprustat på 1880-talet. Från ca 1930-1950 är ett brygghus/hönshus/garage i trä och murad cementsten. En separat jordgrävd källare med kalkstensfront är senare pågjuten. Husen som ligger precis vid Gamla Skara-Skövdevägen inramas av en liten trädgård med fruktträd och blomstertäppa. Intill tomten finns den hålväg (fast fornlämning) som är en rest av gamla Skaravägens södra sträckning mot Våmb och Skövde. Bäckatorp med sin välbevarade karaktär, ursprung som soldattorp i orubbat läge samt sin placering vid det förr mycket centrala vägskälet i Våmb är således av mycket stort kulturhistoriskt värde.

Ingår också i
-Ingår i område av riksintresse för naturvården.
-Omfattas av Kulturhistorisk förstudie Brandstorp Våmb 2012. Arkeologisk rapport 2012:125
Bebyggelsehistorisk rapport 2012:8. VGM 2012.
-F.d. Våmbsklevens hållplatshus ingår som enstaka byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.

Våmb hör i likhet med Varnhem till det historiskt mycket intressanta område som omger södra Billingen och som bl.a. karaktäriseras dels av en rik bronsålder, dels och särskilt av förekomsten av stora stensättningar (gravar) från förromersk järnålder. Överhuvudtaget löper ett tätt stråk med förhistoriska fornlämningar, framför allt gravar, längs hela kanten av östra Billingesluttningen. Lämningarna har en tidsmässig spännvidd från yngre stenålder till yngre järnålder. De ger inte bara uttryck för tidig bosättning, utan också för att här har varit ett kärnområde i den västgötska jordbruksbygden under årtusenden, med etablerade internationella kontakter redan ca 1000 år före år 0.
Flera hålvägar för in i bergspasset mellan Nordbillingen och Sydbillingen och indikerar att gamla vägen Skara-Skövde återgår på en tidigt utvecklad kommunikationsled över Billingen, från Kåkindsslätten, Vättern och Östergötland in mot Valle, Vänern och Västkusten. Skaras västsvenska huvudroll som central medeltida målpunkt för pilgrimsstråk, handel och kommunikation bidrog till färdstråkets stora betydelse både under medeltid och in i nyare tid.
Våmb som ligger i passet har således legat centralt i anslutning till det gamla väst-östliga färdstråket mellan Vänern och Vättern. Vid en arkeologisk undersökning på Våmbs bys f.d. svintå 2001 påträffades en förhistorisk boplats (Raä Våmb 59), som låg i direkt anslutning till gamla Skaravägens södra sträckning ner mot Våmb och Skövde, vilket förankrar vägen i järnåldern. Skara kom att stå i fokus under medeltiden både för när- och fjärrtrafik och pilgrimsstråket mot Skara berörde även S:ta Elins grav i Skövde kyrka vilket ytterligare kan antas ha stärkt ledens betydelse. Stråket Lidköping-Skara-Skövde är även i vår tid en huvudled i denna del av Västergötland.
Skaravägens äldre sträckning gick från Varnhem via Skarke och Hålltorp upp mot Ljungstorp på Billingens västsluttning, vidare upp genom passet mot Prästtorp och Våmbskleven på skogen i Våmbs socken och därifrån vidare mot Bäckatorp. Där delade den sig sedan i två sträckningar mot Skövde. Den norra grenen gick rakt fram vid Bäckatorp och fortsatte via Brandstorp och Skyttesledet ner mot Skövde.
Den södra grenen gick vid Bäckatorp ner mot sydost via Våmbs by sedan mot nordost och mötte sedan den norra grenen och förenades med denna strax sydväst om Skövde stadsgräns. På storskifteskartan över Våmbs by 1788 kan ses hur södra vägen kommer från Skövde österifrån genom inägorna fram mot byn. Den viker sedan av mot nordväst upp genom inägorna, över svintån, upp mot Bäckatorp. Vid Bäckatorp, där inägorna till Våmbs by mötte Brandstorps bys inägor, låg en liten husgrupp i vägskälet. Det var två ryttartorp, det ena tillhörande Våmbs by (motsvarande dagens Bäckatorp), det andra tillhörde Brandstorps by.
Södra grenen behöll sin sträckning ner genom Våmb fortfarande ca 1880 men någon gång under 1900-talets första del upphörde man använda sträckan Bäckatorp-Larsegården som blev en hålväg. Södra vägen i övrigt dalade i betydelse och blev en brukningsväg, den norra grenen blev vägens fortsättning. Eventuellt under 1800-talet hade även uppstått en ännu sydligare gren som gick i stora drag som Skaravägens nya sträckning som troligen byggdes på 1930-talet.
Mellan 1960 och 1985 bortgrävdes nästan hela norra vägen Brandstorp-Skövde när stenindustrins stora norra stenbrott utvidgades. Den f.d. södra vägen grävdes bort över Våmbs svintå när brottet åter utvidgades 2001. Vägen finns i söder kvar på en sträcka genom Våmbs by och precis nordväst därom.
Vad gäller bebyggelsen längs vägen mellan Brandstorp/Bäckatorp och Våmbskleven har den fram till 1800-talet dels karaktäriserats av Brandstorps bybebyggelse, dels av Bäckatorps soldattorp, dels av torp och småbruk i skogskanten på kronoparken Billingen. Ett av dessa är Keddakärret som omnämns i jordeboken första gången 1795 då det noterades som en äng skatte.
Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talets Våmb är dels gårdsutflyttningen från byarna vid laga skiftet, dels den ökande uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpställen och backstugor, dels utvecklingen av kalkindustrin på Gullhögen och Carlsro. Av den häradsekonomiska kartan från 1877-82 framgår tydligt hur graden av uppodling ökat. Kring vägskälet vid Bäckatorp hade börjat växa fram en grupp av enklare bostadsbebyggelse, präglad av backstugor, torp och andra småställen samt några självägande mindre bondgårdar som blivit utflyttade från Brandstorp och Våmb. Även Brandstorps ryttartorp hade ersatts med en backstuga. Keddakärret kom att ligga i ena utkanten av en långsträckt grupp av ett ca 25-tal backstugor, torpställen och småjordbruk som följde Skaravägen längs Våmbsbäckens dalgång bort mot Prästtorp i skogsbygden. Detta var gammal utmark på kronoparken som på 1800-talet delvis kommit i sockenbönders ägo.
Tillkomsten av Sköfde-Axvalls järnväg och hållplatsen vid Våmbskleven 1904 skapade en liten knutpunkt där. Kalkindustrin var en pådrivande faktor för stationens tillkomst. Järnvägen var i drift till 1961. Idag minner framför allt banvallen och den f.d. hållplatsen om järnvägstrafiken genom Våmb. Befintliga torp och småbruk mellan Keddakärret och Våmbskleven kompletterades med några mindre bostadshus och verksamhetsbyggnader kring hållplatsen.
1900-talets snabbt framväxande motorisering innebar för Våmb att den gamla huvudvägen Skövde-Skara byggdes om med ny dragning troligen på 1930-talet, förbi Våmb och Våmbskleven. Vägen har senare byggts om ytterligare. Mellan järnvägen, gamla Skaravägen och nya Skaravägen söder om stationen framväxte en mindre husgrupp; bl.a. med plåtverkstad och bildemonteringsverkstad samt några mindre villor.
Våmb präglas idag av att kulturlandskapet delvis genomgått stora förändringar under 1900-talet. Detta dels p.g.a. det stadsnära läget till Skövde, där stadsbebyggelsen vuxit ut in i Våmbs socken, dels p.g.a. stenindustrins stora expansion i Våmb med vidsträckta dagbrott som följd. Sammantaget har detta starkt minskat antalet befintliga fornlämningar, inte minst de karaktäristiska stensättningarna. Närmast Våmbs by är det gamla kulturlandskapet starkt förminskat. Bybebyggelsen med den välkända medeltidskyrkan ligger idag som på en landbrygga mellan brotten i norr och söder där även väg 49 Skövde-Skara går.
Dagens stora stenbrott når fram till områdets östra, sydöstra och södra del. Fortsatt täkt har under den senaste tioårsperioden medfört att området numera är avskilt från Våmbs by av det utvidgade stenbrottet.
Planerna på stenindustrins expansion omfattade 2012 bl.a. resterande delar av Brandstorp med Bäckatorp, Keddakärret och angränsande del av Gamla Skara-Skövdevägen strax nordväst om Våmbs by.
Mot bakgrund av de mycket stora kulturvärden som förknippas med Gamla Skara-Skövdevägen formulerades 2012 frågan om möjligheten att bevara aktuell vägdragning och dess närmaste anslutande kulturmiljö med närliggande stora stensättningar.
(Texten bygger i allt väsentligt på Kulturhistorisk förstudie Brandstorp Våmb 2012. Arkeologisk rapport 2012:125 Bebyggelsehistorisk rapport 2012:8. VGM 2012).

Våmb ligger i det pass som bildas av att en sprickdal delar av Billingen i Nordbillingen och Sydbillingen. Landskapsbilden präglas helt av det centralvästgötska kambrosilurområdets särpräglade natur med dess skiffer- och kalkstensterrasser i stigningar upp mot platåbergets stupande diabasbranter. Kullar och rullstensåsar överlagrar här och var terrasserna och har bidragit ytterligare till den bördiga jordbruksbygd som karaktäriserat trakten sedan sten- och bronsålder. Från berget rinner strida bäckar över sluttningen såsom Hållsdammsbäcken. En yppig, ofta lundartad ädellövskogsväxtlighet, karaktäristisk för kambrosilurområdet, inramar bergssluttningar och bäckflöden. Högre upp mot den magra diabasplatån vidtar bland- och barrskog.
Kulturmiljön ligger på sydsluttningen av Nordbillingen, en knapp kilometer nordväst om Våmbs by. Det omfattar området kring gamla Skaravägen från Brandstorps f.d. bytomt och Bäckatorps soldattorp vidare mot Keddakärret och fortsättningen kring Våmbskleven samt gamla banvallen av Sköfde-Axvalls järnväg. Nuvarande väg 49 Skara-Skövde bildar längst i sydväst avgränsning av kulturmiljön.
Gamla vägen Skövde-Skara löper i en dragning genom passet vilken med största sannolikhet är mycket gammal. Vägen är en hel och sammanhållen kulturmiljö i hela vägstråket Brandstorp-Våmbskleven.
Brandstorp var en troligen medeltida/vikingatida småby om några gårdar som var bebodd och brukad in på 2000-talet. Byns område minskades efterhand under sent 1900-tal i takt med stenindustrins expansion av stenbrottet. Idag präglas vägen dels av närheten till det stora norra stenbrottet samt angöringen till nyare vägdragning, dels av Brandstorps ödetomter. Brandstorps medeltida bytomt vid Hållsdammsbäcken ligger i ett för kambrosilurbygden typiskt byläge med den gamla åkermarken i ett högre beläget terrängläge på kalkstenskleven. Upp mot sluttningen vidtar byns ängspräglade gamla inägor på delvis förbuskade och delvis lundartade ädellövskogsmarker. Den delvis allé- och stenmurskantade framfartsvägen från söder är den gamla bygatan. Den har även ursprung som byns fägata i likhet med de korsande brukningsvägarna.
De f.d. inägorna närmast vägen överlagras till stor del av 1700- och 1800-talets skifteslandskap men har delvis bevarat en äldre karaktär med rötter i medeltid/vikingatid. Tydligt förankrat i den gamla bystrukturen är byns f.d åkergärde Heagärdet på kullarna närmast väster om byläget. Västerut övergår Heagärdet på hävdad odlingsmark på 1800-talets inägor.
Mitt emot Brandstorp ligger Bäckatorp som förr var centralt beläget vid det f.d. vägskäl som under århundraden gav riktning för vägarna från Skara in mot Skövde. Det f.d. soldattorpet Våmb 30:10 som ligger vid det f.d. vägskälet med en hålvägsrest (fornlämning) ger också vägen en påtagligt ålderdomlig karaktär (Raä Våmb 55).
Vägskälet bildades genom att gamla Skaravägen här klövs i de två vägar som bvåda gick in mot Skövde, varav den ena gick via Brandstorp och Skyttesledet och den andra gick ner via Våmbs by.
Dagens Bäckatorp, som 2012 är den enda kvarvarande bebyggelsen här, var fortfarande soldattorp omkring 1880 och är ättling till det ena av de två ryttartorp som fanns här på 1600- och 1700-talet.
På båda sidor av gamla Skaravägen vid dagens Bäckatorp syns ödetomterna efter de f.d. småbruken, missionshuset och bondgårdarna som försvunnit efterhand inför planerad utvidgning av stenindustrin. Om dessa vittnar nu främst fruktträd och grundstenar. Det stora dagbrottet i söder når upp mot Larsegårdens gamla tomtplats strax sydväst om Bäckatorp.
Våmb 30:10 Bäckatorp kännetecknas idag av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande hönshus/brygghus och en jordkällare. Ladugården finns inte kvar. Bostadshuset bör motsvara det som fanns till soldattorpet på 1880-talet men är troligen av äldre datum. Husen som ligger precis vid vägen inramas av en liten trädgård med fruktträd och blomstertäppa. Intill tomten finns den hålväg (Raä Våmb 55) som är en rest av gamla Skaravägens södra sträckning mot Våmb och Skövde.
Från Bäckatorp västerut, längs vägens norra sida, löper ett till stor del sammanhängande stenmursindelat skifteslandskap som följer både Brandstorps gamla inägor och 1800-talets nyvunna odlingsmark. Här framträder också mycket tydliga äldre strukturer. I väster finns den förekomst av gravar (Raä Våmb 12 och Raä Våmb 53) som förankrar färdstråket i förhistorisk tid. Fornlämningarna omfattar dels en rund stensättning som kan vara från förromersk järnålder, dels en sannolik sådan stensättning. De är tydligt framträdande i odlingslandskapet vid vägen. I väster finns också flera odlingsrösen liksom ett par välbevarade fägator mellan stenmurar upp mot utmarker uppe på Billingen.
Som vägsträckning betraktad är Gamla Skaravägen mest välbevarad mellan Bäckatorp och Keddakärret, där den inramas av breda stenmurar och dessutom löper genom ett väl bibehållet småskaligt kulturlandskap med förhistoriska fornlämningar (se ovan) i närkontakt med vägen. Den är en typisk gammal landsväg som även använts som fägata.
Keddakärret inleder numera den sammanhängande småskaliga äldre husgrupp med f.d. torp och småställen som följer gamla Skaravägen bort mot den f.d. järnvägshållplatsen och vidare längs gamla vägen in i skogen. Tidigare fortsatte husgruppen även österut förbi Bäckatorp bort till Brandstorp. Våmb 30:10 Keddakärret karaktäriseras idag av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande yngre bodar och garage och dass. Ladugården finns inte kvar. Det faluröda timrade parstugeliknande bostadshuset kan eventuellt vara från ca 1850 och sedan renoverat början av 1900-talet.
Mellan Keddakärret och övergången av den f.d. järnvägen har vägen uteslutande kvar enkelsidiga murar och är troligen något breddad. Här inramar den kvarvarande småskaliga bebyggelsen vägen och ger den dess genuina karaktär av gammal färdväg.
I husgruppen vid Våmbsklevens hållplats har främst tre små bostadshus från ca 1900-talets början kvar mer av ursprunglig karaktär och är viktiga delar av kulturmiljön. De faluröda Våmb 30:102 och Våmb 30:191 Marieberg ligger båda vid Våmbsklevens f.d. hållplats invid korsningen väg/järnväg. Våmb 30:102 inrymde bostad och sannolikt även väntlokal för hållplatsens resenärer. Marieberg med sin i stort välbevarade exteriör har ett mycket centralt och exponerat läge i kulturmiljön, beläget prec
där Gamla Skara-Skövdevägen korsar banvallen. Det närliggande Våmb 30:194 är ett vitputsat litet bostadshus från 1905. Korsningen mellan väg och f.d. järnväg vid Våmbskleven är överhuvudtaget ett mycket karaktärsfullt inslag i kulturmiljön.
Banvallen för Sköfde-Axvalls järnväg från 1904 besitter stora kulturvärden och är starkt karaktärsskapande i kulturmiljön kring vägen. Den inramas delvis av tät grönska av lövträd och buskage vilket ger en stark rumslighet. Grusvägen på banvallen används nu som gång/cykelväg.

Våmb 30:102 F.d. Våmbsklevens hållplats
Vid Våmbskleven ligger detta lilla bostadshus byggt när Våmbsklevens hållplats inrättats 1904 vid den då nyanlagda Sköfde-Axvalls järnväg. Huset har faluröd panelfasad, spröjsade tvåluftsfönster och tegeltäckt sadeltak. Det har blivit tillbyggt senare men bibehåller i stora drag en ursprunglig karaktär exteriört. Huset inrymde bostad och sannolikt även väntrum för resenärer. Mot bakgrund av ovanstående uppgifter är byggnaden av stort kulturhistoriskt värde.

Våmb 30:10 Bäckatorp
Bäckatorp har ursprung från ett soldattorp till Våmbs by från 1600- eller 1700-talet. Soldattorpet låg jämte Brandstorps ryttartorp vid det vägskäl som uppstod där Skaravägen delade sig i två vägar som båda ledde till Skövde. Idag kännetecknas Bäckatorp av ett f.d. småbruk med äldre bostadshus med tillhörande hönshus/brygghus och en jordkällare. Ladugården finns inte kvar. Bostadshuset bör motsvara det som fanns till soldattorpet på 1880-talet. Det är en liten enkelstuga med bakåt utbyggt kök. Exteriören är välbevarad sedan sent 1800-tal, främst en liten matkällare och ytterligare en liten utbyggnad har tillkommit på baksidan och någon mindre modernisering på 1950-talet. Enligt Sveriges Bebyggelse byggdes huset ca 1880, men huset ger dock intryck av att ha en äldre stomme och kan istället ha blivit tillbyggt och upprustat på 1880-talet. Från ca 1930-1950 är ett brygghus/hönshus/garage i trä och murad cementsten. En separat jordgrävd källare med kalkstensfront är senare pågjuten. Husen som ligger precis vid Gamla Skara-Skövdevägen inramas av en liten trädgård med fruktträd och blomstertäppa. Intill tomten finns den hålväg (fast fornlämning) som är en rest av gamla Skaravägens södra sträckning mot Våmb och Skövde. Bäckatorp med sin välbevarade karaktär, ursprung som soldattorp i orubbat läge samt sin placering vid det förr mycket centrala vägskälet i Våmb är således av mycket stort kulturhistoriskt värde.

Ingår också i
-Ingår i område av riksintresse för naturvården.
-Omfattas av Kulturhistorisk förstudie Brandstorp Våmb 2012. Arkeologisk rapport 2012:125
Bebyggelsehistorisk rapport 2012:8. VGM 2012.
-F.d. Våmbsklevens hållplatshus ingår som enstaka byggnadsobjekt i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.