Horns by och Kyrkby

Horns by och kyrkby ligger i socknens norra del, strax öster om ån Ösan. Bondbyn vid Ösan och kyrkbyn ca en km sydost om bondbyn var tidigare mer tydligt avskilda från varandra, men har genom förtätning med tiden vuxit ihop något. Det är emellertid fortfarande ett obebyggt parti mellan de två delarna av Horn. Mitt emellan de två bebyggelsekoncentrationerna finns vägskälet mot Bankälla i öster, ett område som bör ha utgjort Horns bytå och där det under 1800-talet växte fram ett område med torp- och backstugebebyggelse.

Redan på avstånd upplevs Horns by som tät och väl avgränsad, trots att Horns by glesades ut efter laga skiftet på 1860-talet, och byn karaktäriseras av det stora antalet gårdar i det gamla byläget. Karaktäristiskt för Horn är även att gårdarna är uppbyggda enligt äldre byggnadsskick som s.k. götiska gårdar, där man- och fägårdar ligger framför varandra, avskilda genom staket eller annan inhägnad. Genom denna gårdsstruktur blir det ett påfallande drag i Horns by att bygatan kantas av de stora ekonomibyggnaderna, varav flera är L-formade, medan mangårdarna med sina bostadshus ligger något tillbakadragna. Särskilt söder om bygatan är detta bebyggelsemönster tydligt, med fyra gårdar på rad med likartad planläggning, bl.a. den välbevarade Skräddaregården som avgränsas mot vägen genom en stenmur. Även mellan och runt ett par av gårdarna har avgränsning gjorts med stenmurar. Norr om bygatan är bebyggelsen inte lika strikt planerad, men här finns några hus av hög ålder, bl.a. bostadshuset på Norra Bosgården med en kärna som kan dateras till 1600-talet. Längs bygatan finns även exempel på 1900-talets byggande, främst representerat av Bosgården lilla mejeri och en garagebyggnad med bottenvåning av murade betongblock och övervåning av trä. Vid garagebyggnaden leder en grusväg mot Herrgården i norr, som genom sin lövträdsallé och stenmur är en värdefull del i bymiljön. Nordost om den gamla bykärnan ligger några utflyttade gårdar utefter en typiskt rak väg från laga skiftets tid. Vägen kantas delvis av lövträdsalléer och rester av stenmurar, och norr om vägen finns i det för övrigt öppna odlingslandskapet ett mer småskaligt och värdefullt kulturlandskap med ett fornlämningsområde med fossil åkermark och stensättningar.

Horns kyrkby omfattar miljön vid kyrkan, prästgården och den f.d. skolan, numera hembygdsgård, den f.d. lärarbostaden samt den närmast omgivande bebyggelsen upp mot området vid vägskälet mot Bankälla, som bör ha utgjort den gamla bytån. Horns kyrka har medeltida anor, men fick sitt nuvarande utseende vid en större ombyggnad 1804. Den omgivande bebyggelsen, främst prästgården och den f.d. skolmiljön, karaktäriseras av faluröda fasader och flera tegeltäckta tak. Det f.d. skolhuset från 1882 och den intilliggande lärarbostaden från 1937 är båda viktiga i miljön, men särskilt skolhuset är ombyggt och moderniserat i sådan omfattning att byggnaderna inte uppmärksammas som enskilda objekt. Öster om landsvägen ligger såväl mindre torpställen från 1800-talet, exempelvis torpet på fastigheten Horn 1:27, som villor från 1900-talets början. Villan Solbacken, med fasader i tidstypisk panelarkitektur, har på senare tid fått ny fasad i puts, och har därmed förlorat mycket av sin ursprungliga karaktär. Vid vägskälet mot Bankälla ligger flera faluröda små bostadhus med rötter i den torp- och backstugebebyggelse som växte fram här på 1800-talet. Det är endast något enstaka hus som bevarat sitt ålderdomliga utseende, men även de mer förändrade husen bidrar till helhetsmiljöns karaktär. Bland de mest kulturhistoriskt värdefulla objekten i denna del av Horn hör smedjan Smedslyckan som med sina uthus utgör en mycket fin miljö.

Ingår också i:
Områden i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.
Kultur på väg i Skaraborg, 1997
Förslag till bevarandeplan för kyrkogården vid Horns kyrka, 2007.
Området ligger inom ett större område av riksintresse för kulturmiljövården.
Den nordvästra delen av området ligger inom ett större område av riksintresse för naturvården.

Horns by och kyrkby ligger i socknens norra del, strax öster om ån Ösan. Bondbyn vid Ösan och kyrkbyn ca en km sydost om bondbyn var tidigare mer tydligt avskilda från varandra, men har genom förtätning med tiden vuxit ihop något. Det är emellertid fortfarande ett obebyggt parti mellan de två delarna av Horn. Mitt emellan de två bebyggelsekoncentrationerna finns vägskälet mot Bankälla i öster, ett område som bör ha utgjort Horns bytå och där det under 1800-talet växte fram ett område med torp- och backstugebebyggelse.

Redan på avstånd upplevs Horns by som tät och väl avgränsad, trots att Horns by glesades ut efter laga skiftet på 1860-talet, och byn karaktäriseras av det stora antalet gårdar i det gamla byläget. Karaktäristiskt för Horn är även att gårdarna är uppbyggda enligt äldre byggnadsskick som s.k. götiska gårdar, där man- och fägårdar ligger framför varandra, avskilda genom staket eller annan inhägnad. Genom denna gårdsstruktur blir det ett påfallande drag i Horns by att bygatan kantas av de stora ekonomibyggnaderna, varav flera är L-formade, medan mangårdarna med sina bostadshus ligger något tillbakadragna. Särskilt söder om bygatan är detta bebyggelsemönster tydligt, med fyra gårdar på rad med likartad planläggning, bl.a. den välbevarade Skräddaregården som avgränsas mot vägen genom en stenmur. Även mellan och runt ett par av gårdarna har avgränsning gjorts med stenmurar. Norr om bygatan är bebyggelsen inte lika strikt planerad, men här finns några hus av hög ålder, bl.a. bostadshuset på Norra Bosgården med en kärna som kan dateras till 1600-talet. Längs bygatan finns även exempel på 1900-talets byggande, främst representerat av Bosgården lilla mejeri och en garagebyggnad med bottenvåning av murade betongblock och övervåning av trä. Vid garagebyggnaden leder en grusväg mot Herrgården i norr, som genom sin lövträdsallé och stenmur är en värdefull del i bymiljön. Nordost om den gamla bykärnan ligger några utflyttade gårdar utefter en typiskt rak väg från laga skiftets tid. Vägen kantas delvis av lövträdsalléer och rester av stenmurar, och norr om vägen finns i det för övrigt öppna odlingslandskapet ett mer småskaligt och värdefullt kulturlandskap med ett fornlämningsområde med fossil åkermark och stensättningar.

Horns kyrkby omfattar miljön vid kyrkan, prästgården och den f.d. skolan, numera hembygdsgård, den f.d. lärarbostaden samt den närmast omgivande bebyggelsen upp mot området vid vägskälet mot Bankälla, som bör ha utgjort den gamla bytån. Horns kyrka har medeltida anor, men fick sitt nuvarande utseende vid en större ombyggnad 1804. Den omgivande bebyggelsen, främst prästgården och den f.d. skolmiljön, karaktäriseras av faluröda fasader och flera tegeltäckta tak. Det f.d. skolhuset från 1882 och den intilliggande lärarbostaden från 1937 är båda viktiga i miljön, men särskilt skolhuset är ombyggt och moderniserat i sådan omfattning att byggnaderna inte uppmärksammas som enskilda objekt. Öster om landsvägen ligger såväl mindre torpställen från 1800-talet, exempelvis torpet på fastigheten Horn 1:27, som villor från 1900-talets början. Villan Solbacken, med fasader i tidstypisk panelarkitektur, har på senare tid fått ny fasad i puts, och har därmed förlorat mycket av sin ursprungliga karaktär. Vid vägskälet mot Bankälla ligger flera faluröda små bostadhus med rötter i den torp- och backstugebebyggelse som växte fram här på 1800-talet. Det är endast något enstaka hus som bevarat sitt ålderdomliga utseende, men även de mer förändrade husen bidrar till helhetsmiljöns karaktär. Bland de mest kulturhistoriskt värdefulla objekten i denna del av Horn hör smedjan Smedslyckan som med sina uthus utgör en mycket fin miljö.

Ingår också i:
Områden i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.
Kultur på väg i Skaraborg, 1997
Förslag till bevarandeplan för kyrkogården vid Horns kyrka, 2007.
Området ligger inom ett större område av riksintresse för kulturmiljövården.
Den nordvästra delen av området ligger inom ett större område av riksintresse för naturvården.