Fyrplats

I östra Vänern avgränsar arkipelagen kring Torsö och Kalvöarna den öppna Sjötorpssjön, där de ensliga Fällholmarna utgör några strödda skärvor av land ut mot Värmlandssjön i väster. Västgötadelen av Göta kanal togs i bruk 1822 och tio år senare var hela kanalen klar. Sjötorp blev den stora maritima målpunkten vid Vänern. I samhället finns åtta slussar och kring hamnen anlades olika anläggningar för kanalverksamhetens behov; t.ex. varvet som kom att betjäna hela Vänern, torrdocka, magasin, kanalkontor, smedja samt även hotell- och affärsbygg nader. Det dröjde dock till 1865 innan två linje fyrar anlades för inseglingen i Sjötorp, med kompletterande fyrar på Fällholmen och Harnäsudde. Göta kanals betydelse för handel och fraktfart klingade av i mitten av 1900-talet och sedan 1970-talets mitt trafikeras kanalen endast av turist- och fritidssjöfarten. Den välbevarade kanalmiljön i Sjötorp är liksom hela Göta kanalområdet en kulturmiljö av riksintresse.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.

I östra Vänern avgränsar arkipelagen kring Torsö och Kalvöarna den öppna Sjötorpssjön, där de ensliga Fällholmarna utgör några strödda skärvor av land ut mot Värmlandssjön i väster. Västgötadelen av Göta kanal togs i bruk 1822 och tio år senare var hela kanalen klar. Sjötorp blev den stora maritima målpunkten vid Vänern. I samhället finns åtta slussar och kring hamnen anlades olika anläggningar för kanalverksamhetens behov; t.ex. varvet som kom att betjäna hela Vänern, torrdocka, magasin, kanalkontor, smedja samt även hotell- och affärsbygg nader. Det dröjde dock till 1865 innan två linje fyrar anlades för inseglingen i Sjötorp, med kompletterande fyrar på Fällholmen och Harnäsudde. Göta kanals betydelse för handel och fraktfart klingade av i mitten av 1900-talet och sedan 1970-talets mitt trafikeras kanalen endast av turist- och fritidssjöfarten. Den välbevarade kanalmiljön i Sjötorp är liksom hela Göta kanalområdet en kulturmiljö av riksintresse.

KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.