Behandlingshem och vårdhem

I slutet av 1800-talet inrättades på Kungsholmsgatan 70-74 ett arbetarhem för frigivna fångar, senare även partiellt arbetsföra. I lokalerna fanns verkstäder för skomakeri, mekaniska reparationer och en vedgård. Efter en studieresa i Tyskland 1927 fick Stadsmissionens dåvarande föreståndare J W Johanson idén att börja en verksamhet som fick namnet Små Smulor numera Stockholms Stadsmission Second hand. Tankarna bakom projektet var att människor skulle sänka saker som arbetslösa skulle få sysselsättning med att sortera, reparera och därefter skänka som gåvor till fattiga eller sälja. Verksamheten startade vid Arbetarhemmet på Kungsholmen och den första butiken öppnades på Myntgatan i Gamla Stan. Efter 50 års verksamhet hade Stadsmissionen växt ur sina lokaler och erbjöds en industritomt i Liljeholmen. I stadsplanen var tomten betecknad som industritomt vilket innebar att den inte fick bebyggas med bostäder. Stadsmissionen behövde ha sina omhändertagna boende i huset som planerades för verksamheten och stadens myndigheter ändrade därför i stadsplanen så att den tilltänkta byggnaden tilläts rymma både verkstadslokaler och bostäder. I samband med uppförandet av det nya huset ändrades betäckningen arbetarhem till industrihem.

På tomten i kvarteret Färgeriet 7 (hus 2) uppfördes ett Industrihem med bostäder för Små Smulor. Industrihemmet ritades av arkitekten Natanael Karlsson och invigdes på hösten 1939. 1972 utökades verksamheten och huset byggdes till med två våningar (hus 1). Tillbyggnaden placerades norr om industrihemmet och de båda husen länkades samman med en uppglasad byggnadsvolym med entréhall och trappa.

Källor:
Minnen från Hägersten, Hägerstens Hembyggdsförening 2007, två artiklar: Svärd mfl, Minnen från Industrihemmet i Liljeholm s, 19-24 Axelsson, Stockholms Stadsmission och Liljeholmen, s 25-29.