Ed Station

Dalslands järnväg, som till en början hette Fredrikshald Sunnanå Jernväg, invigdes 1879. Liksom många andra centralt belägna byggnader brann den ursprungliga stationen i trä ned vid pingst år 1910. En ny stationsbyggnad med putsade väggar och ett mansardtak klätt med skiffer uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

Ed station får sin karaktär bland annat från en asymmetriskt placerad frontespis, fönsteromfattningar och hörnkedjor i en mörkare kulör, och över vissa fönster syns dekorativt placerade, röda tegelstenar. På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden. Den är med sin kompakta stenarkitektur en tidstypisk och stadsmässig representant för 1910-talets national-romantiska byggnadstradition. Den är också en viktig symbol för järnvägen som har haft avgörande betydelse för ortens utveckling. Som sådan besitter Eds station höga kulturhistoriska värden.

Se Kringla (www.kringla.nu) för mer material rörande fastigheten.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Dalslands järnväg, som till en början hette Fredrikshald Sunnanå Jernväg, invigdes 1879. Liksom många andra centralt belägna byggnader brann den ursprungliga stationen i trä ned vid pingst år 1910. En ny stationsbyggnad med putsade väggar och ett mansardtak klätt med skiffer uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

Ed station får sin karaktär bland annat från en asymmetriskt placerad frontespis, fönsteromfattningar och hörnkedjor i en mörkare kulör, och över vissa fönster syns dekorativt placerade, röda tegelstenar. På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden. Den är med sin kompakta stenarkitektur en tidstypisk och stadsmässig representant för 1910-talets national-romantiska byggnadstradition. Den är också en viktig symbol för järnvägen som har haft avgörande betydelse för ortens utveckling. Som sådan besitter Eds station höga kulturhistoriska värden.

Se Kringla (www.kringla.nu) för mer material rörande fastigheten.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden.

Uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden.

Dalslands järnväg, som till en början hette Fredrikshald Sunnanå Jernväg, invigdes 1879. Liksom många andra centralt belägna byggnader brann den ursprungliga stationen i trä ned vid pingst år 1910. En ny stationsbyggnad med putsade väggar och ett mansardtak klätt med skiffer uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

Ed station får sin karaktär bland annat från en asymmetriskt placerad frontespis, fönsteromfattningar och hörnkedjor i en mörkare kulör, och över vissa fönster syns dekorativt placerade, röda tegelstenar. På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden. Den är med sin kompakta stenarkitektur en tidstypisk och stadsmässig representant för 1910-talets national-romantiska byggnadstradition. Den är också en viktig symbol för järnvägen som har haft avgörande betydelse för ortens utveckling. Som sådan besitter Eds station höga kulturhistoriska värden.

Se Kringla (www.kringla.nu) för mer material rörande fastigheten.

Fastigheten ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Uppfördes 1910-12 i nationalromantisk stil med drag av jugend. Arkitekt var Yngve Rasmussen som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första decennier.

På första våningen fanns expedition och väntsal, medan andra och tredje våningen inreddes med stinsbostad och andra personalutrymmen. Under 1940-talets mitt företogs en större renovering. De smårutiga fönstren ersattes då med fyrluftsfönster, vissa ändringsarbeten gjordes invändigt, en tidningskiosk inrymdes i sydöstra hörnet, neonskylten som sitter på fasaden än idag sattes upp, med mera.

Bortsett från dessa förändringar och att de karaktäristiska skorstenarna fått ny skepnad, är stationen exteriört sett välbevarad sedan byggnadstiden.