ÖSSEBY-GARNS KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Össeby-Garns medeltida kyrka uppfördes av sten under romansk tid på 1200-talet och byggdes till med ett vapenhus under 1400-talet. På platsen stod sannolikt tidigare en kyrka av trä. Össeby-Garns kyrka bevarar sin medeltida plan och form, karakteristisk för de uppländska romanska landsortskyrkorna.
Össeby-Garns kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Till den tidigaste träkyrkan i Össeby-Garn tillfogades kor och sakristia av sten under 1200-talets första hälft. Vid 1200-talets mitt ersattes långhuset av trä av ett i sten. Dateringen har gjorts med ledning av den låga triumfbågen och den södra ursprungliga ingångens ålderdomliga utformning. Vapenhuset är inte i förband med långhuset utan byggdes till vid 1400-talets mitt eller senare del.
De två medeltida socknarna Össeby och Garn slogs ihop 1838 till en församling. Socknen Garns kyrka fick efter sammanslagningen namnet Össeby-Garns kyrka. Socknen Össebys kyrka övergavs och lades efter en brand 1856 i ruiner. Namnet Össeby betyder den östra byn och ordet Garn användes i namn som betecknade "något långsmalt" och syftar sannolikt på den långsmala Garnsviken.
Från 1923 hade Össeby-Garn två annex; Angarn och Vada. Sedan årsskiftet 2005-2006 hör Össeby-Garn, Vada, Angarn, och Kårsta kyrkor till Össeby församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Össeby-Garns kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 71, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953
Karlsson, Bengt, Össeby-Garns kyrka
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Össeby-Garns kyrka ligger på en höjd vid Garnsviken. På en kal berghäll öster om kyrkogården står en brädfodrad klockstapel, ursprungligen byggd som en öppen klockbock. Kyrkan har rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. Det blottade murverket består av natursten, med tegel i omfattningar samt i östra gavelröstets blindering. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak, förutom sakristian som har pulpettak. Fönstren är stickbågiga, nischen till det östra korfönstret har dock spetsbågig form. Ingång till kyrkorummet sker via vapenhuset samt direkt från västgaveln. Av den äldsta kyrkan - eventuellt uppförd under 1200-talets förra hälft - återstår koret och sakristian, som täcks av ett ursprungligt tegeltunnvalv. Det nuvarande långhuset tillkom ganska snart därefter, troligen senast vid mitten av 1200-talet. Korets tegelvalv med ansiktskonsoler slogs i början av 1300-talet, valvet i långhuset tillkom senare. Vapenhuset uppfördes troligen under 1400-talets senare del. 1926 genomfördes en omfattande restaurering under ledning av arkitekten Knut Nordenskjöld. Vid restaureringen avlägsnades putsen från kyrkan, korets östra fönster murades igen, västra ingångens omfattning tillkom och rundfönstret ovanför denna fick sitt nuvarande utseende. Invändigt togs de medeltida kalkmålningarna fram, altaranordningen omdanades, den slutna bänkinredningen tillkom och de viktigaste inventarierna konserverades. Kalkmålningarna konserverades vid en restaurering 1961-62, då även några nya målningar framtogs.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Össeby-Garns medeltida kyrka uppfördes av sten under romansk tid på 1200-talet och byggdes till med ett vapenhus under 1400-talet. På platsen stod sannolikt tidigare en kyrka av trä. Össeby-Garns kyrka bevarar sin medeltida plan och form, karakteristisk för de uppländska romanska landsortskyrkorna.

Össeby-Garns kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Till den tidigaste träkyrkan i Össeby-Garn tillfogades kor och sakristia av sten under 1200-talets första hälft. Vid 1200-talets mitt ersattes långhuset av trä av ett i sten. Dateringen har gjorts med ledning av den låga triumfbågen och den södra ursprungliga ingångens ålderdomliga utformning. Vapenhuset är inte i förband med långhuset utan byggdes till vid 1400-talets mitt eller senare del.

De två medeltida socknarna Össeby och Garn slogs ihop 1838 till en församling. Socknen Garns kyrka fick efter sammanslagningen namnet Össeby-Garns kyrka. Socknen Össebys kyrka övergavs och lades efter en brand 1856 i ruiner. Namnet Össeby betyder den östra byn och ordet Garn användes i namn som betecknade något långsmalt och syftar sannolikt på den långsmala Garnsviken.

Från 1923 hade Össeby-Garn två annex; Angarn och Vada. Sedan årsskiftet 20052006 hör Össeby-Garn, Vada, Angarn, och Kårsta kyrkor till Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Össeby-Garns kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 71, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953
Karlsson, Bengt, Össeby-Garns kyrka
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995

Omgivningen
Össeby-Garns kyrka ligger kring den övre delen av Garnsviken där den övergår i Husaån.
Garnsviken utgjorde under medeltid en del av den då så viktiga vattenleden Långhundraleden intill vilken kyrkan anlades.

Centralbygden Össeby-Garn bebyggdes huvudsakligen under järnålder då fler stora gårdar etablerades. Stora gravfält finns i området av äldre och yngre järnålderskaraktär. Området är Sveriges runstensrikaste trakt.

Trakten utgörs av öppna, svagt kuperade dalsluttningar. I området finns ett bevarat äldre vägsystem kring vilket bebyggelsen är lokaliserad i form av ensamgårdar, småbyar och mindre herrgårdar. Av bebyggelsen i området har gårdarna i Össeby-Garns kyrkby, Ösby by, Brottby gård och herrgården Hakunge väl bevarad äldre karaktär, huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger på en höjd vid Össeby-Garns kyrkby. Kyrkoanläggningen omfattas av den medeltida kyrkan, en muromgärdad kyrkogård samt av en klockstapel, belägen strax utanför. muren.

Kyrkogården, med grästäckta kvarter och grusade gångar, omges av en kallmurad gråstensmur. Längs murens insida löper en trädkrans av lindar och lönnar med inslag av några björkar. Ingång genom muren sker i söder genom en svart järnsmidesgrind som omgärdas av råhuggna granitstolpar, krönta av runda granitklot från 1915. Intill kyrkans södra sida växer ett antal höga cypresser.

Muren åt öst, från 1760-talet, är den äldsta bevarade delen. I den östra muren uppfördes under 1900-talets tidigare hälft en mindre elstation med slätputsade murar och plåttäckt sadeltak. De södra och västra murarna byggdes om under 1940-talet då ett bisättningsrum anlades i suterräng i den södra murens västra hörn. Bisättningsrummet är endast synligt genom en port i murens utsida. Den norra muren är delvis uppförd som terrassmur och kyrkogården avgränsas åt norr till hälften av en syrenhäck.

De äldsta gravvårdarna återfinns framförallt i gravkvarteren söder om kyrkan, där ett antal gravplatser är grusade eller häckomgärdade. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn har borttagna gravvårdar ställts upp.

Kyrkogården utvidgades under 1970-talet öster om kyrkogårdsmuren. Klockstapeln står inom det utvidgade området som även omfattar en minneslund. Den utvidgade delen omgärdas av häck, gråstensmur och spjälstaket. Ingångar finns dels genom en öppning i den östra bogårdsmuren samt genom järngrindar i söder. Söder om bogårdsmuren har två runstenar ställts upp som tidigare legat som trappsteg till kyrkans södra ingång.

Klockstapeln står på en kal berghäll öster om kyrkogården och är ursprungligen byggd som en öppen klockbock men har senare klätts in med brädor. Stapeln är rödfärgad och det pyramidformade taket har tjärade spån. Vindflöjlarna har årtalen 1622 och 1922. Möjligen syftar årtalet 1622 på stapelns tillkomst. I klockstapeln hänger en storklocka gjuten av Grönwall 1810, omgjuten av Bergholz 1933. Lillklockan är från omkring 1500.

Kyrkobyggnaden
Össeby-Garns kyrka består av ett långhus med ett lägre, smalare, rakt avslutat kor i öst. I norr ansluter sakristian och i söder vapenhuset. Murarna är uppförda av gråstensblock av varierande storlek och form samt tegel i omfattningar och i det östra gavelröstets blindering.

Omgivningen
Össeby-Garns kyrka ligger kring den övre delen av Garnsviken där den övergår i Husaån.
Garnsviken utgjorde under medeltid en del av den då så viktiga vattenleden Långhundraleden intill vilken kyrkan anlades. Centralbygden Össeby-Garn bebyggdes huvudsakligen under järnålder då fler stora gårdar etablerades. Stora gravfält finns i området av äldre och yngre järnålderskaraktär. Området är Sveriges runstensrikaste trakt.
Trakten utgörs av öppna, svagt kuperade dalsluttningar. I området finns ett bevarat äldre vägsystem kring vilket bebyggelsen är lokaliserad i form av ensamgårdar, småbyar och mindre herrgårdar. Av bebyggelsen i området har gårdarna i Össeby-Garns kyrkby, Ösby by, Brottby gård och herrgården Hakunge väl bevarad äldre karaktär, huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Anläggningen
Kyrkan ligger på en höjd vid Össeby-Garns kyrkby. Kyrkoanläggningen omfattas av den medeltida kyrkan, en muromgärdad kyrkogård samt av en klockstapel, belägen strax utanför. muren.

Kyrkogården, med grästäckta kvarter och grusade gångar, omges av en kallmurad gråstensmur. Längs murens insida löper en trädkrans av lindar och lönnar med inslag av några björkar. Ingång genom muren sker i söder genom en svart järnsmidesgrind som omgärdas av råhuggna granitstolpar, krönta av runda granitklot från 1915. Intill kyrkans södra sida växer ett antal höga cypresser.

Muren åt öst, från 1760-talet, är den äldsta bevarade delen. I den östra muren uppfördes under 1900-talets tidigare hälft en mindre elstation med slätputsade murar och plåttäckt sadeltak. De södra och västra murarna byggdes om under 1940-talet då ett bisättningsrum anlades i suterräng i den södra murens västra hörn. Bisättningsrummet är endast synligt genom en port i murens utsida. Den norra muren är delvis uppförd som terrassmur och kyrkogården avgränsas åt norr till hälften av en syrenhäck.
De äldsta gravvårdarna återfinns framförallt i gravkvarteren söder om kyrkan, där ett antal gravplatser är grusade eller häckomgärdade. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn har borttagna gravvårdar ställts upp.
Kyrkogården utvidgades under 1970-talet öster om kyrkogårdsmuren. Klockstapeln står inom det utvidgade området som även omfattar en minneslund. Den utvidgade delen omgärdas av häck, gråstensmur och spjälstaket. Ingångar finns dels genom en öppning i den östra bogårdsmuren samt genom järngrindar i söder. Söder om bogårdsmuren har två runstenar ställts upp som tidigare legat som trappsteg till kyrkans södra ingång.

Klockstapeln står på en kal berghäll öster om kyrkogården och är ursprungligen byggd som en öppen klockbock men har senare klätts in med brädor. Stapeln är rödfärgad och det pyramidformade taket har tjärade spån. Vindflöjlarna har årtalen 1622 och 1922. Möjligen syftar årtalet 1622 på stapelns tillkomst. I klockstapeln hänger en storklocka gjuten av Grönwall 1810, omgjuten av Bergholz 1933. Lillklockan är från omkring 1500.

Kyrkobyggnaden
Össeby-Garns kyrka består av ett långhus med ett lägre, smalare, rakt avslutat kor i öst. I norr ansluter sakristian och i söder vapenhuset. Murarna är uppförda av gråstensblock av varierande storlek och form samt tegel i omfattningar och i det östra gavelröstets blindering.