TIBRO KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - TIBRO

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1729, 1900: 3016, 1995: 9623

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Kyrkefalla socken blev Tibro köping 1946.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkefalla eller Tibro kyrka ligger i utkanten av Tibro samhälle. Läget är relativt fritt vid åsystemen öster om Tidan på gränsen mellan odlingsbygd och skog. Nära kyrkan ligger prästgård, skolbyggnad och hembygdsmuseum. En ny kyrkogård är anlagd på "Prästbolets" mark.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kyrkefalla kyrka var enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta uppförd av sten och bestod av ett långhus och ett smalare, rakslutet kor, troligen från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Vid tiden för avbildningen fanns även en murad tillbyggnad på korets sydsida - troligen en sakristia eller ett gravkor - samt ett timrat vapenhus i söder. Såvitt känt finns inga partier av medeltidskyrkans murar kvar.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan, både kallad Kyrkefalla och Tibro kyrka, uppfördes 1837-38 med rektangulärt långhus och sakristia i norr (troligen i sen tid utvidgad efter ritningar av arkitekt Anders Ekman).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör präglas framförallt av förändringar företagna 1887. Västtornet fick då i stort sett nyuppföras samt murarna livades med hörnpilastrar, portal- och fönsteromfattningar i tidstypisk stil. Framför sydportalen tillbyggdes ett vindfång. Ingång i söder och i väster via tornets bottenvåning. Även interiören präglas av sent 1800-tal, däribland det flacka brädvalvet med ribbor. Under 1900-talet har också flera genomgripande restaureringar ägt rum. Altaruppsatsen, med återanvända skulturer från en altaruppsats från 1600-talet, fick sin nuvarande utformning 1927. Senkarolinsk predikstol, dekorerad med kraftiga voluter. Läktarunderbyggnad från 1973.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkefallas nyklassicistiska salkyrka ligger öst - västligt placerad i den östra delen av den rektangulära kyrkogården. Runt området löper en kallmur av natursten, i nord och öst utgör den stödmur i sluttningen. Fyra öppningar finns, en i varje väderstreck. I väst finns i mitten av muren en öppning med två grindstolpar av kalkstenshällar krönta av varsin kula. De uppbär en smidd pargrind. Öppningen i söder har grindstolpar av sten och en smidd pargrind, liksom öppningen i öster. Sistnämnda svarar mot prästgårdsallén på andra sidan vägen. I nordväst finns en trappa med sentida träräcken som leder ned till den nya delen av kyrkogården, vilken mot vägen avskärmas av en rad unga björkar. På insidan av kallmuren finns en rad av gamla ekar som löper runt hela kyrkogården, några enstaka äldre lövträd finns också mer fritt i den nordvästra delen. En gång med gjutna plattor leder från grinden i väst till kyrkans västportal och sydportal. Fram till tornet kantas gången av låga cypresser. På nordsidan går en krattad grusgång till sakristian. Framför västportalen finns två sentida ljusarmaturer på var sin sida om gången. I kyrkogårdens nordvästra hörn finns en ekonomibyggnad och mellan denna och kyrkan ett gravkor. I kyrkogårdens nordvästra fjärdedel finns knappt några gravstenar. Gravkvarteren ger till följd av den lutande terrängen ett föga regelbundet intryck. Gravstenarna är huvudsakligen 1800-tal, ett fåtal stenar av kalksten härrör från sent 1700-tal och står på nordsidan. Kyrkogården utvidgades åt väster och söder 1870-71. Eventuellt härrör grindstolparna i väster från ett tidigare skede. 1907 anlades en ny kyrkogård omkring en kilometer åt sydost från kyrkan, vilket gjort att den gamla kyrkogården är tämligen orörd sedan dess.
ÄLDRE KYRKA - På platsen för den nuvarande kyrkobyggnaden fanns tidigare en stenkyrka med rakslutet kor, avbildad under 1600-talets andra hälft. Troligen uppfördes den under 1100- eller 1200-talet. 1775 försågs denna kyrka i väster med ett litet trätorn. Detta föregicks av ett äldre torn enligt en beskrivning från 1786 av pastor Carl Edblad.