NORRTÄLJE TINGSRÄTT

TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Det ursprungliga tingshuset är uppfört i en våning med inredd vind och vilar på en bastant sockel av kvaderhuggen natursten. Det har en symmetrisk uppbyggnad med ett mittparti som markeras av en smal risalit med segmentformad fronton, paradbalkong och ovan den ett ovalt oxöga på den södra fasaden, och en kantig utskjutande byggnadskropp på baksidan åt norr. Huvudentrén är förlagd till risaliten på den södra sidan, och i mittaxeln ligger också tingssalen kring vilken samtliga funktioner i huset är disponerade.

Fasaderna är slätputsade med hörnkedjor av puts. Den södra fasaden som vänder sig in mot staden, artikuleras också av lisener i kvaderputs. De småspröjsade fönstren är regelbundet placerade ioch saknar helt listverk eller omfattning. En kraftigt profilerad takgesims skjuter ut under takfoten. Taket är ett brutet, valmat sadeltak täckt med tegel. I det nedre takfallet öppnar sig sex takkupor. Huvudentrén till domstolen nås via en pampig dubbeltrappa av granit och består av en trären pardörr, rikt utsirad med vackert infattat överljus.

Väl inne i huset möts besökaren av ytterligare en pardörr och en trappa som leder upp till entréhallen med sitt mörka kalkstensgolv. Två stora pannåer av Harald Lindberg berättar om Roslagens historia. Verken fullbordades 1955.

Rakt fram finns den största och äldsta av de tre tingssalarna. Rummet är åttkantigt med fyra höga rundbågiga fönster som släpper in ljus i fonden. Podiet finns kvar men möblemanget är nytt liksom armaturer och ytskikt. I väggpartiet bakom domhavandes plats finns en rundbågig nisch med en målning av konstnären Nils Tirén.

I en artikel i tidningen Roslagens nyheter nr 109, 25 september 1912 beskrivs tingshuset på följande vis:

"Vestibulen är hållen i en ljusgul färgton, där två anslagstaflor, målade i ek, äro anbragta. Midt för hufvudingången är tingssalen belägen. Den är hållen i vitt med ekpanel och har präktiga ekmöbler. Midt i salen hänger en större elektrisk ljuskrona med 18 mattslipade lampor, och för bågfönstren hänga gula gardiner. Till höger i vestibulen har man kansliet och expeditionen i brandgul färg och med ekmöbler samt därinnanför häradshöfdingens privata rum i blågrönt med möbler av brun ek, klädda med rödbrunt skinn, och ljusgula gardiner, äfvensom tingsskrivarens rum, hållet i gråblått. Till vänster i vestibulen kommer man in i parternas rum med tolfmannabord i björk och ett tjugotal stolar mm, allt med amerikansk polityr. Innanför expeditions- och kanslirummet befinner sig arki-vet, hållet i sjögrön färg med brandsäkra valf och järnhyllor. Innanför parternas rum ligga Åklaga-rerummet och nämndens rum, båda försedda med furumöbler i järneksimitiation. Naturligtvis finns också klosetter och tvättställ för respektive olika afdelningar. Samtliga golf äro oljade och fernis-sade, liksom i öfre våningen, där man till vänster kommer in i en stor och rymlig sal, den sk härads-salen, afsedd för domsagans gemensamma, kommunala ärenden af icke juridisk art, såsom hushåll-ningsgillen, markegångssättningar mm. Bortom denna sal, som är hållen i ren orange i amerikansk polityr, är domhafvandens sofrum beläget. Dess möbler äro hållna i ljus ek och äro klädda med blå boj. Därintill ligger vaktmästarebostaden om ett rum och kök. På andra sidan om häradssalen äro belägna ett reservrum samt nämndens och Åklagarens sofrum jämte toaletter för olika afdelningar. Med anledning af invigningshögtidligheten har allmän flaggning ägt rum i staden."

Väster om det ursprungliga tingshuset, i den branta backen mot staden, ligger en tillbyggnad som uppfördes 1954 och rymmer inskrivningsmyndighet och expedition. Tillbyggnaden är ett enkelt L-formigt hus i en till två våningar med ljusputsade fasader. Bottenvåningen är rustice-rad och entrén som vetter mot Vasagatan är djupt indragen i fasadlivet. Taket är ett valmat tegelbelagt sadeltak. Husen är fristående men binds samman av en smal byggnadskropp.

I riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns fyra exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971.

KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1999-05-19