GOTSKA SANDÖNS FYR

De bägge fyrtornen som uppfördes 1858-1859 byggdes på en plats med svåra grundläggningsförhållanden, med enbart sand att bygga på krävdes extra ansträgningar vid projekteringen. Nils Gustaf von Heidenstam lät pröva en metod med skruvpålar av järn som skrivades ned i sanden, vilka fungerade som grund för fyrtornen. Metoden hade under lång tid prövats i framför allt England och USA. Fyrarna utgjordes av en åttakantig skelettkonstruktion av järn, cirka 24 meter hög, som kläddes med brädor. Tornen, som innehöll linsapparater av tredje ordningen, målades till största delen röda medan de översta delarna liksom lanterninerna målades vita. I Sverige fortsatte von Heidenstam utveckla denna typ av fyrkonstruktion som sedan gjorde det möjligt att bygga två fyrar vid Sandhammaren i Skåne i början av 1860-talet.
1882 uppsattes en klippapparat i norra tornet.
1883 kläddes tornen utvädigt med asfaltspapp.
1903 togs det södra tornet ned och det norra byggdes om. Allt träarbete förnyades och utvändigt kläddes fyren med träfjäll. Fyren försågs med en ny linsapparat av tredje ordningen (stor modell) med en fransk luxlampa samt en ny cirkelformad lanternin. Dessutom uppfördes en bifyr längre ned i tornet, bestående av en linapparat hade tidigare suttit i det södra tornet.
1905 utbyttes den fanska luxlampan mot en svensk dito.
1908 installerades även luxljus i bifyren.
1939 elektrifierades huvudfyren och bifyren. Radiofyr anordnades och ett nytt maskinhus byggdes.
1956 ombyggdes radiofyren till flygfyr.
1969-1970 automatiserades fyren och platsen avbemannades.
KÄLLA: Svenska fyrplatser. Dan Thunman, 2000., Två identiskt lika fyrar med fast sken byggdes 1858-59 på Gotska Sandön för att varna för det farliga grundflaket Kopparstenarna. Grundläggningsförhållanden på ön krävde en speciellt lätt konstruktion. Fyrtornen utfördes som träklädda stålskelett och grundlades på skruvpålar. Det södra fyrtornet revs 1903 och det kvarstående norra tornet byggdes om.

KÄLLA: Länsstyrelsen på Gotlands hemsida 2004, www.i.lst.se