NÅRUNGA KYRKA

NÅRUNGA KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan uppfördes i sin helhet 1851 och består av ett långhus med närmast fullbrett, rundat kor i öster, sakristia i sydost och torn med lanternin i väster.
FASAD - Kyrkan vilar på en utkragande, spritputsad sockel med ljusgrå kalkfärg. Gluggar ventilerar grunden. Fasaden bär vitkalkad spritputs. Ovanför västporten sitter en inmurad, rektangulär stenplatta med svart färg och förgylld inskription om byggnadsåret 1851 och dåvarande regent. I mittportens smyg finns mellan port och överljus en slätputsad arkitrav som flankeras av två korta halvkolonnetter i beigt. Dessa bär en solbänk av kalksten. Inom arkitraven står i svart "NORUNGA MODERKYRKA". Under texten kan en inhuggen, äldre inskription skönjas med samma ordalydelse, fastän i sirligare stil. Tornets klockvåning har i varje sida en rundbågig ljudglugg med sentida, rundbågiga parluckor, klädda med svart plåt. Över alla portar sitter armaturer med gult råglas, sannolikt från 1941. På ömse sidor om västporten sitter järnräcken.
FÖNSTER - Alla fönster har karmar, bågar och spröjs av vitt trä och härrör från 1800-talet. Smygarna följer fönstrens form och har ursprungliga solbänkar av kalksten. De rundbågiga långhus- och korfönstren har korspost och fem lufter som sannolikt är ursprungliga. Några av dem har hörnbeslag. Antalet rutor är nio per luft utom i lunetten som har sex. De flesta rutor är av handblåst glas. En lunett av samma slag utgör överljus till mittporten. De båda mellersta av korfönstren är igensatta från insidan. Det rundbågiga fönstret på sakristigaveln har T-post och tre ursprungliga lufter, varav en med hörnbeslag. Lufterna har sex rutor var. Västportens överljus utgörs av ett liggande, ospröjsat, dubbelisolerat fönster av sent datum. Tornets andra våning har i väster en lunett med tolv rutor och den tredje åt samma håll ett rundfönster med åtta, båda öppningsbara.
PORTAR - Västporten utgörs av en sentida, rak pardörr av koppar i standardutförande med överljus i omfattningen. Den stilmässigt avvikande porten sitter i en stickbågig smyg och har en stor trappa av huggen, grå kalksten. Mittporten utgörs av en rak pardörr från 1950 med utanpåliggande småfyllningar och brun bemålning. Porten sitter i en rundbågig smyg med överljus och arkitrav med inskription. Framför porten ligger en kalkstenshäll. Sakristians raka port i väster härrör från 1952 och är klädd med kopparplåt. Framför porten finns en samtida betongtrappa med järnräcke.
TAK - Långhuset bär ett sadeltak, koret ett halvt kägeltak och sakristian ett valmat sadeltak. Alla har skiffertäckning. Takfötterna utgörs av ett ursprungligt karnisprofilerat listverk av trä i rosa och vitt. Tornet bär ett flackt nedre takfall med skiffertäckning och ursprunglig takfot i form av ett tandsnitt av grått trä. Från detta takfall reser sig en fyrkantig lanternin med rundbågsöppningar. Lanterninen har en liten huv med karnisprofil och kors på kula. Lanterninen och dess tak är klädda med kopparplåt. Takfoten utgörs av ett vitt tandsnitt. Alla byggnadskroppar har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

Redan 1807 beslöt sockenstämman om sammanbyggnad med Ljurs kyrka. Vid visitationen 1823 hade ännu inga åtgärder vidtagits. 1825 beslutades på nytt om sammanbyggnad med Ljurs församling, så snart kapital insamlats. Ljursborna var dock emot sammanbyggnaden. Projektet drevs så småningom ändå igenom av kyrkoherde Torbjörnsson med stöd av domkapitlet. 1851 skedde sammanbyggnaden. Ritning hade upprättats 1848 av arkitekt Johan Fredrik Åbom men denna föll uppenbarligen ej församlingarna i smaken eftersom byggmästare Sundler från Vårgårda lät uppföra en i huvudsak annan kyrka i traditionell empirestil. Åboms ritning hade bl.a. infattat en spira på lanterninen och ett rakt avslutat kor med sakristia i öster. I muren mellan kor och sakristia skulle ha varit en rundbågsnisch, en exedra, med ett enkelt kors.
1897 renoverades interiören. Nytt altare tillverkades. På väggen ovanför detta placerades ett nytillverkat kors, på vilket en äldre Kristusbild placerats. Två äldre apostlafigurer förgylldes och ställdes att flankera korset. Innertak, läktartak och predikstol försågs med färgstark målad dekor i nyrenässans, över koret och på predikstolskorgen figurdekor. Uppvärmning med rökrörsförsedd kamin torde ha tillkommit vid detta tillfälle. 1900 renoverades exteriören. 1916 slog blixten ned i tornet, vilket fattade eld men snabbt kunde släckas. Byggmästarna A & C W Gustafsson, Borås, återuppbyggde lanterninens huv. 1932 insattes ytterligare en kamin, vid mittporten.
1935 färdigställdes en niostämmig piporgel av Engers Piporgelfabrik, Herrljunga. Fram till dess hade kyrkan bara haft ett harmonium. Fasadritningen omarbetades av Ragnar Hjort vid Kungliga Byggnadsstyrelsen. 1941 installerades elektrisk belysning och 1944 elektrisk uppvärmning. 1950-52 renoverades kyrkan i samband med 100-årsjubileet under ledning av arkitekt Erik Holmdal, Floda. De exteriöra arbetena inbegrep omputsning och vitkalkning av fasader, uppsättning av hängrännor och stuprör samt byte av den ruttna mittporten. Troligen i samband med detta ommålades inskriptionen ovanför denna port och fick en modernare utformning. Sakristian fick en egen ingång med trappa åt väster. Långhusets väst- och mittport försågs med vindfång och nya dörrblad. För att få bukt med motljuset och ge plats åt en "värdig" altartavla igenmurades de två mellersta korfönstren på insidan. 1897 års kors flyttades undan såsom varande "ej enhetligt". Holmdal ritade ett triptykformat ramverk till ny altartavla. John Hedæus' förslag till en sådan på temat "Kommen till mig I alle" godkändes ej av Kungliga Byggnadsstyrelsen, varför denna del av renoveringen fick anstå ett par år. Nytt altare tillverkades och altarringen kortades något. Korbänkarna kortades. Nummertavlornas piedestaler flyttades upp i tornet. Kyrkorummets stengolv ersattes av ett trägolv. Korgolvet höjdes. En ny öppen bänkinredning ersatte den gamla slutna. Fönstren försågs med innanbågar med antikglas och fönsterbänkar av polerad kalksten. I Holmdals ursprungliga plan ingick resandet av "triumfbåge" mellan det "onödigt" breda koret och långhuset, vilket ej godkändes av Kungliga Byggnadsstyrelsen p.g.a. att det stred mot interiörens karaktär. Interiören ommålades i ljusa färger. Bänkarna målades i grått och vinrött. Väggarna fick en ljusare ton. De nedrökta takmålningarna rengjordes endast och predikstolen lämnades utan åtgärd. Den nedrökta sakristian totalrenoverades. Dess väggar och tak putsades. I väster byggdes vindfång och skåpsinredning. Ett bönealtare uppfördes. I vapenhuset revs läktartrapporna och en ny trappa byggdes i söder med skrubb, avskild av en brädvägg. En likadan vägg restes även i norr för att dölja städskrubb och elcentral, vilka dittills haft en provisorisk avbalkning under den gamla norra trappan. En trappa upp i tornet försågs trapporna med nya spjälräcken. Läktaren fick en ny dörr och nytt golv. Kyrkans innertak värmeisolerades och takstolen förstärktes. Takstolen sviktade och tryckte genom sin tyngd ut murarna med sprickbildning som följd. 1954 godtog Kungliga Byggnadsstyrelsen ett förslag till ny altartavla av konstnären Joël Mila, känd för sina arbeten i Träslövsläges kapell. Temat för triptyken blev Passionshistorien. Det tidigare förslaget "Jesu intåg i Jerusalem" hade förkastats av styrelsen och det ursprungliga "Jesus och äktenskapsbryterskan" av domkapitlet. Följande år gjorde Mila även dekor till två av fyllningarna på läktarbröstet.
1972 reparerades den medeltida storklockan, vilken spruckit 1914, genom svetsning hos firma O Olsen & Søn, Tønsberg, Norge. 1975 ombyggdes orgelverket av Nils Hammarberg. Det pneumatiska systemet ersattes av ett helmekaniskt. Fyra av de gamla stämmorna sparades, liksom fasaden med dess stumma pipor. 1977 deponerades den medeltida storklockan till en nyuppförd klockstapel vid Skogsbygdens församlingshem. Någon gång under 1980-talet utbyttes västporten, utan tillstånd från länsstyrelse, mot en ny av metall i standardutförande och därmed ej anpassad till arkitekturen. Sannolikt vid samma tid ommålades innerväggarna med organisk färg, även det utan tillstånd. 1991 lagades fasadputsen med cementhaltigt bruk utan tillstånd.
1995 renoverades interiören efter ritningar av arkitekt Magnus Wångblad under ledning av byggmästare Olof Rydler. Behov av ett samlingsrum ledde till läktarunderbyggnader, vilka medelst en krönlist gavs en anpassad anslutning till det dekormålade taket under läktaren. I söder inrymdes samlingsrum, vars fönster försågs med ny innanluft. I norr inrymdes kapprum och textilförvaring. För att rymma underbyggnaderna slopades två bänkrader. En manöverpulpet flyttades till ett mer undanskymt läge. Läktarbröstets pappmålningar av Mila insattes i ramar efter att tidigare bara suttit fast med häftstift. Kyrkorummets golv slipades. Innerväggarnas organiska färg borttogs, putsen lagades och vitkalkades. Snickerier ommålades med i stort sett bibehållen färgsättning. Konservator Anders Darwall rengjorde altartavlan, lagade sprickor samt fixerade och rengjorde färg på predikstol, nymålade draperingen under ljudtaket. Nummertavlorna rengjordes, altarringen marmorerades, förgylldes och fick nytt tyg. De två apostlabilderna och krucifixet konserverades och återuppsattes i kyrkorummet, de två förra på piedestaler i koret och den senare på södra långsidan.
2002 svarade arkitekt Alf Cederberg och byggmästare Olof Rydler för en exteriör renovering. 1991 års lagningar hade lett till putssläpp på tornets västra och södra sidor. Sockelns cementhaltiga puts uppvisade frostsprängningar. Tornet fick omputsas och avfärgades med vit kalkfärg. Putssläpp på sockeln imålades med KC-färg.