GYLLENFORS KAPELL

Anderstorps socken ligger i Gislaveds kommun, i Växjö stifts västra del. Landskapet präglas av barrskog.
Bebyggelsen i Gyllenfors är numera sammanvuxen med Gislaveds tätort och i och med de senaste
decenniernas expansion vad gäller industrifastigheter snart också med intilliggande Anderstorp.
När Gyllenfors kapell uppfördes hörde området till Anderstorps församling och socken. Detta kom att
ändras 1951 då beslut fattades att överföra kapellet till Gislaveds församling. Sockengränsen bibehölls
däremot.
Området Gyllenfors växte upp kring Gyllenfors järnbruk, vilket var igång under perioden 1740 1850
och efterträddes av Gyllenfors glasbruk 1850. Glasbruket kom att avvecklas och i lokalerna kom från och
med 1896 Svenska Gummifabriken AB att utvecklas. Spår av en äldre industriepokens arkitektoniska
bidrag finns idag i form av fabrikslokaler från flera olika tidsperioder samt i form av den gamla corps-delogibyggnaden
som numera inrymmer en restaurang. Till följd av den dominerande industrin finns i
Gyllenfors förutom produktionslokaler också arbetarbostäder. Den yngre bebyggelsen präglas istället av
egna hem och senare uppförda villor.

Gyllenfors kapell uppfördes sedan de boende i Gyllenfors under en längre tid hade påtalat att man
upplevde avståndet på drygt en mil till församlingskyrkan i Anderstorps som alltför stort. I Gyllenfors
hade man 1931 anlagt en ny begravningsplats och gyllenforsborna framförde återkommande önskemål
om att i anslutning till nämnda plats uppföra ett kapell.
Gyllenfors kapell ritades av arkitekt Göran Pauli, som då var stadsarkitekt i Jönköping. Pauli använde sig
av formen för en traditionell basilika. Detta markerade han bland annat med en fönsterrader som löper
längs med lanterninens både sidor. Pauli som under 1930-talet var en flitigt anlitad arkitekt i länet,
använde sig ofta av såväl klassiska arkitektoniska element som samtidens funktionalistiska formspråk.
Denna dualitet kom att bli något av hans signum.
De klassiska elementen i kapellets arkitektur representeras förutom byggnadens form och volymer även
av fönsterplaceringar och rundbågiga nischer i exteriören. Funktionalismens ideal har istället fått komma
till uttryck i den öppna takstolen, i interiörens enkelhet samt i det faktum att byggnadsmaterialen får tala
för sig själva. Att kyrkorummets golv i sin helhet är belagt med skifferplattor, kan ses som ett exempel på
arkitektens medvetna användning av material av hög kvalitet.
När kapellet invigdes 1937 var kyrkorummet sannolikt mer sparsmakat än det rum som möter oss idag.
Vidare bestod färgsättningen av mer dämpade kulörer. De sentida tilläggen, både avseende lösa
inventarier och förändrad färgsättning, har tillfört rummet en starkare kolorit samtidigt som ändringarna
har tagits fram med känsla för de ursprungliga arkitektoniska idealen och därmed inte på något radikalt
sätt omdanat kyrkorummet.

Kapellet har en gjuten grund varpå väggarna är murade. Det ursprungliga taktäckningsmaterialet var
skifferplattor. Idag finns dessa endast kvar på vapenhusets tak. Övriga takfall försågs senare med tak av
falsad kopparplåt. Kopparplåten går också igen som dörrbeklädnad, vilket understryker arkitektens
medvetna användning av material av hög kvalitet och stor dekorativ verkan.
Väggarna är slätputsade och avfärgade i en ljust gul kulör. Fönsterbågarna är målade i brunt. Fasadens
räta linjer bryts upp genom en dialog med de mjuka linjerna i dörrarnas bågformade överstycken samt de
runda fönstren på vapenhusets sidor, i gavelpartiet över vapenhusets samt i sakristians dörr.
Den exteriöra utsmyckningen utgörs av det liksidiga korset som inneslutet i en cirkel i låg relief ovanför
vapenhusets entré samt en hög relief i kopparplåt med den lidande Kristus krönt av en törnekrona och
bärandes på korset som konstnären Heinrich Roxström utformade. Nämnda relief sattes 1979 upp på den
norra fasaden. Gyllenfors kapell är en byggnaden som uppvisar att stor omsorg är nedlagd i detaljerna. I
den förhållandevis sparsmakade arkitekturen representerar även detaljer i byggnaden en betydande del av
byggnadens utsmyckning. Ett bra exempel på detta är de ursprungliga dörrtryckens medvetna
formgivning samt sättet på vilket dörrarnas kopparplattor har fogats samman.
Tre av kapellets fasadsidor har väggar bakom vilka det gömmer sig funktioner av mer publik karaktär
medan den östra fasadens utformning är styrd av mer praktiska funktioner. På nämnda vägg är
sidoskeppets fasad uppbruten av tre kopparklädda portar.
Bakom portarna finns bisättningsrum, förråd för handverktyg samt det ursprungliga pannrummet, vilket
numera inrymmer installationer för gasuppvärmning. Den rumsliga dispositionen som även visas i
fasaden kan ses som ett uttryck för funktionalismens ideal. Att nämnda funktioner på ett naturligt sätt
bereddes plats i den kyrkliga huvudbyggnaden och inte, som ofta har varit brukligt, placerades i separata
lokaler på undanskymda platser visar något av funktionalismens ideal.
Gyllenfors kapell hör också till de få kapell och kyrkor som i sin ursprungliga form utan större ingrepp
var tillgängligt för de flesta. En mindre anpassning av den södra ingången, för att öka tillgängligheten för
de rörelsehindrade, gjordes under ledning av arkitekt Per Rudenstam 1977. Då kyrkorummet befinner sig
i markplan har man dock kunnat undvika större installationer i form av ramper.