Källs Nöbbelövs kyrka

Byn har under 100 år haft tre olika kyrkor. Den nuvarande kyrkan är byggd 1958 och ritad av Eiler Græbe. Föregångarna var en medeltidskyrka och en 1800-tals kyrka. Den medeltida kyrkan från 1100-talets slut på gamla kyrkogården var byggd av sten och bestod av långhus, kor, absid och ett senare tillbyggt vapenhus, inget torn fanns. En stentympanon från sydportalen finns bevarad på Historiska museet i Lund. Kyrkan rymde ungefär hundra personer och med den kraftiga befolkningsökningen under 1800-talets första hälft blev kyrkan för liten, den var dessutom i dåligt skick. Vid biskopsvisitationen 1868 kritiserades kyrkan för sin bristfällighet. Församlingen var dock inte rik och det tog många år av sparande innan en ny kyrka kunde byggas.
1881 revs medeltidskyrkan och en ny kyrka började byggas som stod klar året efter. 1800-tals kyrkan byggdes på en ny plats med en ny kyrkogård. Den uppfördes i gult tegel i nyromansk stil med rundbågade gjutjärnsfönster och hade torn, långhus, smalare kor och absid. Kyrkan var tekniskt dåligt byggd med undermåligt material redan från början. Taklaget angreps senare av husbock. Dessutom minskade befolkningen. Kyrkan blev för stor och alltför dyr i drift och uppvärmning. Ombyggnad eller nybyggnad utreddes av Eiler Græbe, kostnaderna visade sig vara lika stora. Byggnadsstyrelsen ansåg 1800-talskyrkan vara i synnerligen bristfälligt skick. 1947 stängdes kyrkan och gudstjänst hölls i småskolan. 1948 beslöt församlingen att riva kyrkan och anlitade Græbe för att rita en ny. Från början var förslaget utan torn, eftersom församlingen önskade sig en klockstapel på kyrkogården. Byggnadsstyrelsen ansåg dock att ett torn behövdes. 1951 inkom ett förslag med torn som godkändes efter vidare bearbetning. 1958 började byns tredje kyrka byggas och kunde invigas 1959. Ommålning av kyrkan har gjorts 1974, 1983, 1988, 1994, 2002 och 2009. Färgerna har varit kalkfärg, silikatfärg och senast KC-färg.

Entrén i väster leder in till ett mycket litet vindfång klätt i panel på väggarna, två förråd finns dolda bakom paneldörrar. I taket finns träspjälor för åtkomst till värmefläkt. Golvet är av rött tegel med ett infällt skrapgaller i sten.
Kyrkorummet består av ett enda rum där möbleringen markerar indelningen i förrum, långhus och kor med altare.
Kyrkorummet har öppet upp i nock och synliga takstolar. Längs väggarna står fyra rödmålade vinklade limträstolpar (så kallade treledsramar) från golv till nock. Limträet är infällt i nischer i väggarna. Takets konstruktion är synlig med brädor på öppen takstol. Längsgående åsar vilar på ursparningar i treledsramarna, sparrar är fogade till åsarna. Allt trä är av omålad fur förutom treledsramarna som är rödmålade.
Golvet är av kvadratiska röda tegelplattor. En röd gångmatta ligger i mittgången.
Fönstren sitter högt i djupa nischer med fasade sidor. Ljuset är dämpat på grund av antikglaset.
I förrummet längst ner i långhuset finns ett bord med broschyrer och ett skåp för ljudanläggningen. I långhuset står de öppna bänkraderna av furu. Mot norr finns ett upphöjt orgelpodium som avdelas från långhuset med en låg murad vägg avtäckt med kalksten och en barriär av spjälor i furu. Orgelpodiet har röd heltäckningsmatta och tak av furupanel.
I koret är predikstolen fastsatt i väggen mot norr, den medeltida dopfunten och en pulpet står på södersidan. En altarring med bönfall och ett stegs upphöjning delar koret. I denna västra del av koret med altaret är golvet av kalksten, men helt täckt av en matta. Textilierna går i gröna färger.
Belysningen utgörs av sex lampkronor med vardera 12 glödljus hängande i en ring. Det finns även en kristallkrona och en ljuskrona.
Vid var sida om orgelpodiet finns dörrar till sakristia och kapprum. Båda rummen kan nås både inifrån kyrkan och utifrån. Golven är av sågad och blästrad kalksten, taken av spontad furupanel. I sakristian finns en vägg med inbyggda skåp klädda med furupanel för mässhakar och förvaring. Predikstolen nås från sakristian med en trappa. Alla dörrar är klädda med ekpanel, tryckenas handtag är av räfflat trä, förmodligen ritade av Eiler Græbe.

Tornet har en bottenvåning och en klockvåning, däremellan går en fribärande trappa av slipad betong. De öppna stegen är inmurade i ytterväggen, trappan har räcke av rundjärn och handledare av ek. Golvet på bottenvåningen är av röda tegelplattor, bjälklaget till klockvåningen är av armerad betong.
I källaren finns ett bårrum med sexsidig planform med golv av röda klinkerplattor, vita putsade väggar och vitt betongtak. Ett murat altare står mot östväggen.

Inredning och inventarier
Altaret från 1958 är ritat av Eiler Græbe. Det murade altarets sidor är klätt med grovslipad och blästrad kalksten. Altarskivan är av kalksten.

Sidoaltaret i sakristian från 1958 är ritat av Eiler Græbe. Altarets sidor är av ekpanel med speglar och profilerade lister, altarskivan är av ek.

Altaret i bårrummet från 1958 är ritat av Eiler Græbe och utfört av vitmålat tegel med sockel och skiva av kalksten.

Altartavlorna från 1959 är gjorda av Ivan Jacobsson och består av tre träreliefer som tillsammans syftar på den heliga treenigheten. De föreställer ett hjärta och törnekrona symboliserande Kristi uppoffrande kärlek. Den helige anden som en duva i triangeln, gudssymbolen. Den undre reliefen med de fyra sädesslagen visar en liten del av Guds oändliga skaparkraft. Ivan Jacobsson var utbildad på Konstfack och konsthögskolan. Han har gjort flera offentliga utsmyckningar till bland annat kyrkor, skolor och
badhus. Hans konst hade släktskap med den primitiva konsten och utförandet var
kraftfullt och lite grovt.

Altarringen från 1959 är ritat avEiler Græbe och består av parvisa spjälor mellan över och underliggare i furu. Skinnklätt knäfall vilar på en kalkstenssockel.

Dopfunten från 1180-talet är av sandsten och sannolikt gjord av Tove stenmästare, byggmästaren till medeltidskyrkan. Foten har fyrkantig botten och rundade sidor, dekorerade med bladskivor. Över foten finns en vulst. Botten på cuppan är också dekorerad av bladskivor i relief. Funtens cuppa är rund med nästan raka sidor med en palmettbård och vågmönster. I cuppans överkant finns en inskription med bl. a
betydelsen: Den stenhuggare som hugger denna sten, välsignas. En nästan identisk funt finns i Örsjö kyrka. Funten har också likheter med Gumlösafuntens bladskivor som är den enda funt med inskription betydande Tove gjorde mig.

Predikstolen från 1958 är ritad av Eiler Græbe. Den har fyra sidor av ek och varje sida är indelad i fyra kassetter med gördellist och utkragande över och underliggare. Korgen står på en murad vitmålad sockel och nås från sakristian via en trappa av ek.

Bänkinredningen från 1958 är ritad av Eiler Græbe. Bänkarna är öppna och av lackad furu utan profileringar, de har fotstöd, hylla och krokar. De två bakersta bänkarna har infällda hyllor för kyrkans psalmböcker. Gröna sittdynor finns i bänkarna.

Orgeln är byggd av Wilhelm Hemmersams orgelbyggeri i Köpenhamn. Orgeln har sju stämmor fördelade på manualer och pedal. Enkel fasad med synliga pipor i mitten flankerad av ekpipor. Två grupper av fristående pipor av ek står vid sidan om orgeln. Orgeln inköptes 1959 från Ängelholms kyrka dit den varit utlånad. Orgeln var inte alls som Græbe tänkt sig. Han ville organisten skulle vara vänd mot församlingen och möjligt att passera på orgelpodiet från ena till andra sidan.

Klockan av malm från 1747 är gjuten av Andreas Wetterholtz. Den är dekorerad med akantusfriser, bladornament och inskriptioner från bland annat Höga visan. (MIN WÄN ÄR MIN OCH IAG ÄR HANS.)

Övrigt.
Kristallkronan skänktes 1860 till kyrkan och har hängt i alla tre kyrkorna.

Kyrkobyggnaden består av ett långhus med utbyggnader för sakristia, kapprum och orgelläktare mot norr och torn i söder. Långhuset ligger i öst-västlig riktning men inte som traditionellt med altaret i öster utan här står altaret i väster. Gavlarna på långhuset är avskurna, som en prisma i planform, vilket ger kyrkan ett skeppsliknande uttryck. Utbyggnader för sakristia och kapprum ligger snett vinklade på norrsidan. Murarna är av vitmålat tegel i fullmur, tunt slamputsade så att teglets former framträder. En inmurad sockel av granit löper runt hela kyrkan. Längs långsidorna finns en takgesims av två utkragande tegelskift.

Ekfönstren i långhuset är indelade i tre rektangulära kopplade bågar. De yttre glasen är antikglas i blyspröjs, de inre glasen är klarglas. Droppblecken är av koppar. I sakristia och kapprum finns ett kvadratiskt fönster med rundade hörn och klarglas. Smala fönster med sandstensomfattning finns i sakristian och i koret.
Alla dörrar är klädda med ekpanel sammanfogad med synliga skruvar. Huvudportens skruvar är täckta av mässingbrickor och dörren har ett svängt handtag av oxiderad mässing. Sakristia och kapprum nås både utifrån och från långhuset.

Tornet har ljudöppningar täckta med träluckor i alla väderstreck, smala ljusöppningar mot öster och väster och ett runt fönster och entrédörr mot söder.

Längst i väster finns en trappa av krysshamrade granitplattor ner till fd bårhuset i källaren under koret. Trappan har en barriär i samma höjd och material som kyrkans sockel.
Samtliga tak är sadeltak belagda med rött enkupigt falstaktegel. Vindskivor är täckta med kopparplåt. Takavvattningen är av koppar, dock är stuprören utbytta till svart plåt. Stuprörstrattarna är gjorda i koppar i samma form som takgesimsen. Tornet har två vindflöjlar på taknocken i form av en tupp och en flagga med året 1958.