Veberöds kyrka

Murarna i kyrkans långhus, norra korsarm och torn är uppförda i grovt tuktad sandsten och är omkring en meter tjocka. Absiden och den södra korsarmen är uppförda i rött tegel. Kyrkan har en låg sockel och sockelmarkering, som bestrukits med kallasfalt. Samtliga murar har en ojämnt buktande yta och bär en spritputs avfärgad med obruten vit kalkcementfärg (2005). En underliggande gulröd kulör kan skönjas på samtliga fasader. Kyrkans alla fasader avslutas upptill av en gesims med två mursprång. Tornets fasader avslutas upptill av en bågfris.

Samtliga av kyrkans muröppningar är rundbågiga eller cirkulära. Tornets omfattningar är i oputsat rött tegel. Bottenvåningens fönster och dörr är murat i rött tegel med tre mursprång. I rundbågen ovan entrédörren i väster finns en mönstermurning i gult tegel med trepassmotiv. Bortsett från korsarmarnas blyinfattade runda fönster över gavlarnas dörrar och det runda fönstret över västentrén är alla kyrkans fönster i gjutjärn med diagonalställt rutmönster från 1901. Kyrkan har fyra ingångar med dörrar i lackad ek. Klockvåningens ljudluckor, som möjligen är ursprungliga, är av svarttjärat trä.

Tornets samtliga takfall samt den utkragande förkroppningen i tornets nedre del är avtäckta med kopparplåt. Långhusets och korsarmarnas taktäckning består av grått enkupigt tegel tillkom 1956. Kyrkans avvattningssystem är av kopparplåt. Tornets stuprör har skarpvinklade falsade krökar. Resterande stuprör har böjda krökar.

Det är inte klarlagt exakt när Veberöds kyrka uppfördes, men troligen byggdes den någon gång under 1200-talet och bestod då av ett kortare långhus och ett kor. Söder om kyrkan tillfogades senare ett vapenhus och i öster en korförlängning. Klockorna var upphängda i en stapel på kyrkogården. Enligt domkyrkoarkitekten Carl George Brunius var både långhuset och koret valvslagna under en tidsperiod.

Av den medeltida kyrkan återstår idag enbart långhusets murar. Under mitten av 1800-talet byggdes kyrkan till med torn i väster under ledning av Brunius. Kyrkan försågs då även med något större rundbågiga fönster. Både vapenhuset i söder och klockstapeln revs.

Under 1870-talet byggdes kyrkan om ytterligare. Denna gång efter ritningar upprättade av S. Hallberg 1868. Kyrkan byggdes då till med en korsarm även på kyrkans södra sida. Det tidigare koret revs och ersattes med ett mindre kor i öster, vilket avslutas med en tresidig absid. Även de trappstegsgavlar med rundbågefriser som Brunius låtit uppföra 20 år tidigare som avslut på långhuset och koret mot öster revs. Kyrkorummet försågs med reveterade tunnvalv. Kyrkan fick då den planform och mycket av det arkitektoniska uttryck den har idag, bestående av västtorn, långhus, korsarmar mot söder och norr samt tresidig, absidial sakristia mot öster.