ÖSTRABY KYRKA

Kyrkobyggnaden
Östraby kyrka uppfördes sannolikt vid 1100-talets slut som en romansk stenkyrka som lär ha helgats åt S:t Margareta och i äldre tider ska ha utgjort moderkyrka till Västerstad. Vid arkeologiska utgrävningar inne i kyrkan har äldre gravar påträffats, vilkas karaktär tyder på att en mindre kyrka, troligen i trä, har föregått den romanska kyrkan, men också att platsen utgjort offer- eller begravningsplats i förkristen tid.

Den romanska kyrkan byggdes i natursten med rektangulärt långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öst. Absiden och korets sockel markerades med en kantprofilerad sandstenslist och under takfoten runt hela byggnaden löpte en rundbågsfris av sandsten. Långhus och kor hade huggna hörnkedjor av kvadersten. Kyrkan hade syd- och nordportal och troligtvis fanns små rundbågiga fönsteröppningar högt placerade på långhusets väggar.

Någon gång under senmedeltiden valvslogs kyrkan och försågs med kalkmålningar. Troligen tillkom även vapenhuset i söder under denna tid. Efter reformation togs kyrkans helgonaltare bort och valvens kalkmålningar övermålades. 1601 fick kyrkan en predikstol och 1604 en ny altartavla.
1662 förlängdes långhuset en travé åt väster och ett fullbrett kvadratiskt torn uppfördes. Tornets övre halva kom dock att rivas redan 1704 för att sedan återuppbyggas i en murverkskonstruktion med kupoltak. Vid 1700-talets slut fick långhuset och koret en bruten takkonstruktion avtäckt med kopparplåt, istället för som tidigare med bly.

Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700-tal och 1800-tal ledde på många håll till att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. 1836 revs vapenhuset i Östraby kyrka för att ge plats åt en större korsarm i söder. Vid arbetet rasade de medeltida valven som ersattes av tunnvalv i trä. Kyrkorummets riktning ändrades från öst-västlig till nord-sydlig genom att predikstol och altartavla flyttades till långhusets norra vägg. Vid samma tillfälle revs även tornets takkupol. 1867 uppfördes en orgelläktare i korsarmens södra del. Här placerades med orgeln med nygotisk orgelfasad.

Vid en restaurering 1891 återfick predikstol och altare sina ursprungliga placeringar. För att ge bättre plats åt altaruppsatsen höjdes tribunbågen. Tunnvalven fick täckning av hyvlade och spontade brädor medan kyrkorummets väggar försågs med kvadermåleri, växtornamentik och textband över tribunbågen och valvbågen mot tornet.

1927 målades de tidigare mörka tunnvalven i ljus kulör och banden med växtornamentik ersattes av enklare utformade bårder med meandermotiv. Arbetet utfördes av J.C. Kronbäck. 1936 installerades elektrisk belysning och 1949 tillkom ny elektrisk uppvärmningsanordning. Vid 1940-talets mitt försågs vapenhuset med nytt golv av hårdbränt rött tegel.

I början av 1950-talet genomgick kyrkan stora förändringar såväl exteriört som interiört vid en restaurering under ledning av länsarkitekt Nils A. Blanck. Den mest påtagliga exteriöra förändringen rörde kyrkans putsade fasader som skulle renoveras men under arbetets gång visade sig vara i så dåligt skick att putsen i sin helhet fick knackas ner i sen helhet. Murverkets fogar åtgärdades men innan putsarbetet hann påbörjas avbröts fasadrenoveringen på grund av vintern. När arbetet skulle återupptas uttrycktes åsikter om att kyrkan vunnit i utseende genom det frilagda murverket. Riksantikvarieämbetet motsatte sig detta med motiveringen att murverken aldrig varit ämnade att synas. Trots detta tilläts kyrkan slutligen ha frilagt murverk, med undantag för gavelröstena och tornets övre del. Vid samma tillfälle byttes kyrkans fönster ut, en murad mittpost vid tornets ljudluckor togs bort och troligtvis var det också nu som tre snedställda rektangulära fönster i korsarmens södra gavel sattes igen. Interiört fick kyrkan en ljusare bemålning och äldre fast inredning återfick sin ursprungliga färgsättning. Vidare fick tunnvalven ny täckning, kyrkorummet nytt stengolv, en ny altarring tillkom medan orgelläktaren förminskades och utrymmet under inreddes till sakristia. 1957 fick kyrkan en ny orgel tillverkad av orgelbyggare Hammersam i Köpenhamn.

Väntrum, toalett och förråd tillkom under läktaren 1972. 1980 lades taken om med svart plåtisol i bandtäckning med hängrännor och stuprör i samma material. Samma år återtogs den tidigare altarringen som sedan 1953 förvarats på vinden.

Vid slutet av 1980-talet genomfördes en större restaurering under ledning av arkitekt Mikael Forsberg som innefattade framtagning och målning av det äldre tunnvalvstaket, reparation av golv, nytt golv under det sydöstra bänkkvarteret samt exteriör putslagning. Altaruppsatsen och predikstolen konserverades av Lars Sandberg.

Utrymmet under läktaren byggdes om 2010 för att bli mer tillgänglighets- och verksamhetsanpassat. Läktartrappan återställdes, väggar revs för att skapa större rum, ny RWC och pentry tillkom, liksom utrymme för enklare servering och förvaring av stolar. Vid samma tillfälle restaurerades ytskikt i kyrkorummet. 2011 togs de främre bänkkvarteren bort och det underliggande trägolvet ersattes med stengolv. Bänkarna förvaras i Västerstads prästgård. En ny avskärmning mellan kor och absid utformades och tornets bottenvåning fick nya förvaringsutrymmen.

Exteriör
Östraby kyrka utgörs av långhus med korsarm åt söder, lägre och smalare kor med halvrund absid i öster samt ett kraftigt och lågt fullbrett torn i väster. Den är uppförd av skalmurar i delvis huggen natursten och fasaderna är sedan 1950-talet frilagda, förutom övre delen av gavelröstena och tornet som är slätputsade. Korets och absidens sockel markeras med en kantprofilerad sandstenslist och under takfoten på de romanska byggnadsdelarna löper en rundbågefris i sandsten. På norra långhusfasaden syns tydliga spår av olika utbyggnadsetapper, där rundbågefrisen slutar strax innan långhusets senare tillkomna västliga travé. Här syns även spår från en tidigare hörnkedja, som likt de på långhusets och korets östra hörn är utförd i kvadrar av sandsten. Under långhusets mittersta fönster syns resterna av den romanska norrportalen som murats igen med rött tegel.

Långhus och kor täcks av mansardtak med svag brytning medan korsarmen har ett obrutet sadeltak. Takfallen är liksom tornets tälttak avtäckta med svart plåtisol i bandtäckning. Absiden hjälmtak är avtäckt med dubbelfalsad kopparplåt.

Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga med slätputsade omfattningar i tre språng. Fönsterbågarna är tillverkade i järn med blyinfattat glas i grönt och lila i smårutsmönster. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Långhuset har tre fönster i norr och ett i söder, korsarmen två i varje fasad medan koret har ett i norr och ett i söder. I korsarmens gavelröste sitter ett runt fönster i tresprångig omfattning, vars utformning antyder att det kan vara ett äldre järnfönster som inte byttes ut på 1950-talet. Tornet har fönsteromfattningar i två språng. I bottenvåningen finns två höga och smala rundbågiga fönster i norr respektive söder. Ovanför dessa återfinns ett mindre rundbågigt fönster med diagonalställd gjutjärnsspröjs och i samma våningsplan har västfasaden ett rundfönster likt det på korsarmens gavel. En ljudlucka återfinns i översta våningen samtliga fasader, den östra betydligt mindre än övriga. De brunmålade träluckorna sitter även de i rundbågiga tvåsprångiga slätputsade omfattningar med solbänkar avtäckta med kopparplåt.

Västentrén i tornet utgörs av en slätputsad rundbågig omfattning i tre språng med en rakt avslutad pardörr av stående ekpanel. I det rundbågiga fältet över dörrbladen som är täckt med samma panel sitter en lykta av koppar. Korsarmens entré i söder är utformad på samma sätt men har omfattningen i fem språng. Östentrén i absiden sitter i en rundbågig nisch och har enkelt dörrblad av stående ekpanel med blyinfattat lunettformat överljus.

Interiör
Genom västportalen i tornets bottenvåning nås vapenhuset. Det kvadratiska rummet har kalkstensgolv, slätputsade och vitmenade väggar samt vitmålat innertak av pärlspontspanel. I rummets nordvästra hörn finns en trappa som leder upp till tornet och kyrkvinden, delvis inklädd i gråmålad pärlspont. På motsatt sida i sydväst finns ett förrådsutrymme, även detta utfört i gråmålad pärlspont. I vapenhuset står kyrkans tidigare storklocka från 1546 och en järnbeslagen fattigbössa från 1600-talet. De dubbla fönstren i norr och söder sitter i gemensamma djupa nischer. Ytterportens insida är utformad som en gråmålad fyllningsdörr. Dörren mot kyrkorummet sitter i en rundbågig valvöppning över vilken det löper ett textband i svart samt årtalet 1743. De glasade dörrbladen är rakt avslutade och över detta finns ett småspröjsat lunettformat överljus.

Kyrkorummet består av det medeltida långhuset, koret med absid och 1800-talets korsarm. Golvet är belagt med ljusa fyrkantiga kalkstensplattor. Väggarna är slätputsade och vitkalkade medan taket utgörs av ett tunnvalv av spontant virke målat i en ljust blågrå kulör. Över valven spänner listband mellan vägg och tak löper en profilerad och marmorerad gesims.

I mittgångarna ligger blåa mattor och på ömse sidor om dessa står öppna bänkkvarter på upphöjda trägolv målade i en ljusgrå kulör. Närmast koret har bänkrader tagits bort till förmån för lösa stolar. Långhusets östra del är upphöjt med två trappsteg och fungerar som en förlängning av koret. Här är predikstolen placerad i det nordöstra hörnet och dopfunten i det sydöstra.

I tribunbågen avskärmas absiden från resten av kyrkorummet genom en enkel skärmvägg. Absiden är inredd som sakristia och har äldre kalkstensgolv och vitkalkade väggar och valv. Östporten insida är gråmålad med fyllningar och sitter i en djup nisch.

Korsarmens södra del upptas av orgelläktaren med underbyggnader. Läktarbarriären är blåmålad och utformad som ett ramverk med kvadratiska fyllningar, vilka indelas av pilastrar med förgyllda detaljer. Från orgelläktaren kan ett fragment av kyrkans tidigare dekorationsmåleri i form av en bladslinga i grågrönt mot rödbrun bakgrund beskådas vid södra väggens takfot.

I utrymmet under läktaren finns väntrum med pentry, RWC och en trappa upp till läktaren. Golvet är belagt med rektangulära stenplattor och väggarna och läktarens brädade undertak är vitmålade. Här syns även de kvadratiska pelare med fasade kanter som bär upp orgelläktaren.

Inredning och inventarier
Altaruppsatsen från 1604 är ett renässansarbete i trä med polykrom bemålning. Den är arkitektoniskt uppbyggd kring tre engagerade doriska kolonner som bär upp ett entablement och kröns av ett gavelmotiv. Predellan har två liggande texttavlor som flankeras av kvinnohuvuden på kolonnernas baser. Corpus utgörs av två större texttavlor med evangelietexter inramade av rundbågiga flätband och sidovingar med frukter och änglahuvuden i relief. I gavelmotivet sitter en tavla med en krönt vapensköld.

Altarringen har rundbågig planform och utgörs av en rundbågearkad med ekådringsmålade kolonnetter med detaljer i rött och grönt. Överliggaren är täckmålad i mörkt brunt medan knäfallet är klätt med röd sammet och har en ljusbrun sockel.

Dopfunten av sandsten tillskrivs Hylliegruppen och är sannolikt samtida med kyrkan. Cuppan är cylinderformad och dekorerad med palmettbård och dubbla repstavar. Den timglasformade foten med vulst har kvadratisk planform och tappar i hörnen.

Predikstolen tillkom 1601 och är tillverkad i polykromt bemålat trä där rödbrunt dominerar med detaljer i rött, grönt, blått, grått, svart och förgyllning. Korgen är hexagonal där två sidor är öppna och ansluter till en enkel svängd trappa. Övriga sidor har rundbågiga tavlor, två med blomstermotiv och två med ätterna Rosensparres respektive Gyldenstiernas vapen. Hörnen markeras av kolonnetter med förgyllda doriska kapitäl. Korgen vilar på en oktagonal fot täckmålad i brunt.

Den öppna rödmålade bänkinredningen är fördelad på fyra kvarter, två i långhuset och två i korsarmen. Gavlarna avslutas upptill av trepassformer med fyrpassblinderingar med förgylld kant. Strax ovan sittytan finns rundlar med fyrpassblinderingar och nedtill rundbågeblinderingar. Ryggstöden är indelade i tre speglar. På bänkarna ligger stoppade dynor klädda med ljusblått linnetyg.

Kyrkan fick sin första orgel 1867 i samband med att läktaren byggdes i den nyuppförda korsarmen. Denna orgel, som var tillverkad av Sven Fogelberg i Lund, ersattes 1902 av en orgel byggd av Johannes Magnusson, Göteborg. Dagens orgel är tillverkad 1958 av Wilhelm Hemmersam, Köpenhamn och har 15 stämmor fördelade på två manualer och bas. Den femdelade fasaden med högre mittparti har enkel modernistisk utformning med vitmålade sidor och synliga pipor, av vilka de yttre är i furu. I läktarbarriären sitter ett tredelat ryggpositiv.

Kyrkan har tre kyrkklockor. Den äldsta från 1546 är sedan 1967 placerad i vapenhuset. Klockhalsen har ett textband med inskription. Lillklockan från 1640 har dekor i form av maskaroner, textband och bladfris. Kyrkans nuvarande storklocka i brons göts 1967 av M. & E. Ohlsson i Ystad och var en donation från församlingsmedlemmen Nils Persson. Klockan har ett Anna själv tredje-motiv i relief formgiven av kyrkans dåvarande kantor Nils Guttorp.

Av övriga inventarier kan särskilt nämnas ett polykromt bemålat krucifix med kristusfigur från senare delen av 1400-talet och kors av yngre datum. Krucifixet är placerat på altaret. På väggen söder om triumfbågen finns en polykromt bemålad träskulptur med Anna själv tredje-motiv, även denna har daterats till 1400-talet.