SKOGSKREMATORIET

SKOGSKREMATORIET med Trons, Hoppets respektive Heliga Korsets kapell

I tävlingsprogrammet från 1914 föreskrevs, att de deltagande skulle föreslå lämplig plats för ett huvudkapell med krematorium. Beslutet att låta uppföra denna byggnad sköts dock upp under närmare 20 års tid. Flera gånger under dessa år var frågan uppe till diskussion i kyrkogårdsnämnden och de båda arkitekterna, Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, anmodades att göra förslag till hur kapell- och krematorieanläggningen samt området däromkring skulle ordnas. Det sista gemensamma förslaget gjorde de 1932, men när kyrkogårdsnämnden 1934 beslutade sig för ett förverkligande, gick uppdraget att utföra ritningarna till Gunnar Asplund ensam.
Till skillnad från Skogskyrkogårdens två tidigare kapell, som enbart var ämnade för jordbegravningar, gällde det att den här gången utforma ett stort komplex med flera kapell och krematorieanläggning, som skulle kunna ta emot ett stort antal jordfästningar per dag. Programmet för anläggningen, som kyrkogårdsnämnden gjorde upp i januari 1935, stipulerade tre kapell, ett större och två mindre. Till vart och ett skulle också knytas rum för officiant, orgelläktare och väntrum. Dessutom skulle anläggningen förses med en vackert utformad lokal för utlämning av askurnor. Övriga utrymmen, som nämnden planerade för, var kremeringsavdelning, kistmottagning, kylrum och expeditionslokaler.
Gunnar Asplund hade med andra ord tämligen väl utvecklade planer att utgå från, när han enligt ett beslut av nämnden i januari 1935 fick i uppdrag att utforma ritningar. I november samma år var han färdig med de första förslagen och ritningarna behandlades av kyrkogårdsnämnden i december. I maj 1936 godkände stadsfullmäktige hans förslag och beslutade att anslå medel för att uppförandet skulle kunna ta sin början. Asplund lämnade huvudritningarna under våren följande år och i oktober skrevs kontraktet med huvudentreprenören AB Kasper Höglund under. Kapell- och krematorieanläggningen invigdes tre år senare, den 21 juni 1940.

Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz ursprungliga tanke var att placera huvudkapellet med sitt krematorium på åskrönet, något sydväst om huvudentrén. Exakt hur arkitekterna föreställde sig byggnadens utseende framgår inte av förslagen från 1915 respektive 1916, eftersom endast skissartade teckningar var bifogade. Dessa antyder dock en långsträckt, kryssvälvd byggnad med en kapellgård framför.
Åren runt 1920 gjordes nya planer över Skogskyrkogårdens norra del och på dessa hade anläggningens läge ändrats till en bergsplatå i entrévägens fortsättning, öster om den ursprungligt föreslagna platsen. På den tidigaste av dessa ritningar, från 1918, har även byggnadens plan förändrats till att vara identisk med den som Asplund använde i sitt allra första förslag till Skogskapellet från augusti 1918. Senare förslagsritningar visar ytterligare varianter på byggnadens planutformning, men ett inslag som togs upp redan under tidigt 20-tal var en framförstående kolonnförhall, ett motiv som till en början var utpräglat klassiserande men som i utförd form blev en modern version av antikens portiker.
När Asplund och Lewerentz lät placera anläggningen längre österut än från början tänkt, medförde det också att entrévägen kunde dras i rak linje ända fram till stora kapellets förhall, men denna tanke frångick Asplund i de slutgiltiga planerna. Han lät dra huvudvägen bakom anläggningen och istället anlägga en stensatt gångväg, Korsets väg, framför kapellen. Genom en sådan lösning öppnades möjligheterna att skapa det stora, mjukt böljande landskap, som möter besökarna vid huvudentrén.
Områdets vägsystem lades ut redan 1934 och var noggrant planerat av Gunnar Asplund för att ge både värdiga och praktiska transporter till kapellen. Fordon med besökare tog till vänster innanför huvudentrén och fortsatte vägen längs med krematoriets östra sida till den s.k. Monumenthallen där avstigning skedde. Bilarna fortsatte sedan en bit och väntade i vägslingan till jordfästningens slut, då de körde fram och hämtade besökarna nedanför trappan söder om Monumenthallen. För större fordon som bussar ordnades en särskild parkeringsplats sydväst om Skogskrematoriet. I början av 1970-talet gjordes vägsystemet om och bilar med begravningsgäster tar nu till höger innanför huvudentrén och kör en delvis nyanlagd väg fram till kapellen.

Källa: Skogskyrkogården Stockholm Krematoriet (Skogskrematoriet) Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum. Texten bearbetad av Lisa Sarban.

Skogskrematoriets grundmurar och östra murar utgörs av betong. Mot väster består murarna av tegel, som kläddes med tunna, sågade skivor av marmor från Ekeberg. Marmorns varmt gulaktiga färgton åstadkoms bl.a. genom att en del av stålspånet från sågningen behölls på skivorna, så att det med tiden skulle rosta och ge rätt nyans.
Utanför Heliga Korsets kapell finns den s.k. Monumenthallen med pelare klädda med Ekebergsmarmor. Namnet kommer sig av att skulptören John Lundqvists stora bronsgrupp med uppståndelsemotiv har sin plats här. När placeringen av skulpturen var bestämd, ritade Gunnar Asplund Monumenthallens tak med en öppning mot vilken Lundqvists figurer sträcker sig. Plattorna till hallens kalkstensgolv lades så att man kan urskilja några gångstråk i mönstret. Ett leder t.ex. från kapellrummet över hallens golv och fram till den stensatta vägen mot ceremoniplatsen.
De tre kapellens yttertak täcktes med kopparplåt, medan övriga yttertak ursprungligen var täckta med betong och papp. Denna lösning fungerade dåligt och under många år var läckande tak ett stort problem. Flera förslag gjordes upp hur problemen skulle kunna åtgärdas, men inte förrän i mitten av 60-talet byttes betongen mot kopparplåt. Samtidigt som detta gjordes sattes också en stor del av de ljusschakt med glasbetong igen, som ingick i den ursprungliga utformningen. Takfallet över rummet för dekorationsväxter ändrades också, vilket innebar att glasbetongtäckningen över detta rum ersattes med nya takfönster av trä.
Skogskrematoriets exteriör har, förutom nya taktäckningar, fått nya fönster och dörrar i början av 70-talet. Samtidigt revs ett burspråk mot öster och ett skärmtak över entrén till dåvarande bisättningskapellet. Det ursprungliga korset, som tillhörde skärmtaket, tillvaratogs och sattes upp på nytt vid det nybyggda mottagningsrummet.
Vid renoveringen 1971-73 förändrades också vägdragningen och gårdarna mot öster. Körvägen från öster in till Monumenthallen byggdes för med en ny mur och av gamla körvägens rester skapades en ny gård med några skärmmurar runt Heliga Korsets sydöstra hörn. Mellan de båda ekonomigårdarna uppfördes en helt ny mur för att skapa avskildhet till det nya mottagningsrummet. Den ursprungligen svängda trappan från ekonomigården till expeditionsgården byttes samtidigt ut mot en rak med placering precis intill byggnadens yttervägg.

Väggar: Betong, målad med sekundär färg.

Tak: Kopparplåt över hela. Omläggning i etapper. Omläggning pågår sommaren 1995.
Ursprungligen pappklädda betongtak. Betongen byttes mot koppar 1964. Samtidigt sattes flera ursprungliga lanterniner och glasbetongtak igen och de två toppiga glaslanterninerna fick kupoler av plast (se respektive rum).

Dörrar: Dörr av trä och glas. Nytillverkad enligt ursprunglig modell 1972.

Fönster:

Övrigt: Väggarmaturer av järn mot öster, målade med sekundär färg. Nytillverkade enligt ursprunglig modell 1972. 1993 byttes även dessa ut mot nya enligt då befintlig modell.
Tre ursprungliga, fristående skorstenar av gult tegel bakom byggnaden. I överkant skodda med kopparplåt.
Ursprungligt skärmtak av koppar rivet 1972 och nytt uppsatt. Det ursprungliga korset av koppar togs tillvara och sattes upp på det nya taket.
Expeditionsgården mot norr: skifferplattor från 1972. Ursprungligen också skiffer. Ursprunglig svängd trappa, med steg av skiffer, till mottagningsgården utbytt mot rak 1972. Vissa skiffersteg återanvändes.
Leverantörsgården mot öster: smågatsten av marmor som trafiklinjemarkering från 1972. Ursprunglig skifferbeläggning borttagen, eventuellt 1972.

Terrass.

Golv: Sekundära plattor av konststen.

Väggar: Fönsterväggar av aluminium och glas från 1972. Ersatte liknande med karosseripanel och glas i järnramar.

Dörrar: Dörrar av aluminium och glas från 1972. Ersatte liknande med karosseripanel och glas i järnramar.

Källa: Skogskyrkogården Stockholm Krematoriet (Skogskrematoriet) Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum. Texten bearbetad av Lisa Sarban.