INGARÖ KYRKA

Ingarö kyrka är till formen en salkyrka med vapenhus i väster samt utvidgad sakristia i öster. Antalet sittplatser i kyrkan har utökats med lösa stolar till cirka 200.

I likhet med de flesta skärgårdskyrkor är Ingarö kyrka knuttimrad och utvändigt brädfodrad.
Den är uppförd på en relativt hög, tjärad gråstenssockel. Under en period har kyrkan varit rödfärgad men är nu målad med vit linoljefärg. Kyrkan har ett svagt brutet mansardtak täckt med tjärat takspån. Västra taknocken kröns av ett kors. Vapenhuset i väster har ett brutet tak som pryds av tre klot på låg, konformad sockel. Huvudingången är genom vapenhuset. Framför den finns en tresidig trätrappa med utökat vilplan och handikappramp från söder. Portalen har panelklädda dörrar.
Tre rektangulära, spröjsade fönster på vardera långsidan har ursprungligen varit rundbåge-formade. De kopplade bågarna med spröjsad ytterbåge är från 1932 års restaurering. Ett rektangulärt fönster i västra gavelröstet har eventuellt originalbågar kvar från 1700-talet. Sakristian har ett mindre fönster i öster och vapenhuset ett rundfönster över ingången i väster.

Ingarö kyrka började byggas 1790 och invigdes 1792. 1932 byggdes sakristian till mot norr och söder samt byggdes en våning på för skrudkammare efter ritningar av arkitekt Ragnar Hjort (18871971).

Ingarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

Inga var namnet på en av Värmdö skeppslags tretton fjärdingar. 1740 möter man namnet Ingarö första gången och 1776 inrättas en skola, vars förste skolmästare var prästen Samuel Ödmann. Han blev så småningom även den förste komministern på ön. Kyrkan, från början kallad Pilhamns kapell, byggdes på initiativ av och med ekonomiskt stöd från baron Anders Cederström på Beatelunds gård. Familjen Cederström donerade även bostället Pilhamn att använda som komministerbostad. Ursprungligen var Ingarö kapellag under Värmdö, då med namnet Pilhamns kapellförsamling. 1825 blev Ingarö kapellförsamling under Värmdö och från 1902 är Ingarö självständig församling i Gustavsbergs pastorat. Först 1919 blev Ingarö egen socken.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Haglund, S, Kyrkor kring Stockholm, Södertälje 1981
Karlsson, A M, Ingarö kyrka, Uppsala 1987
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001

Genom ett litet vapenhus med trappa upp till orgelläktaren kommer besökaren in i det rektangulära kyrkorummet. En kraftigt utbyggd läktare gör att rummets hela rymd kan uppfattas först halvvägs fram i mittgången. Golvet i hela kyrkan består av slipade och lackade furubräder. Väggar i vapenhus och trappa är täckta med stänkmålad masonit. Kyrkorummets väggar är målade i svagt gul ton över äldre färglager i blått och möjligen vitt. Takets ellipsformade trävalv är vitmålat. Pilastrar, panel, dörrar, pelare och bänkarnas gavlar är målade i en grå ton. Bänkarnas insida är grönmålad. Färgsättningen är från en invändig ommålning 1972, då predikstolens originalfärg togs fram av konservator Sven Dalén.

Den slutna bänkinredningen är troligen ursprunglig och har före 1907 varit gulmålad. Bänkkvarterens storlek har behållits men antalet bänkar glesades ut med en bänk på vardera sidan och gjordes bekvämare vid restaureringen 1932. Till den ursprungliga fasta inredningen hör även en korbänk i norr samt kyrkvärdsbänk i söder.

Predikstolen, ursprungligen placerad över altaret och med ingång från sakristian, flyttades i samband med restaureringen 1932 till östra väggens norra fält, med tillträde från den tillbyggda sakristian. Anledningen var att vinna ökat utrymme i koret. Samtidigt flyttades altaret in mot östväggen och altarringen försköts på motsvarande sätt mot öster. Själva altarbordet är uppfört av enkla träskivor.
På altaret står ett krucifix, utfört 1959 av skulptören Arne Jones och skänkt till Ingarö kyrka 1981.

Altartavlan, utförd 1952 av konstnären Einar Forseth (1892-1988), föreställer Kristus predikande för fiskarbefolkningen. Den ersatte en altartavla från Kungsholmens församling som hängdes upp i Ingarö kyrka 1907.

Dopfunten av trä från senare delen av 1900-talet är målad i grön marmorering.

Sakristians träväggar täcks av masonit, målad som vapenhuset och läktartrappans väggar. På platsen för en kamin har inretts toalett. Södra tillbyggnaden har ingång från kyrkogården och dörr till kyrkorummet. Från norra tillbyggnaden går en trappa upp till predikstolen och en trappa till övervåningens skrudkammare med liggande och hängande förvaring.
I sakristian finns en tavla med series pastorum.

Orgelläktaren är troligen utbyggd redan under 1800-talet och inredd med fasta bänkar på norra sidan. Målat brädgolv samt väggar och tak som i kyrkorummet i övrigt. Läktarbröstning med halva balusterdockor har återfått en tidigare färgsättning med halva balusterdockor i marmorering . Läktarens takarmatur i form av vita cylindrar tillhör 1970-talets restaurering. Nuvarande orgel och orgelfasadär byggd 1980 av Åkerman & Lund Orgelbyggeri AB, har nio stämmor, två manualer och pedal. Samma orgelfirma hade tillverkat den äldre orgeln från 1923. Orgelfasaden är vitlaserad med dekor i guld. Bakom orgeln, i vapenhusets övervåning, ligger kyrkans brudkammare, som togs i bruk 1980.
Belysningen under läktaren och i vapenhuset har ersatts med ny armatur 1998.

Inventarier
Gustaviansk kristallkrona, skänkt 1879 av familjen Cederström, hänger i mittgången.
Fyra äldre ljusarmar i rokoko är utplacerade i kyrkorummet. Till kyrkan hör nattvardssilver från 1700-talet med vinkanna, ursprungligen använd som chokladkanna, samt nattvardskalk från 1792 med senare förstorad cuppa och oblatask från 1800. Sockenbudstyg från början av 1800-talet.
I kyrkan finns även äldre målningar, varav en är från 1600-talet, nu ersatt av kopia, porträtt av Samuel Ödmann, den förste prästen knuten till trakten, skulpterade änglar och en modell av en roddbåt med segel.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.