Knivsta kyrka

Ingången till vapenhuset är försedd med en plåtklädd dubbeldörr som på insidan är försedd med ekådring, förmodligen från restaureringen 1892. I vapenhuset ligger två ålderdomliga gravstenar på golvet. Metta Tönnesdotters gravsten i renässansstil från 1581 är av särskilt kulturhistoriskt intresse. Den framställer en bedjande kvinna i relief omgiven av två kolonner som bär en fronton. Vapenhuset är välvt med ett kryssribbvalv försett med senmedeltida målningar som restaurerades hårt när de togs fram 1890. Den södra långhusportalen i vapenhuset är försedd med rikt profilerad tegelomfattning. Innan vapenhuset byggdes hade portalen en mycket rik utformning med smala korskrönta fialer på sidorna samt två ansiktsmasker mellan dem. Denna utsmyckning, som doldes när vapenhuset byggdes i slutet av 1400-talet, kan man idag se rester av på vapenhusets vind. Dörren in till långhuset, i omålad furu, är från omkring 1960.

Långhuset inklusive koret är tre travéer långt. Det är täckt med putsade tegelribbvalv, av vilka korvalvet har ett intrikat ribbmönster, med målningar från sent 1400-tal. Det förmodas att kyrkan före valvens murande haft en övervåning vilket tegeltrappan i nordvästra hörnet vittnar om, enligt Norbergs beskrivning i Upplands kyrkor. Interiören präglas idag dels av 1890-talets restaurering men också av 1958-61 års restaurering. Målningarna togs fram vid restaureringen 1890-92 och restaurerades hårt av G. Peterson. Samtidigt tillkom en ny öppen bänkinredning, ny altarring, ny läktare och orgel samt predikstol, allt i nygotisk stil. Restaureringen kring 1960, under ledning av arkitekten Harald Thafvelin, genomfördes i en modernistisk anda som fick sitt tydligaste uttryck i den nya bänkinredningen. Då konserverades även de medeltida målningarna och delar av G Petersons hårda retuscheringar avlägsnades. Vidare togs 1890-talets dekormåleri på väggfälten bort. Dock behölls altarringen, predikstolen, läktarbarriären och orgelfasaden från 1890-talet. Läktaren, belägen i långhusets nordvästra hörn, är ovanligt liten och upptar endast en mindre del av rummets bredd. Den byggdes om och försågs med nya pelare samt en mindre läktarunderbyggnad med läktartrappa och skåp med elcentral. Nytt golv av polerad kalksten lades. Bänkinredningen är uppställd i två kvarter längs mittgången. Bänkarna står på plintar av kalksten och har distinkt utformade gavlar i oljat trä där sammanfogningarna illustreras tydligt. Nya belysningsarmaturer med kupor av klarglas hängande från valven sattes upp. Altarringen i nygotik byggdes om och gjordes delbar. Altaret av trä är fristående och ritades av Thafvelin. Altarfönstret är försett med glasmålningar från 1979 av Jochem Poensgen. Framför det står det senmedeltida altarskåpet med förgyllda, bemålade skulpturer. Skåpet är av svensk tillverkning och bevarat i gott skick. I dess mitt står Maria med Jesusbarnet omgiven av St Erik och St Niklas. Kyrkans äldsta inventarium är en fyrkantig fot till en romansk dopfunt i sandsten. Den är daterad till 1100-talets slut och attribuerad till den kände gotländske stenmästaren Sighraf. Foten är rikt utsmyckad med huggna hörnfigurer och reliefer som bl.a. skildrar heliga tre konungars dröm och tillbedjan. Den används idag som fundament till ett dopfat i trä och mässing och är placerad i koret.

Kyrkan har tre malmkronor från 1600-talet. Av begravningsminnen finns ett epitafium i sandsten från 1675 över Erland Kafle till Ledinge och hans maka Brita Månesköld. Det är placerat i korets sydöstra hörn mot valvpelaren. I korgolvet finns även en gravsten från 1668 över kyrkoherden Johannes Angelinus. I västra delen av långhuset finns fyra huvudbaner i trä från 1600-talet. På norra väggen hänger en oljemålning föreställande korsfästelsen. Tavlan är skänkt till kyrkan av prinsessan Eugenie. Vid sydväggen, intill ingången, står en kopia av en medeltida skulptur föreställande S Stefan. Den är tillverkad av skulptören Bernhard Nyström. Originalet finns på Statens historiska museum.

Sakristian har stengolv av samma sort som långhuset. Rummet är välvt med ett kryssribbvalv. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Inredningen med textilskåp i omålat furu är från restaureringen kring 1960.

Knivsta kyrka är byggd omkring år 1300 som en salkyrka med skalmurar i gråsten. Valv, väggpelare, fönster- och dörromfattningar är av tegel. Gavelröstenas yttre murskal är murade i tegel medan dess inre skal är av gråsten förutom den allra översta delen. Kyrkan, orienterad i östvästlig riktning, har vapenhus i söder och sakristia i norr. Sakristian antas vara kyrkans äldsta del. Den har förtagningar i södra och västra sidan som visar att den kan ha byggts till en äldre kyrka på samma plats. Samtliga gavelrösten är försedda med blinderingar. Långhus- och korgavlarna har karakteristiska höga, smala och spetsbågiga blinderingsnischer. Sakristian har byggts till på höjden vilket konturerna av ett äldre gavelröste tyder på. Det avtecknar sig i den nedre delen av gavelröstet som är av gråsten.

Fasaderna är putsade och vitkalkade förutom gavelröstena som är av oputsat tegel med vitkalkade blinderinsnischer. Tidigare var även gavelröstena putsade men vid restaureringen 1968-69 togs teglet fram igen. Kyrkan har branta sadeltak täckta med tjärade spån. Vapenhuset och sakristian har hängrännor och stuprör av kopparplåt. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med fönsterbågar av trä från restaureringen 1961. Fönsterbänkarna är avtäckta med kopparplåt.