Bro kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia, långhus samt ett torn på vars södra sida finns en botgöringscell.

Ytterväggar, murverk och fasader
Hela kyrkan är uppförd av kalksten och omges av profilerade socklar där långhusets och tornets är rikast utformade, delar av långhusets fasadstenar är skulpterade med djur¬reliefer, och i botgöringscellens yttervägg sitter en stor bildsten. I tornet ligger en ankarstock inlagd, originell såtillvida att ankarsluten i den västra fasaden utgörs av trädets rot.
Korets och sakristians fasader är putsade med kalkbruk med kvastad yta liksom botgöringscellens västra fasad, hela tornet står oputsade liksom långhusets och botgöringscellens södra fasader.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är på sedvanligt gotländskt vis åttkantig och klädd med snedkantad s.k. tornpanel (snedkantade bräder). Höjden till flöjeln är ca 35 m. Huven är försedd med hängrännor av målad plåt och på norra sidan finns ett stuprör av galvaniserad plåt.
Konstruktionen består av sågade och bilade virken, där de bilade virkena utgörs av mittkonstruktionen som dock lagats med sågade virken. Högbenen har försetts med spikplåtar.
Klockdäcket består av trä lagt med fall mot mitten, utkastare mot norr. Däcket är klätt med asfaltpapp som vikts upp längs med kanterna. Uppgångshålet täcks med en plåtlucka.
Taken över botgöringscell, långhus, kor och sakristia täcks av enkupigt tegel med tjärade vindskivor av trä. Hängrännor och stuprör på långhusets, korets och sakristians båda takfall. Inspektionslucka på sakristians västra takfall.

Taken över botgöringscell, långhus och koret ligger på tät bördning, panel. Botgöringscellens pulpettak är i flykt med långhusets södra takfall. Konstruktionen består av bilade virken vilka dymlats samman, långhusets takstolar är delvis återanvända. Långhusets och korets takstolar består av tre omgångar hanbjälkar, varannan takstol är försedd med saxsparrar. Knutpunkterna är sammanfogade halvt i halvt samt dymlade. Lagningarna är utförda med sågade virken och delvis förstärkta med järnband. Sakristians konstruktion är inte besiktigad.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkan har i södra fasaden två fönsteröppningar, en vardera i koret och långhuset, den senare är spetsbågig och den förra är rundbågig liksom de tre kopplade öppningarna i korets östra fasad. Omfattningar av kalksten, långhusets öppning har också ett masverk av kalksten. Solbänkarna är klädda med blyplåt som vikts upp mot kanterna. Blyinfattade glas med inputsade i karmar av kalksten.
Sakristian har ett enkelt snickerifönster mot öster med fint huggen omfattning av kalksten.
Tornets ljudgluggar är kopplade om två i var fasad, den östra döljs av långhustaket och utgör ingång till dess vind. Fint huggna omfattningar, bågar och kolonnetter av kalksten. Solbänkarna täcks av tjärstrukna falar. Fågelskyddsnät på träramar täcker öppningarna.

Ljusöppningar finns i kortes östra gavelröste, tornets södra fasad, i tornets västra fasad, de båda förra täcks med fågelskyddsnät och den senare med en glasruta. Botgöringscellens vind nås via en större öppning i samma fasad, öppningen är försedd med en tjärsmord port, dess solbänk har klätts med blyplåt.

Portaler
Kyrkans tre portaler är huggna av kalksten. Långhusportalen har med växt- och figurmotiv smyckade kapitälband, baserna liksom korportalens kapitälband har växtmotiv. Kapitälbanden på långhusportalen, särskilt det västra, är synnerligen välbevarade med bl.a. talrika, ursprungliga rester av ursprunglig bemålning. Portblad av stående plank trä, varav långhusportalens portblad, de båda övriga är utvändigt klädda med liggande (tornportalen) eller diagonalställda bräder (korportalen). Kor- och långhusportalerna är tätade med lammskinn.

Invändigt är väggar och valv i kyrkorummet samt i tornrummet och sakristian putsade och kalkavfärgade. Sakristans väggar har nedtill en målad, grå bröstning.

Målningar: längs väggarna i koret och långhuset löper upp till ca 2,5 m höjd gula akantusslingor, konsekrationskors, ornamental målning i korets och långhusets valv samt kring dörrar och fönster, på båda sidor av triumfbågen (mot långhuset en figursvit med en tronande Kristus i centrum, mot koret växtornament), fragment av passionssvit på korets södra vägg, draperimålning kring predikstolen, kvadermålning kring tornbågen samt fragmentariska träd och figurer ovan den samma.
Tornrummet är avskiljt från kyrkorummet med en enkel brädvägg som dekoreras med slingrande akantus. Väggarna har i putsen ristade skeppsbilder och inskrifter av olika slag, varv en del sannolikt ännu återstår att upptäcka under sentida kalklager.
Utrymmena i torn, långhus, kor och sakristia täcks av kryssvalv av kalkstensflis. Tornvalvet är ett romanskt kryssvalv medan de övriga fyra valven är av typen kupolliknande gotländskt kryssvalv.
Pannrummets väggar är putsade och avfärgade.

Bjälklag och golv
Korets golv består merendels av kalkstensplattor och gravhällar. Golven i sakristian, del av koret (altarrunden samt utanför sakristian), långhuset samt tornrummets golv består av bräder (skurgolv) som ytbehandlats med timberexolja. Det gamla medeltida golvet ligger kvar under och kan beskådas genom de två luckor som anordnats, en i långhuset och en i tornbågen.

Fast inredning
Den fasta inredningen i koret utgörs av en altaruppsats på högaltaret, två väggskåp, en biskopsbänk, ett altarskrank samt en korbänk. Längs med långhusets långväggar står kyrkbänkarna, sidoaltare finns i såväl den nordöstra som det sydvästra hörnet, på den senare står predikstolan. Längs med den västra väggen är läktaren uppförd, den delar även av stora delar tornrummet i två våningar. Under läktaren står en gossebänk. Kyrkorummet skiljs av från tornrummet med en trävägg som bemålats med yvig akantus.

Kyrkans byggnadshistoria
Bro kyrka uppfördes i sin helhet under medeltiden. Den nuvarande byggnade¬ns äldsta del är tornet, vilket tillsammans med stora delar av fasadstenarna i långhusets och botgöringscellens södra fasader utgör kvarvarande partier av en romansk kyrko-byggnad från tiden omkring år 1200. Koret och sakristian byggdes vid mitten av 1200-talet medan långhuset och botgörings¬cellen uppfördes omkring år 1300.
Några större förändringar har därefter inte gjorts på kyrkans yttre, och invändigt är kyrkorummet oförändrat, förutom att det försetts med fast inredning (predikstol, bänkar etc.) under 1600- och 1700-talen. Tornhuven har förstörts två gånger under senare århundraden. År 1714 blåste den ner, och 1878 förstördes den av ett åsknedslag, den återuppbyggdes året därpå.
1955 rengjordes väggar och valv i kyrkorummet och de medeltida muralmålningarna i koret och långhuset togs fram. Samtidigt putsades respektive fogades kyrkans fasader. 1964 lades tegeltaken om
De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga re¬staureringen genomfördes 1993-94 efter förslag av arkitekt Jan Utas, Visby, då bl.a. tornhuven renoverades, taken lades om och konstruktionerna reparerades, fönstren sågs över, åskskyddet kompletterades och trappor, stegar, inspektionsbryggor samt belysning ordandes på vindarna och i tornhuven, även stigluckorna reparerades.
Den senaste invändiga re¬staureringen gjordes 2001-02, också den efter förslag av arkitekt Jan Utas. Väggar och valv rengjordes, muralmåleriet konserverades. När trägolven i kor, långhus och tornrum avlägsnandes fann man därunder ett medeltida trägolv vilket med bjälklaget reparerades. Ett nytt trägolv lades ovanpå, golvet gjordes så likt det medeltida som man fann möjligt. Lösa och fasta inventarier rengjordes och konserverades. En ny värmepanna installerades.