LENA KYRKA

1835 sammanbyggdes kyrkorna i Bergstena, Fullestad och Lena socknar på en ny kyrkplats norr om Lena gamla kyrka. Ritningarna i empirestil hade upprättats av arkitekt Joh. Abraham Widelius på Överintendentsämbetet och dessa följdes noggrant. En tolvstämmig orgel, byggd 1851 av Johan Niklas Söderling, skänktes av kapten J J Bauer på Lagmansholm. Instabiliteter i tornkonstruktionen föranledde redan 1858 flera förstärkningar av denna med ankarslutar och järnband. 1885 installerades kaminer för uppvärmning. 1900 igensattes lanterninen för att förhindra läckage.
1907 färdigställdes ett nytt orgelverk av A P Loocrantz, Alingsås, om 12 stämmor. 1909 undergick interiören en genomgripande renovering. De ursprungliga ritningarna hade upprättats av L E Petersson, Mösseberg. De omarbetades dock kraftigt av arkitekt Torben Grut vid Kungliga byggnadsstyrelsen. Grut svarade för ny öppen bänkinredning, ny bas och ljudtak till predikstolen, ett vindfång framför mittporten samt mellan vapenhus och långhus och nya läktarpelare. Vidare lades nytt trägolv in, sex fönster i norr utbyttes (sannolikt även de södra), nya pardörrar mellan vapenhus och långhus samt i söder insattes, nya nummertavlor tillverkades och sakristian reparerades samt fick ny port. Arbetena leddes av byggmästare Persson, Herrljunga. 1910 målades interiören, för vilket målarmästare Karl Reimer svarade. Väggarna försågs med oljefärgsmålad bröstning och taket indelades i fält. Korets fondvägg målades med grågrönt "tapetmönster" nedtill och upptill med fält inom vilka var hjulkors. I exedran målades bakom mantelkorset en grön drapering. I svicklarna mellan valv och rundbåge placerades "modernt och stiliseradt målade änglahufvuden insatta i naturalistiska moln. /.../ Dekoreringen af kyrkan är tilltalande om ock större harmoni mellan zvicklarnas bemålning och kyrkans öfriga hade varit önskvärd." Omdömet härrör från arkitekt Anders Rolands inspektion 1917. Målningsdekoren hade ej blivit framlagd för godkännande av Byggnadsstyrelsen, varför församlingen nu fick be om tillåtelse för att få behålla densamma.
1931 skall kaminen ha försetts med en riktig skorsten, ritad av arkitekt Hugo Crona vid Allmänna brandförsäkringsverket. 1950 drogs elektricitet in för uppvärmning och belysning. 1953 införskaffades en ny dopfunt, ritad av arkitekt Adolf Niklasson. 1957 ommålades interiören under ledning av konservator Thorbjörn Engblad. Kyrkorummets schablonmåleri och dylikt avlägsnades genom stålborstning och tvättning. Oljefärgsmålade partier knackades ned. Väggarnas puts lagades och de kalkades i en svagt grågul ton. Exedran målades gråbrun. Lister förgylldes. Bänkarna målades grå och taket blågrått. Övrig inredning ommålades så att den skulle harmoniera med interiörens övriga färger. Fyllningar och läktarkolonner marmorerades. Sakristia och vapenhus målades i svagt grå toner. Ett nytt 19-stämmigt orgelverk färdigställdes av Olof Hammarberg med bibehållande av fem stämmor från det gamla verket. En ny modernistisk fasad byggdes, ritad av Nils Hammarberg. Riksantikvarieämbetet hade velat behålla den gamla fasaden men Hammarberg menade att det nya verket skulle "förlora i effektivitet och ton" om det skulle nödgas byggas bakom den gamla fasaden, vilken även var angripen av strimmig trägnagare. Den nya fasaden gavs en med interiören väl samstämd färgsättning. Den strimmiga trägnagaren föranledde även ett utbyte av läktartrapporna och porten mot vapenhuset.
1961-62 reparerades och avfärgades exteriören under ledning av Herman Eberdal. Befintlig sockelputs ersattes av ny med cement, vilken drogs ned under mark och avfärgades med plastfärg. Lös puts på kyrkans västfasad och tornet togs bort och ilagades med Gullexbaserad puts. Därefter stålborstades fasadpartierna och avfärgades med plastfärg av märket "Drywall". Övriga fasader vitkalkades. Trasiga solbänkar lagades med cement och avfärgades med plastfärg. Tornets plåttäckning lagades. Alla exteriöra snickerier och plåtarbeten avfärgades. 1966 omlades södra takfallet med nytt enkupigt lertegel, likt befintligt.
1970-71 genomgick exteriören en stor renovering under ledning av ingenjör Raimund Saariste och byggmästare Albin Högvall. Arbetena föranleddes av putsspjälkning på de fasader som 1961 målats med plastfärg. Fasaderna omputsades och vitkalkades. Grunden förstärktes. Omfattande skador orsakade av röta och mögel påträffades i lanternin och torntak, vilket förklarades med dålig ventilation. Lanterninen öppnades åter upp. Stora delar av trästomme samt takkonstruktion fick bytas ut. Tak och lanternin fick ny täckning av kopparplåt och nytt kopparkors. För att förbättra vattenavledningen (vars brister likaså sågs som en orsak till fasadskadorna) uppsattes hängrännor och stuprör av kopparplåt på torn och kor samt långhusets norra sida. 1978 donerades en kororgel, byggd av Robert Gustavsson, ett tillskott i kyrkorummet för vilket tillstånd aldrig söktes hos Riksantikvarieämbetet.

LENA KYRKA - Den nyklassicistiska salkyrkan är uppförd i sin helhet 1835 och består av långhus med fullbrett, rakt kor och smalare rak sakristia i öster samt torn i väster med lanternin.
FASAD - Kyrkan vilar på en slätputsad sockel med tät, grå färg. Fasaden är spritputsad och vitkalkad. Alla genombrytningar har slätputsade omfattningar. Tornvåningarna och läktaren är förankrade med kraftiga ankarslutar, de förras från 1858. Ovan västporten är en inmurad rektangulär platta av röd kalksten med svart inskription som omnämner byggnadsår och regent. I varje sida av klockvåningen är en rundbågig ljudglugg med rundbågiga, ursprungliga parluckor, klädda med kopparplåt. På ömse sidor om tornet sitter gravhällar från 1600-talet fastsatta med järnklamrar på långhusgaveln. Den södra är en porträttgravhäll som i stiliserad relief skildrar överste Wilhelm Salzburg (död 1648) och hans maka Karin Lilliehöök (död 1648). I hörnen är änglaflykter och ovan paret deras vapensköldar. Den norra har nednött inskription och rundlar med starkt stiliserade änglaflykter samt vanitassymboler. Alldeles ovan västporten sitter en sentida armatur med råglas.
FÖNSTER - Alla fönster härrör från 1909 och har öppningsbara lufter med karmar, bågar och spröjs av grått trä samt till större delen handblåsta glas. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar, klädda med grå plåt. De stora rundbågsfönstren på långhus, kor, sakristia och tornets bottenvåning har korspost och sex lufter. Varje luft har tolv rutor var med undantag av de två övre som har åtta. Ovan väst- och mittport är rundfönster med korspost och fyra, ej öppningsbara lufter, vilka har åtta rutor var. Tornets tredje våning har åt väster ett rundbågsfönster med korspost och fyra lufter med sex rutor var. Den fjärde våningen har i norr och söder ett rektangulärt fönster med enkel luft och tolv rutor.
PORT - Västporten är en ursprunglig pardörr med stickbågigt krön och klädsel av mörkbrun, profilerad fiskbenspanel. Dess smideshandtag är ursprungligt. Smygen följer portens form. Framför porten är en sentida trappa av kalksten med lågerhuggna kanter. Mittporten är en pardörr från 1909 med stickbågigt krön, klädd med stående mörkbruna bräder och försedd med liljeformiga, svarta gångjärnsband. Handtag och lås är sentida. Smygen följer portens form. Framför porten är en sentida trappa av kalksten med lågerhuggna kanter. Sakristians port vetter åt öster och härrör från 1909. Den har stickbågigt krön, mörkbrun, profilerad fiskbenspanel, svarta, liljeformiga gångjärnsband samt sentida handtag och lås. Smygen följer portens form. Framför porten är en sentida trappa av kalksten med lågerhuggna kanter.
TAK - Långhus och kor bär ett gemensamt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel av tämligen sent datum. Sakristian bär ett halvt tälttak med samma täckning. Båda har ursprungliga takfötter av grått trä med karnisprofil. Långhusets vindskivor är klädda med kopparplåt. Tornet bär ett flackt, fyrkantigt takfall med likaså fyrkantig öppen lanternin. Öppningarna är rundbågiga med gesimser mellan bågarna och sentida räcken av omålat, galvaniserat järn. Lanterninen bär ett flackt fyrkantigt tak med krönande kors på kula, klätt med koppar. Alla tornets takfall, samt lanterninen, är klädda med kopparplåt från 1970. Tornets profilerade takfot är av mörkbrunt trä. Alla byggnadskroppar har hängrännor och stuprör av kopparplåt från 1970.