LANDA KYRKA

Exakt när Landas lilla kyrka av ekstockar uppfördes är okänt. Enligt traditionen skall en äldre kyrka ha stått cirka 2 kilometer längre österut och i kyrkans ägo finns en senmedeltida nattvardskalk som indikerar en föregångare. Att det fanns en kyrka i Landa 1583 är belagt, men inte var. Nuvarande kyrka förmodas vara byggd under 1600-talet. Väster om långhuset syns i marken grundstenar som skulle kunna vara från en tidigare byggnad på platsen eller någon numer raserad utbyggnad till kyrkan. En låg naturstensockel på sydsidan slutar i höjd med fasadens andra knutlåda, vilket ger intryck av att en tillbyggnad kan ha skett därifrån åt öster. Östra gaveln är också högre och stommen sluttar ned mot nämnda knutlåda.
Predikstolen bedöms vara från 1600-talet och övrigt innanrede blev, enligt en inventering 1829, förfärdigat 1744. Altartavlan, en oljemålning på duk, har bedömts vara från 1700-talet, men såväl tavla som omfattning borde av utformningen att döma även kunna vara från 1600-talet. 1768 byggdes i väster ett vapenhus med lågt, spånklätt torn. Enligt beskrivningen från 1829 var kyrkan då som nu brädfodrad ute och inne, täckt med tegel och i tornet satt en liten sprucken klocka utan inskription. Man hade en målad altartavla på duk och en enkel predikstol med en pelikanskulptur över dörren. Pelikanen matar sina fem ungar med sitt eget blod, vilket är en gammal kristen nattvardssymbol för den utgivande kärleken. Uppgiften förmedlar också att predikstolen hade en dörr, vilken rimligen satt i ett skrank liknande det nuvarande. 1840 göts en ny kyrkklocka och en ny altarring tillkom under 1800-talets första hälft. 1899 renoverades kyrkan men uppgifterna är knappa om på vilket sätt. Sannolikt var det då tak och väggar kläddes med pärlspånt och inredningen målades om. 1915 gjordes också en renovering, projekterad av arkitekt Gustaf Holmdahl vid Kungl. Överintendentsämbetet. Predikstolen renoverades, förmodligen till ett kraftigt förändrat utseende eftersom ett rykte spreds att den hade sålts. Men prästen försäkrade att den gamla användes, medan ett brädskrank som satts vid predikstolstrappan för att bilda sakristia hade sålts, liksom altarringen. En ny altarring tillverkades. Då altartavlan 1920 uppgavs vara starkt renoverad "i sen tid", kan man anta att det också skedde 1915. Inventeringen 1920 lämnade uppgiften att kyrkan även då var vitmålad utvändigt. Predikstolen benämndes som "modern", vilket också pekar på en påtaglig modernisering av den gamla. Pelikanskulpturen bedöms vara från 1700-talet. Två gravhällar omtalas från 1697 och 1704.
1950 beslutade man att reparera och måla kyrkan utvändigt. I samband med detta tillkom också en ny orgel. Tornet reparerades 1952. 1955 skedde en ny restaurering. Torntaket får ny ekspånstäckning. Korbänkarna, de två främsta bänkarna i öster samt två bänkar i sydväst tas bort. Orgeln flyttades från ytan mellan altaret och predikstolen ned till den frilagda och höjda ytan i sydväst. En rostig järnkamin i koret var enda värmen, men den ersattes nu med elvärme. Altaruppsatsens äldre färger togs fram och konserverades. Utifrån dessa kulörer gjorde konservatorn ett harmonierande färgsättningsförslag till övrig inredning såsom altarring, predikstol och nummertavla i matt oljefärg. Bänkarna hade då haft ådrad ekimitation och mellan väggar och tak fanns en schablondekorerad list som man övervägde att behålla. Så blev nog inte fallet och rummet hålls i ljusgrå toner med bänkinnandöme i brunrött. För att bättre avgränsa korpartiet sattes enkla bänkskärmar upp. Motivet till det hela var att "Anordningarna bör förbättra interiören praktiskt och estetiskt och ge mer utrymme." Pelikanskulpturen hade suttit på en undanskymd plats i korets sydvästra hörn, men sattes då till höger om prästen i predikstolen. Sannolikt var det i samband med denna renovering korets innerfönster med antikglas tillkom. Vid något senare tillfälle har heltäckningsmattor lagts in i vapenhus och kor.
1986 krävde brandmyndigheten en ytterligare brandutgång. Dörren fick utvändig fiskbenspanel som tornporten. Predikstolsskrankets dörr fick tas bort, men den "stod ändå alltid öppen". Dörren kompletterades med en utvändig ramp av gallerdurk vid 1990-talets mitt. 1967 skrevs i en artikel om altartavlan att den "kan anses kongruera med detta säregna kyrkorums allmänna kvadratur och allmogemässiga hållning. (---) Det platta, dekorerade taket, den raka korväggen och framför allt de båda korfönstren med sina små rutor visar mera hän mot uppsvensk allmogestil än hävdvunnen kyrkoarkitektur." Men det var nog ungefär så här de många träkyrkorna i Smålands och Sjuhäradstrakten från 1600-talet såg ut, varav de flesta skattats åt förgängelsen eller kraftigt ändrats såsom Bråttensby. Här har fortfarande inte ens elektriskt ljus dragits in.

Landa kyrka är en liten träkyrka med litet långhus och rakt avslutat kor i öster med rampförsedd dörr åt söder. I väster finns ett vapenhus med port åt väster och på det ett lågt torn. Koret är högre i väster. Stora stenhällar finns längs norra sidan och i sydvästra vinkeln mellan långhus och vapenhus likt ett tidigare golv. Där finns en gravsten från 1704 uppställd nära vapenhusets södra fasad och fragment av gravstenar med rundade former. Markstenarna kan härröra från någon tidigare byggnad på platsen eller en tidigare utbyggnad till kyrkan.

FASAD - Vit locklistpanel där de flesta läkterna har lodräta spår i varierande antal. Listerna är också olika breda. Fasaden är målad med vit organisk färg. En knutlåda finns per långsida och på hörnen. Mitt för södra fasadens knutlåda ligger en stor stenhäll. Där slutar också den synliga stengrunden från väster (tillbyggd åt öster?). Spritputsad grå sockel som på långhuset är högre åt öster då marken sluttar. Ventilationshål finns. På vapenhusets norra sida syns en syll. Mellan vapenhuset och tornet sitter ett takfall som skjuter extra långt ut över den norra fasaden. Under taksprånget sitter på fasaden stora krokar för okänt ändamål (Brandsprutor? Hästar?). Vid tornporten sitter ett metallrör som ledstång. Över tornporten sitter en lykta av gult råglas och kopparplåt. Tornet har ljudöppningar åt norr och söder med träluckor.

FÖNSTER - Långhuset har tre rektangulära tvåluftsfönster åt söder, två åt norr och två åt öster, ett är öppningsbart. Lufterna är träspröjsade till mindre rutor och snickerierna täckmålade med organisk färg. Under träblecken sitter understycken med kontursågade sidor. Korfönstren har vattbrädor av trä. Fönstren sitter i liv med fasaden.

PORT - Tornporten är indragen något i fasaden och är en enkel gammal plankdörr med täckmålad fiskbenspanel. Den har ett nyare smideshandtag med hjärtformiga fästen och nyckel samt modernt sjutillhållarlås. Framför ligger en stor röd granithäll och ett trappsteg. På panelen är ett gråmålat foder. Kordörren är en enkel dörr från 1986 med täckmålad fiskbenspanel försedd med en stor ramp från 1990-talets mitt av gallerdurk på cementplintar utmed sydfasaden. Vredet är formgjutet.

TAK - Långhuset har sadeltak med enkupigt lertegel och därunder gammal pärt. Tornet har ett lågt konkavt torntak med fasade hörn och spåntäckning. På var sida finns en romboid dekor lagd av spetsiga spån. Taket kröns av en flöjel med årtalet 1768 utstansat och däröver en drake. Taksprång och vindskivor är täckmålade vita.