NORRA SOLBERGA GAMLA KYRKA

Norra Solberga gamla kyrka uppfördes troligen som gårdskyrka till Grimsbergs gård under 1200-talets mitt. Enligt sägnen ska det finnas en välvd underjordiskt gång som går från Grimsbergs gård till sakristian i gamla kyrkan. Vid en utgrävning av koret 1969 fann man sotrester under det äldsta lagret golvbeläggning varför en äldre träkyrka som brunnit ned kan ha förekommit på platsen. Ursprunglig golvnivå har troligen legat ca 50cm lägre än dagens nivå. I samband med samma undersökning hittades även spår av bemålning på väggarna – bland annat av draperimålningar kring fönster- och dörröppningar. Den medeltida ingången låg på södra långsidan och dörröppningen är markerad i putsen.

Under 1600-talet ökade församlingen i socknen och 1663 utvidgades därför kyrkans långhus mot väster – tillbyggnaden gjordes i timmer. 1702 uppfördes en kvinnoläktare i långhuset och 1750 uppfördes ett nytt tvärskepp i trä mot norr. Korets orientering flyttades då från sin plats i öster till en central plats på södra långsidan mittemot norra tvärskeppet. Av äldre fotografier att döma fanns rika vägg- och takmålningar i gamla kyrkan.

I slutet av 1800-talet var kyrkan i för dåligt skick och en helt ny, större uppfördes ca 100m väster om den gamla och invigdes 1902. Till skillnad från många andra socknar fick den gamla kyrkan stå kvar, troligen på grund av en kombination av vördnad för den gamla kyrkan och att dess byggnadsmaterial inte kunde användas till den nya. Däremot revs den gamla kyrkans trätillbyggnader från 1600- och 1700-talet och stenkyrkan kompletterades med nya murpartier i väster och norr och ställdes därefter i ordning som gravkapell.

Kyrkan har idag i stort sett samma utseende som den hade när den gjordes om till gravkapell, men inredningen har ändrats så att det idag går att bedriva fullvärdiga gudstjänster i kyrkan. 1969-71 uppfördes vapenhuset i trä på västra gaveln.

Invändigt präglas kyrkan av ombyggnaden som gjordes i samband med att kyrkan åter blev gudstjänstlokal 1971. Väggarna är vitkalkade, golvet lagt med kalksten direkt mot väggarna utan golvlist. Innertaket är klätt med träpanel. Koret som är något smalare än långhuset är upphöjt ett trappsteg och skiljs från långhuset av en rundbåge. Av äldre spår märks ett framtaget ”sacnta” på norra väggen, ett av få spår från de tidiga väggmålningar som kunde tas fram av konservatorer. Troligen har det hört samman med ett sidoaltare ägnat någon helgonfigur. Vidare finns i södra väggen en markering av södra huvudingången samt därbredvid en hållare för tjärstickor – dåtidens enkla belysning. I koret är södra koringången också markerad på samma sätt. Valvbågen mot koret är för övrigt rekonstruerad 1902. I norra väggen har skarven mellan det ursprungliga och det rekonstruerade murverket gjorts synlig.

Förutom de nämnda spåren i kyrkans medeltida murverk och stomme är dess långa historia främst tydlig i inredning och inventarier. På korväggen bakom det moderna altaret hänger ett altarskåp från 1600-talet, med fyra bibliska scener samt de fyra evangelisterna. I hörnet mellan kor och norra långhusväggen står predikstolen från 1661 som skänktes i samband med första utvidgningen åt väster. Bänkinredningen är nytillverkad från 1970 men i dörrarna har speglarna i den gamla bänkinredningen tillvaratagits. Av ny fast inredning märks den modernistiska dopfunten i kalksten (1971) samt den samtida orgeln från J. Künkels orgelverkstad. Orgeln är ritad av Kurt von Schmalensee.