MARBÄCKS KYRKA

Marbäcks kyrka är en korskyrka med medeltida långhus, rakslutet kor i öster, sakristia i norr och sentida västtorn med stomme av tuktad och putsad gråsten. Korsarmarna som är de senast uppförda byggnadsdelarna (1913) är uppförda av tegel, dessa ersatte ett par liknande men något större tvärskepp uppförda under 1600-talet i timmer.

Fasaderna är kalkputsade; långhus och kor i slät och mot underlaget följsam puts medan tornet och vapenhuset har en spritad puts med släta partier kring fönster- och dörröppningar, listverk, och hörnkedjor. Taket är täckt med tegel vilket det har varit sedan ombyggnadsarbetena 1913, dessförinnan var taken klädda med spån. Kyrkan vilar på en sockel av gråsten som spritputsats i grått, förutom torndelen som vilar på en rustikt huggen gråstensockel med en kraftigt profilerad gesims upptill. Samma profil av samma stenmaterial återkommer i trappan framför västingången men av konstruktionen där att döma är det en sekundär placering.

Invändigt består kyrkorummet av ett vapenhus i väst, ett enskeppigt kyrkorum med tvärskepp och ett rakt avslutat kor i öster, av något större bredd än långhuset.

Vapenhuset har en trappa upp till tornvinden, väggarna är kalkputsade och södra väggen har en fönsteröppning med ett färgat fönsterglas i. Vapenhuset är en del av tornet från 1879 och hade från början ett golv av stålslipad betong. Detta belades 1948 med ett klyvtegel liknande det i sakristian och 1972 la man det nuvarande kalkstensgolvet över det.

Kyrkorummet är valvslaget på slutet av 1400-talet och i samband med det tillkom huvuddelen av de kalkmålningar som idag är synliga. Kalkmålningarna har likheter med målningar som tillskrivits mäster Amund, eller dennes skola, och som idag kan beskådas ibland annat Roglösa och Örberga i Östergötland. Det finns även senare draperimålningar kring fönster- och dörröppningar från 1773 utförda av målaren Daniel Meijer. Daniel Meijers signatur finns för övrigt att beskåda i den bok som en av de bevarade medeltida träfigurerna i valvet till södra korsarmen visar upp.

Fönstren sattes troligen in vid 1913 års ombyggnad och består av småspröjsade grå träfönster med välvd överbåge. Brädgolvet är från 1913 års ombyggnad, 1948 la man om det och schaktade även ur golvbjälklaget inför arbetena med golvvärmen. Bänkinredningen i långhuset och tvärskeppen är från 1940-talet och gjorda efter Jacob Pistols bevarade bänkdörr från 1600-talets mitt - troligen kyrkans första fasta bänkinredning.

Tvärskeppen används idag delvis för andra ändamål. Norra tvärskeppet består till största delen av bänkar och förvaringsutrymmen längs väggen mot sakristian, i bakre delen har ett elrum inretts. Detta ersatte en ursprunglig läktare (från 1913) som togs ner 1948. På väggen hänger ett huvudbaner över ryttmästare Axel Pistol (1646-1729) och dennes släktvapen. På motsvarande vägg i södra korsarmen hänger motsvarande huvudbaner över Jöran Gyllenfalk (1600-75). Södra tvärskeppet har inretts som en förhall till kyrkorummet med vindfång, toalett och förråd. I förhallen finns ett skåp för liggande förvaring av textilier, från 1988. I östra fönsteröppningen har man satt in de två glasmålningar som 1913 års arkitekt Fredrik Falkenberg lät utföra till koret och i det västra fönstret sitter ett av de ursprungliga 1200-tals fönstren uppmonterat.

Koret domineras av altaruppsatsen i sen renässansstil, troligen från 1684. Altaruppsatsen är uppbyggd med en nattvardsscen nedtill, ovanför den en korsfästelsescen och överst en scen med uppståndelsen. Altaruppsatsen kröns av en bild på Kristi himmelsfärd. Predikstolen är troligen något äldre än altaruppsatsen, från 1600-talets mitt. Norra korväggen är helt uppfylld av ett målat epitafium över Märta Matsdotter Kafle (död 1626) och de andra väggarna av kalkmåleri samtida med kyrkans övriga måleri. I norra väggen finns även ingången till sakristian som gjordes om vid 1948 års restaurering. En dörröppning ändrades till en fönsteröppning, golvet lades med klyvtegel, och en förbindelse med det gamla värmerummet togs upp med gång ut.