GNOSJÖ KYRKA

Kyrkan är en salskyrka med nord-sydlig
orientering där tornet ligger mot norr och i söder är
koret beläget med bakomliggande månghörnig
sakristia. Kyrkan uppfördes av byggmästaren
Anders Larsson från Sandhult som 1880 uppdrogs
av kyrkstämman att utarbeta planer för den nya
kyrkobyggnaden. Som förlaga använde Anders
Larsson ritningarna för Båraryds kyrka som ritades
av arkitekten Johan Fredrik Åbom. Förslaget för
Gnosjö kyrka fastslogs av Kungl. Maj:t 1881.
Kyrkans stomme är av sten med putsade murytor, fasaderna är spritputsade med släta listverk. Tornet har
plåtinklädd lanternin och spira, vid den nordliga gavel sitter takryttare. Fönstren är högresta och
halvrunda, ovanför entréerna sitter runda fönster. Vissa fönster har på senare tid ersatts med nya kopior
av de gamla, även portar och dörrar har utbytts sedan uppförandet. Takytorna är kopparbelagda men har
vid tillfälle varit klädda med järnplåt.

Gnosjö har lång kontinuitet men det finns litet kunskap rörande den tidiga kristna historien. Den
nuvarande kyrkobyggnaden har föregåtts av tidigare kyrkor. Enligt vissa källor skall den första kyrkan på
platsen vara en träkyrka uppförd av rundtimmer. Denna kyrka brann 1717 och en ny kyrka uppfördes
året efter, även denna kyrka var utförd av trä. När församlingen i slutet av 1800-talet vuxit ur sin kyrka
beslutas att en ny kyrka skall uppföras och kyrkstämman beslutar 1880 att ge byggmästaren Anders
Larsson uppdraget att upprätta ett förslag för en ny kyrka. Anders Larsson hade varit med vid
uppförandet av Båraryds kyrka och han utnyttjade de ritningar som arkitekt Johan Fredrik Åbom vid
Överintendentsämbetet upprättade inför det bygget. Ritningarna för Gnosjö kyrka godkändes av Kungl.
Maj:t år 1881 och är i praktiken en kopia av Båraryds kyrka.
Under det att den nya kyrkan byggdes användes den gamla träkyrkan och 1885 stod Gnosjös nya kyrka
färdig men invigningen dröjde ytterligare två år och 1887 invigdes den. Efter det revs den gamla
träkyrkan från 1700-talet. Delar av den gamla kyrkans inventarier återanvändes i den nya kyrkan, bl.a. är
predikstolen ursprungligen från den gamla träkyrkan. 1905 inköptes en ny orgel till kyrkan, denna
byggdes av orgelbyggaren Eskil Lundén. 1925 lades kyrkans tak om med galvaniserad plåt, när den
nuvarande kopparbeläggningen tillkom är oklart.
1939 genomfördes en genomgripande restaurering av kyrkan. Restaureringsprogrammet upprättades av
arkitekten A.F. Wetterquist och omfattade både exteriöra och interiöra åtgärder. Utvändigt knackades lös
puts ner och lagades. Fasaderna avfärgades i vitt och plåttaket målades med svart oljefärg, kyrkans portar
gjordes nya vid tillfället. Invändigt installerades elektrisk värme och belysning och golvet i kyrkan lades
om. Bänkinredningen var ursprungligen öppen men byggdes vid detta tillfälle om till en sluten inredning.
Sannolikt byggdes även innerdörrarna om vid detta tillfälle, bland annat hade sakristidörrarna
ursprungligen glasning i de övre fyllningarna men detta gjordes sedan om till slutna dörrblad. En total
invändig ommålning gjordes och väggarna målades med en matt ljust gulgrå oljefärg, takvalvet målades
gråblått och vapenhuset rengjordes och nykalkades. Sakristian genomgick en ombyggnad där ett mindre
altare restes mot korväggen.
Under den andra halvan av 1960-talet gjordes flera åtgärder i kyrkan där bl.a. orgelverket byggdes om av
Västbo orgelbyggeri i Långaryd, arbetena gjordes så att förändringar av orgelfasaden kunde undvikas.
De gamla träpannåerna med målningar från 1600-talet konserverades och det gjordes även
konservatorsarbeten på altaruppsättningen och andra delar av inredningen. Sakristian genomgick
ytterligare en ombyggnad där ett entresolplan tillskapades. Entresolen användes till förvaring och det
gjordes även utrymmen för textilförvaring mot koret på markplanet. Altardelen flyttades då till den
motsatta sidan och den ursprungliga entrén stängdes och förlades till sakristians västra sida, den gamla
entrédörren sparades för att inte förändra det exteriöra uttrycket. Även korfönstren gjordes om och delade
upp i en övre och en undre del där entresolplanet passades in i den nya, bredare tvärposten.
Ombyggnaden gjordes efter ritningar av Hans Lindén och Kurt Bernström på Kommunernas Konsultbyrå
i Växjö.
1971-72 gjordes ytterligare en restaurering efter program av arkitekt Hans Lindén. Exteriört gjordes
putslagningar och övriga delar av fasaderna blästrades för bättre vidhäftning. Taket genomgick en
översyn och lagades där så var nödvändigt. De invändiga arbetena var omfattande och innefattade en
ommålning av kyrkorummet i den kulörta färgskala som präglar kyrkan idag. Ett antal av de bakre
bänkraderna demonterades och ersattes med en läktarunderbyggnad, takkronorna flyttades från sin
centrala placering i mittgången och hängdes om över bänkkvarteren.
Sedan restaureringen på 1970-talet var länge de åtgärder som utfördes på kyrkan mer av underhållskaraktär
men 1995 var det nära att kyrkan totalförstördes i en brand. Ett kvarlämnat ljus antände kyrkan
och orsakade skador på golvet och porten i kyrkans östra delar, branden medförde även att interiören
sotades ned. Efter branden genomfördes reparationer av de skadade delarna och en konservator utförde
rengörings- och reparationsarbeten på bl.a. altartavlan, predikstolen samt ytterligare inredningsdetaljer
och inventarier.
Den senaste stora förändringen skedde under år 2000 då ett helt nytt klimatsystem installerades i kyrkan.
En ny värmecentral lokaliserades i den gamla sockenstugan och förbands med kyrkan via en kulvert,
kulverten anslöts strax väser om tornet. Med det nya värmesystemet ersattes det gamla värmesystemet
med nya vattenburna radiatorer och kyrkvärdsbänkarna i koret byggdes om för att ge plats åt de nya
radiatorerna. Läktarunderbyggnaden gjordes om, de gamla skärmväggarna demonterades och ersattes
med en regelstomme, underbyggnaden glasades i överkant för att ge en lättare känsla. I underbyggnaden
förlades toalett- och kapputrymmen samt förberedelserum. Snickerierna målades med linoljefärg från
WIBO. I det nordöstra bänkkvarteret installerades ett mixerbord för kontroll av ljud och ljus och i
sakristian tillkom ett nytt förvaringsskåp.