TVETA KYRKA

Tveta kyrka har en byggnadshistorik som går tillbaka till medeltiden. Händelseutvecklingen under de första århundradena är dock osäker och i flera fall finns olika uppgifter. Den ursprungliga kyrkan som brukar dateras till 1200-talet, bestod av en tornlös kyrka av sten med långhus och kor. Under senmedeltiden breddades korpartier till samma bredd som långhuset. Det sägs att denna kyrka var försedd med valv, men inga spår finns av det idag. Kyrkan var uppförd i murad fältsten och har haft sydportal och högt sittande små fönster med halvrund överdel. Kyrkan var putsad både exteriört och interiört. Sydportalens placering och ett av de små fönstren kunde lokaliseras i samband med renoveringen på 1990-talet och är numera markerade i putsen. Sydportalens dörr är bevarad och fungerar idag som ingång från kor till sakristia. Av den ursprungliga medeltida kyrkan återstår idag långhuset. På dess norra fasad upptäcktes vid renoveringar på 1990-talet två skeppsbilder inristade i putsen. De visar två medeltida koggar, varav den ena har segel och vimpel i masttoppen. Vid den andra koggen finns en femuddig stjärna, ett pentagram inristat. Bilderna har ristats in i våt puts och har daterats till 1200- 1300-talen. Liknande förekommer främst på Gotland, men även på Öland, där invändigt. Troligen var kyrkan ursprungligen murad med utstruken fog och att den därefter putsats i sin helhet under 1300-talet. Vid detta tillfälle bör skeppsristningarna ha tillkommit. Östra delen av nuvarande långhuset byggdes möjligen till under senmedeltiden eller vid den stora ombyggnaden 1726. Kyrkan härjades svårt av dankarna under 1500-talet. Vapenhuset brukar dateras till 1600-tal. Det breda och mångkantiga koret byggdes till 1726 och möjligen var det vid samma tid som sakristian tillbyggdes. Koret uppfördes av timmer och spånkläddes utvändigt. Sakristian byggdes av sten. Sannolikt fanns redan före vapenhusets uppförande en ingång från väster. Här finns idag en portal, numera inne i vapenhuset och delvis skymd av vapenhusets tak, med en ålderdomlig dörr. Vid den stora ombyggnaden 1726 då koret och sannolikt sakristian byggdes utfördes också andra förändringar. Hela kyrkan försågs med nya större fönster med ny placering. Vid detta tillfälle ska också den ursprungliga södra dörren ha placerats i sakristian. Troligen var det vid denna tid som en ny sydlig ingång togs upp. Det är dock oklart. Andra källor säger att nuvarande sydportalen tillkom först på 1800-talet. Vid 1726 års ombyggnad putsades långhusets och sakristians fasader med kalkputs i en svagt gulbrun kulör. Vid den stora renoveringen på 1990-talet kunde konstateras att kyrkan ursprungligen möjligen haft en sk romansk takstol - urtag och dymlingar i timmer visar att takkonstruktionen förändrats. Trätunnvalvet tillkom under 1700- eller 1800-talen. År 1754 tillkom i kyrkan en predikstol och altaruppsats tillverkade av bildhuggaren Jonas Berggren från Målilla. Predikstolen fick en barockform som är ålderdomlig för tiden.
Under 1800-talet finns uppgifter om att olika renoverings- och reparationsarbeten ska ha utförts vid flera tillfällen. De årtal som nämns är 1835, 1855 och 1885. Det har inom ramen för denna inventering inte gått att fastställa vad som utfördes. Sannolikt rörde det sig mestadels om underhållsåtgärder. Vid 1800-talets mitt fanns dock planer på en total ombyggnad av Tveta kyrka. Koret skulle rivas, långhuset förlängas och ett torn skulle byggas. Ritningarna visar en torn med kvaderindelad nedre del och med en öppen lanternin. Påverkan är tydlig från tidens nyklassicistiska byggnadsideal. Den totala ombyggnaden blev av någon anledning aldrig verklighet. I stället verkar få förändringar ha utförts. Till kyrkorummet kom på 1800-talet en orgel med orgelfasad i en slags orientaliserande nygotisk form. Det är oklart när kyrkans nuvarande bänkinredning installerades i kyrkan. Möjligen skedde detta redan under 1700-talet. En teckning från 1863 utförd av N.J. Löfgren visar en kyrka som var mycket lik dagens. Fönstren ha samma placering som idag. Bänkinredningen är uppdelad i fyra kvarter i långhuset samt med två separata kvarter i koret, så som är fallet ännu idag. Läktaren och läktartrappan har samma placering som idag.
År 1923 utfördes ett förslag till exteriör renovering av arkitekten Erik Fant. Arbetena dröjde dock. År 1928 renoverades kyrkan exteriört efter handlingar framtagna av byggmästaren K.A. Berggren, Rosenfors. Erik Fants förslag användes som underlag. Korets ytterväggar fick nya träspån liksom hela taket på koret samt vapenhusets ena sida. Tak och väggar som var klädda med spån ströks med trätjära. Långhusets och sakristians fasader lagades och omkalkades. Från år 1923 finns några fotografier över interiören. Vid denna tid var kyrkorummets väggar målade i en mörkare kulör nertill, som en bröstning i höjd med bänkarnas överkant, och en ljusare kulör upptill. Väggarna var vidare i den övre delen indelade i fält med olika målade lister. Detta var ett inredningsmåleri som var vanligt i slutet av 1800-talet. Det bör således ha tillkommit vid någon av renoveringarna under 1800-talets andra hälft. Bänkinredningen var målad i åtminstone två kulörer, med skärmarnas och bänkdörrarnas speglar i mörkare kulör och speglarna i ljusare.
Tio år senare, åren 1932-33 genomfördes en större interiör renovering under ledning av arkitekt Wennerholm, Hultsfred. Nytt golv lades över det befintliga. Troligtvis borttogs vid denna renovering ett par bänkar i varje rad och bänkavståndet utökades utan att den gamla strukturen påverkades. I bänkkvarterens innersidor uppsattes mot yttermuren en väggpanel av samma höjd som bänkarnas ryggstöd. Bänkinredningen målades i en blågrågrön ton med marmorering på gavlars och luckors fyllningar. Läktarbröstningen målades på samma vis. Vid 1930-talets renovering återinsattes också två enskilda korbänkar, ibland kallade brudbänkar eller kyrkvärdsbänkar, som antogs tidigare ha stått i kyrkan. Pappen på korets väggar togs ned och istället fästes på timmerväggen en spräckpanel och över det vassmatta som putsades till överrensstämmelse med övriga putsade väggar. Trätunnvalvet i kyrkan lagades. I sakristian togs limfärg bort på väggar och tak och väggar kalkavfärgas i en ljus kulör med något mörkare bröstning. Nytt innertak sattes ovanpå det befintliga. Vapenhusets väggar och tak rengjordes från limfärg och lämnades trärena. De två medeltida, järnbeslagna dörrarna rengjordes från tidigare övermålning. Invändig puts sågs över och väggar kalkade i kyrkorummet. Troligen tillkom nu exteriört en spritputs på långhus och sakristia. Vid 1930-talets renovering konserverades många av kyrkans inventarier av konservator Oscar Svensson. Nästa interiöra renovering utfördes 1966-67 under ledning av arkitekt Ture Jangvik, Linköping. Kyrkorummet fick då delvis en ny färgsättning. Väggar och tak målades i ljusa kulörer. Bänkinredning, läktarbarriär och altarring målades huvudsakligen i en gråblå färgskala med vissa förgyllda detaljer. Fönstersnickerierna målades i en pärlgrå ton.
Åren 1992-95 utfördes omfattande exteriöra arbeten. Kyrkans tak sågs över, lagades med nya spån och tjärades. Den putsade fasaden frilades från flera putslager. I samband med arbetena gjordes en byggnadsarkeologisk dokumentation. I södra fasaden kunde placeringen av en tidigare sydportal lokaliseras liksom ett högt sittande litet rundbågigt fönster. På norra fasaden framkom de skeppsristningar som tidigare omtalats. Fasaderna putsades sedan och kalkavfärgades. I sydfasaden gjordes markeringar för tidigare sydportal och litet fönster och i nordfasaden lämnades skeppsristningarna synliga. Fönstersnickerier och dörrar målades. År 1998 utfördes så en stor interiör renovering som gav kyrkorummet delvis en ny färgsättning med ambition att ansluta till en trolig tidig 1800-talsfärgsättning. Väggarna lagades och kalkavfärgades i ljus kulör. Innertaket lagades och målades i ljust ockragult. All fast träinredning målades. Bänkkvarterets utsida målades i anslutning till framskrapade äldre färgskikt med ramverk i grågrön ton och spegellist i rödrosabrun ton samt spegeln i dämpad gul ton. Bänknumreringen återskapades. Läktarbarriären målades i två nyanser av grågrönt samt med list och dekoration i guld. Kolonnerna under läktaren målades i ljust gröngul med kannelering i guld. Orgelfasaden fick en liknande färgsättning. Ny psalmnummertavla av furu uppsattes i kyrkorummet och målades i liknande färger som bänkinredningen. I sakristian insattes nya skåp för textilförvaring. Befintliga armaturer i hela kyrkan sågs över och omdisponerades. Några nya inköptes från Fongs Gelbgjuteri i Gränna. Ola Westerlund, Ruda utförde dekorationsmåleriet i kyrkan och Ukna Snickeriservice, Edsbruk byggde nya textilskåp. Total omläggning och modernisering av elinstallationer utfördes, liksom översyn av värmesystem. Under de invändiga arbetena 1998 upptäcktes även mycket otydliga ristningar på den gamla ytterväggen, numera i vapenhuset, vid sidan av ingången till långhuset. Möjligen hade ristningen föreställt ytterligare ett skepp. I samband med de invändiga arbetena konserverades altaruppsats, prediksol, madonnan med Jesusbarnet, skulpturen föreställande S:t Mikael, nummertavlor, barockram med textplatta samt sex stycken änglahuvuden och ett timglas. Arbetet utfördes av konservatorer från Linköpings länsmuseum.