Härlunda kyrka

Härlunda kyrka ligger på en höjd längs med landsvägen, precis i samhället häradsbäcks utkant. Kyrkan är uppförd av liggande timmer och orienterad med koret åt öster. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus med påbyggt torn som takryttare i väster, en utbyggd sakristia åt norr och en mindre portbyggnad på den södra sidan.

Långhuset är rektangulärt till formen med ett sadeltak som är valmat över den östra gaveln. På långsidorna sitter sammanlagt sju relativt stora fönster varav tre på var sida korresponderar med varandra. Det extra fönstret på den norra sidan släpper in dagsljus till vapenhusets trappa. På långhusets östra gavel sitter två motsvarande fönster.
Den västra gaveln utgör kyrkans entré. Upp till porten leder en stor tresidig trappa om sju steg i släthuggen granit, kantad av två svartmålade räcken i järn. Den stickbågeformade dörren är klädd med liggande panel som målats grå. Den omges av en rusticering i trä som målats mörkare grå och denna sitter i den mittrisalit som utgör en markering av tornets västfasad.
Ovanför porten sitter ett litet runt fönster. Längst upp under tornets takfot sitter tre ljudöppningar åt söder, väster och norr. Dessa har stickbågeform och är klädda med liggande panel som målats grågrön. Åt öster sitter istället två små runda blinderingar som också målats i grågrönt.

Tornet är inte en egen byggnadskropp som på många andra kyrkor utan byggd ovanpå långhuset som en takryttare. En svagt utskjutande risalit markerar tornets bredd på långhusets västra gavel. På det toppiga torntaket sitter dess mycket smala lanternin. Denna är dekorativt utformad med markerade hörnpilastrar och ett rundbågefönster åt varje väderstreck. Gesimsen är också rikt profilerad. Lanterninen är målad i blekt rött med gesims och pilastrar i ljust grågrönt. Dess toppiga tak kröns av ett förgyllt kors på kula.
Både tornet och långhuset har en takgesims av profilerat listverk i trä, som målats i ljust grågrönt.

I den östra änden har långhuset en liten portutbyggnad åt söder. Den är femkantig till formen och lägre än kyrkans takfot. Dess toppiga tak är valmat i en femkantig form. Åt söder har utbyggnaden en låg dörr klädd med grågrön träpanel, dels liggande och dels i romboid form.

Sakristian utgör en liten kvadratisk utbyggnad åt norr i samma ände av långhuset. Dess valmade tak når upp till långhusets takfot. Sakristian har sin ingång från öster, en låg dörr som liksom kordörren är klädd med både liggande och romboid träpanel som målats i grågrönt. Två trappsteg i släthuggen granit leder upp till den.
På den norra sidan sitter ett litet stickbågeformat fönster. Under det leder en gjuten betongtrappa ner till källaren. Den omgärdas av ett svartmålat smidesräcke. På den västra sidan av sakristian sitter ytterligare ett litet stickbågeformat fönster.

Samtliga tak är klädda med kopparplåt och försedda med hängrännor och stuprör i galvaniserad plåt. På långhustaket finns i den västra delen två små infällda fönster nära takfoten, ett på var sida om nocken. På sakristians västra takfall sitter en relativt hög plåtklädd skorsten.

Fasaderna på kyrkan är klädda med spån som oljemålats i en ljust beige nyans. I den översta raden under takgesimsen är spånen rundsågade vilket bilda en dekorativ fris längs byggnaden.
Sockeln är svartmålad med stenkolstjära och för att ge ett enhetligt intryck har vissa av den oregelbundna nedersta radens spån också färgats svarta. Runt sockeln finns sammanlagt tretton ventilgluggar i varierande storlekar, samtliga utan luckor eller galler.

Långhusets stora fönster åt söder, öster och norr är stickbågeformade och utförda i trä med korspost. Deras foder och solbänkar är också utförda i trä och allting målat i samma grågröna nyans. De mindre fönstren på sakristian har samma färg och ett liknande utförande.

Kortfattad historik

Den första kyrkan i Häradsbäck anses ha uppförts på 1590-talet i Långasjömåla, men kyrkplatsen flyttades senare till Häradsbäck. Härlunda socken nämns först 1601 i de skriftliga källorna som Herlunda. 1822 byggdes den gamla träkyrkan om och till i så omfattande utsträckning att förändringen närmast kan betraktas som en nybyggnation. Några år senare utökades den även med ett klocktorn i väster. Från att tidigare ha varit rödtjärad målades den i slutet av 1800-talet i en ljus oljefärg.

Exteriöra förändringar

På platsen stod sedan tidigare en mindre träkyrka. Den ombyggnad som gjordes 1822 var dock så omfattande att den kan räknas som en nybyggnation. Då fick kyrkan det utseende som den i stort sett har än idag. Klocktornet byggdes dock till 1826. Efter detta är de yttre förändringarna av mindre art.

Kyrkan var från 1836 rödfägad och taken täckta med tjärade spån, men fasaden målades under 1800-talets slut i en ljus oljefärg.

Vid restaureringen 1927 täcktes samtliga tak om med kopparplåt. Även ljudluckorna kläddes in med kopparplåt.

1979 skedde en yttre restaurering under ledning av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Fasaderna målades om och nya takrännor sattes upp, samtidigt som fönstren renoverades och gjordes öppningsbara. I samtliga fönster insattes nya glas och blyinfattningar. Entrén till koret handikappanpassades och ett extra trappsteg tillfördes till huvudingången. Dessutom förgylldes tornkorset.

Vid den senaste exteriöra restaureringen 1999 byttes dåliga spån ut mot nya och fasaderna målades. Lanterninen målades grårosa med grå fönsterbågar och tornkorset förgylldes. Fönstren renoverades och försågs med foder och samtliga blyspröjsar byttes till gammal bred typ. Ny gångväg med trappa och räcken från norr anlades.

Interiöra förändringar

Som många andra landsortskyrkor var Härlunda kyrka inte färdig när den togs i bruk, efter ombyggnaden och nybyggnaden 1822. Fyra år efteråt uppfördes läktare och klocktorn och det skulle dröja ytterligare en tid innan någon orgel kom på plats. Interiören kompletterades och målades efter hand.

1830 målas predikstolen om och förgylls. 1841 målas läktarbarriären och koret får sin altartavla. Några år senare uppförs också de omgivande kolonnerna.
1850 får kyrkan sin första orgel, med fasad av C. G. Blom Carlsson.

En större restaurering under ledning av arkitekt Gunnar Wetterling ägde rum 1927. Då lades nytt golv i kyrkorummet och en värmeledning installerades. Innerväggarna målades ljusgrå med matt grön marmorering och innertaket helt vitt.
Nya Växjöbladet skrev när restaureringen precis börjat: Väggarna komma att indelas i fält och målas i grå marmorering, som av det utförda provet att döma kommer att giva ett tilltalande intryck av enkelhet och smakfullhet.
Ett par månader senare kunde man meddela: Målningen, som är synnerligen smakfull och tilltalande, är hållen i antik stil så mycket som möjligt. Väggarna i ljusgrå botten med matt grön marmorering. Taket är helt vitt. Å läktarebarriären äro de tolv apostlarna anbringade.
Enligt uppgift togs också fasadens fönsterfoder bort vid denna restaurering.

Den interiöra restaureringen under ledning av arkitekt Hans Lindén år 1962 var kanske den mest genomgripande som utförts. Då togs de främsta och bakersta bänkraderna bort och golven lades om med nya blindbottnar. Koret kunde då utökas. Även några av läktarens bänkar togs bort. De kvarvarande bänkarna gjordes bekvämare. Ett nytt värmesystem med olje- och vedeldning installerades. Sakristian försågs med ny skåpinredning och ett fönster åt väster, samtidigt som koret fick nya fönster med färgat katedralglas. Ett elektriskt urverk monterades i läktarbarriärens klocka och orgeln restaurerades. Altartavlan konserverades och hela interiören målades i de färger den har än idag.

1995 installerades en handikapptoalett i vapenhuset.