VEDERSLÖVS GAMLA KYRKA

Vederslövs gamla kyrka är uppförd av sten och orienterad i öst-västlig riktning. Den består av ett rektangulärt långskepp med ett kvadratiskt kor åt öster, vilket är något lägre och smalare. Mot korets norra sida är en sakristia tillbyggd. På långskeppets södra sida är ett timrat vapenhus av trä uppfört. Långskepp och kor har relativt höga murar och högresta sadeltak. Torn eller klockstapel saknas.

Långhuset är rektangulärt till formen och har ganska höga murar för sin storlek. På den norra sidan sitter två rektangulära fönster i stickbågeformade öppningar, ett på var sida om vapenhuset. Mellan det östra fönstret och vapenhusets takfall sitter ett mindre fönster i ett rundbågeformad muröppning. Detta sitter högre upp, med bågens nederkant i höjd med det större fönstrets överkant.
På det sydöstra hörnet är de fyra nedersta kvaderstenarna frilagda. I fasadens övre del, öster om vapenhuset, har äldre målningar i röda nyanser lämnats synliga. Den norra sidan av långhuset har två asymmetriskt placerade fönster. De är båda rektangulära och sitter i stickbågeformade valv. Längs väggens övre del, precis under takfoten, har det dekorativa måleriet lämnats synligt.
Den västra fasaden har ett något mindre rektangulärt fönster som sitter i ett oregelbundet format stickbågevalv. Det sitter högt upp, strax under gavelröstet. En sockelsten i väster har ett inhugget kors i högrelief.

Vapenhuset ansluter till långskeppet nästan på mitten av den södra fasaden, något förskjutet åt väster. Det är konstruerat av timrade släta stockar som på sydsidan är sammanfogade i öppna alehäringsknutar. Timret ligger på en grund av låga naturstenar. Entréporten på södra sidan är av kraftigt trä och försedd med smidda gångjärn, handtag och lås och omfattas av en träkarm i stickbågeform. Framför porten ligger en flat stenhäll vilken omges av mindre stenar som
formar en gång i riktning mot kyrkogårdsmurens grind. Längs större delen av sträckan är dock gången nästan helt övervuxen av gräsmattan.

Koret är närmast kvadratiskt till formen, något smalare och lägre än långskeppet. Det har på den södra sidan ett fönster i ett rektangulärt urtag. Ovanför detta finns en lunettformad liten nisch som troligen är en rest av ett tidigare fönstervalv av mindre storlek. Väster om fönstret finns en låg och smal port av svartmålat trä i ett stickbågeformat valv. Förutom sockelstenen har den ett högt insteg i form av en natursten. En smal stensatt gång leder från dörren bort mot vapenhuset, men försvinner efter ett par meter i gräset. Längs hela sydväggens överdel har väggmålningar tagits fram.
I det sydöstra hörnet sitter en hög kvadersten med inhuggna bildmönster, bland annat föreställande ett lejon. Mot öster sitter ett mindre fönster i ett rundbågevalv. Runt detta och under gavelröstet har väggmålningar frilagts.

Sakristian har låga sidofasader, varav den östra sitter i liv med långhusets gavel utan synlig fog. Sadeltaket är högrest och når med nocken upp till halva korets takfall.
I fasadens nordöstra hörna finns rester av dekorativ målning.
Mot norr sitter ett litet rektangulärt fönster och strax ovanför detta sitter en rund sten halvvägs inne i väggen. Nära taknocken, i gavelröstets puts, syns konturerna av en rektangulär före detta öppning.
Kyrkans murade väggar har genomgående slätputsats och avfärgats vita. Längs långskepp, kor och sakristia löper en låg och delvis kraftigt utstickande sockel av natursten. Denna och det nedersta grundskiftet i muren är frilagt från puts. Sockeln har fyra ventilgluggar, två på långskeppet och två på sakristian. De saknar alla galler.
De putsade ytorna har också rikliga spår av dekorativt måleri, vilket har sparats på ett flertal ställen, främst uppe längs takfoten.
Vapenhusets träfasad och port är tjärade svarta.

Samtliga tak är klädda med tjärade stickspån. Det gäller även gavelröstena på vapenhus, långskepp och delvis på korets östra sida. Vindskivor och takrännor är av tjärat trä, liksom listverket vid takfoten. Rännorna är dock klädda med svartmålad plåt invändigt.

De fem större fönstren på långskepp och kor har korspost och fyra träbågar vardera. Dessa är tjärade och i dem sitter flerfärgade katedralglas i blyspröjs. Korets och långskeppets två små rundbågiga fönster har flerfärgat katedralglas direkt i båge och spröjs av bly.
Fönstret på sakristian har en båge av tjärat trä med katedralglas i blyspröjs. Långhusets västra gavelfönster är liknande, men har två lufter och mittpost.
Samtliga solbänkar är av tunna naturstenar.

Vederslöv nämns första gången i skriftliga källor som Widarsleff på 1330-talet, men den gamla kyrkan är äldre än så. Det var troligen vid mitten av 1200-talet som Vederslövs gamla kyrka byggdes. Den är en typisk romansk stenkyrka och ersatte sannolikt en tidigare träkyrka som det inte finns några spår kvar av idag. Långhusets och korets murar har sedan dess höjts och taken rests. Det är bara sakristian som har kvar sitt ursprungliga tunnvalv.
I mitten av 1700-talet togs också de större fönsteröppningarna upp. Två av de ursprungliga fönsteröppningarna återstår, liksom de ursprungliga ingångarna.

Vederslövs församling slogs under 1800-talets slut ihop med Dänningelanda och ålades att göra ett gemensamt kyrkobygge. Efter att den nya kyrkan invigts 1880 stod den gamla öde och fick förfalla, och något senare revs även klockstapeln.
När den nya kyrkan restaurerades 1923 förlades gudstjänsterna tillfälligt till den gamla kyrkan och det var då tankarna på att sätta den i stånd tog fart på allvar. Riksantikvarie Sigfrid Curman lämnade samma år förslag till konservering av den dåvarande ödekyrkan och 1930 gjordes en restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg.

Exteriöra förändringar

Kyrkan uppfördes under 1200-talet som en stenkyrka med rakslutet kor. Under medeltiden byggdes sakristian på korets norra sida.

1758 förlängdes långhuset åt väster, samtidigt som taken byggdes om. Det var inte enbart på grund av församlingens behov av en större lokal utan också en nödvändig reparation, då den tidigare västra gaveln höll på att rämna. Gavlarna höjdes med rösten i liggande panel, vilka
spåntäcktes. Det var också då som de större fönsteröppningarna togs upp och kyrkan fick efter restaureringen ungefär det utseende den har idag.

Vid restaureringen 1930 under ledning av arkitekt Paul Boberg sattes kyrkan i stånd efter att ha stått öde och förfallit sedan den nya kyrkan togs i bruk 1880. Murarna putsades och färgades och nya takstolar restes på vapenhuset. En del senare isatta fönster byttes mot blyspröjsade med ett mer tidstroget utseende. Takfotens utvändiga friser togs också delvis fram och konserverades.

Den utvändiga putsen lagades och avfärgades vid restaureringen 1997. Rötskadade stockar i vapenhuset byttes ut, samt tjärades och målades tak, fönster och dörrar.

Interiöra förändringar

Interiören i Vederslövs gamla kyrka präglas av ålderdomligheten i inredningen och väggmåleriet. Målningen i triumfbågens valv tillkom troligen redan på 1200-talet. De föreställer Abraham och en oidentifierad biskop, vilka symboliserar det gamla och det nya testamentet i bibeln.

År 1679 tillkom den nuvarande bänkinredningen, innan dess fick församlingen stå upp under gudstjänsterna. Bänkfasaderna var först omålade, men försedda med stora svarta bänknummer i fyllningarna.
Att kyrkan målades invändigt år 1682 går att utläsa i kyrkorummet, dessutom finns noterat i kyrkans räkenskapsbok från samma år en utgift på 18 daler silvermynt till konstrijk Gudmund Målare, som målte Wederslöfz kyrkia innan ock uthan, iämpte preedikostolen. Dekoren består av band, blommor, buketter, knoppar, kvistar och frukter.
Altaruppsatsen tillkom 1738 och under 1700-talets mitt utfördes kyrkans draperimålningar av Växjömålaren Johan Luthman. Vid den här tiden skedde en viss förnyelse av inredningen i och med att långskeppet förlängdes åt väster 1758. Läktaren byggdes och under den tillverkades tre nya bänkrader. Även predikstolen tillverkades detta år och 1766 målades apostlarna på läktarbarriären av Pehr Hörberg.

Vid en restaurering år 1820 fick kor och kyrkorum välvda tak. Dessa ersattes vid 1930 års restaurering av plana innertak.

Vid 1962-66 års restaurering byggdes läktaren om för att bättre prägla kyrkans ålderdomliga karaktär. Stengolven lades om och jorden under dem sållades, vilket gav en hel del fynd i form av exempelvis mynt från 1600-talet och en del benrester. Man lät också ta fram omfattande målningar som utförts i kor och långhus under 1200-1700-talen.