BERGS KYRKA

Bergs socken nämns första gången i de skriftliga källorna år 1273, då kallad Byaerg. Den första kyrkan uppfördes redan på 1100-1200-talet. Vid 1700-talets mitt hade den blivit för trång för den växande församlingen och ansågs inte kunna byggas ut på ett tillfredsställande sätt. Detta bekräftades vid en biskopsvisitation år 1762 då församlingen rekommenderades att bygga en helt ny kyrka. Beslut om nybygget togs 1788 men det dröjde till 1804 innan godkända ritningar presenterades. Efter det dröjde det även innan beslutet verkställdes. Man kunde inte heller bygga på samma plats eftersom marken ansågs alldeles för vattensjuk.
Den lilla stenkyrkan revs 1829 och en stor del av materialet användes till bygget av den nya kyrkan som började 1831. Den stod i stort sett klar redan samma år, men invigdes officiellt först 1835.

Exteriöra förändringar

Till det yttre har Bergs kyrka undergått endast små förändringar och får räknas som mycket välbevarad.
Taken var tidigare belagda med stickspån, men omlades 1939 med kopparplåt. I övrigt har putsfasaderna reparerats och avfärgats med kalkfärg ett antal gånger, varvid snickerierna också målats. Detta har skett 1916, 1940, 1978 och 2002, men säkert även ett par gånger under 1800-talet.
Vid den senaste restaureringen år 2002 lämnades dock sockeln bar efter att putsen knackats ner och sockelstenarna fogströks istället. Detta gav fasaden ett utseende som inte stämmer med dess ursprungsskick och inte heller med stilidealen i den tidsperiod då den uppfördes.
Lanterninen beskrivs 1983 som smörblomsgul, men det finns inga belägg för att den ännu tidigare haft en kraftigare gul färg än den har idag. Tornurets urtavlor kläddes med kopparplåt år 1954.
Vid saneringen 1985 efter mögelangrepp i trossbotten togs de tolv ventilgluggarna i sockeln upp.

Interiöra förändringar

Interiören målades första gången 1840, nästan tio år efter att den uppförts, men det finns inga uppgifter om vilka färger som användes. 1881 tillkom altartavlan, målad av Ludvig Frid.
Vid restaureringen 1916 målades innerväggarna med gulvit oljefärg. Innertaket målades blått med vit taklist och bänkarna ekådrades. Altarväggens pilastrar marmorerades i grågrönt och den övriga inredningen målades i vitt och guld.

Nästa större restaurering skedde 1939-40 under ledning av arkitekt Paul Boberg. Ett pannrum grävdes ut under sakristian och ett vattenburet värmesystem installerades i kyrkan. I kyrkorummet reparerades bjälklaget och nytt golv lades, samtidigt som vapenhusets golv lades med kalkstensplattor. Vindfång anordnades, nya innanfönster sattes in och läktaren fick en ny trappa. Predikstolen fick ett nytt tak.
Innerväggarnas oljefärg ströks i en ny varm ton och innertaket målades ljusblått. Koret utökades och bänkarna modifierades för att bli bekvämare.

1957 installerades elektriskt ljus och en elvärmeanläggning i kyrkan. Sex malmkronor hängdes då upp och en höranläggning installerades.

Vid restaureringen 1967 försvann 120-150 sittplatser när sammanlagt tolv bänkrader togs bort. Före restaureringen var innerväggarna målade med oljefärg, så putsen gjordes om och kalkfärgades då vit. Bänkarna var tidigare ljusgula men målades nu gröna, liksom predikstol, orgelfasad och läktarbarriär. Växjöbladet skrev den 2 december: En livlig färgton karaktäriserar den nyrestaurerade kyrkan. Kanske besökaren till en början tycker att färgerna är synnerligen livliga men man vänjer sig.
Restaureringen skedde under ledning av arkitekt Hans Lindén, Växjö, men färgsättningen gjordes av arkitekt Kurt Bernström.
I koret skedde flera förändringar. De stora pilastrarna togs bort och altartavlan utökades åt sidorna av konstnären David Ralson. Altaret flyttades ut från väggen och altarringen öppnades upp åt sidorna. Koret utökades genom att de främsta bänkraderna togs bort och att korbänkarna minskades till en rad var.
Utrymmet under läktaren byggdes in och två rum inreddes, efter att de bakersta bänkraderna avlägsnats. Golvet i hela kyrkorummet bröts upp och lades om med ny trossbotten. Sakristian delades av i två rum och två nya fönster togs upp. I den ena delen inreddes med fasta skåp.
En Kristusbild från 1200-talet återbördades från Smålands museum och uppsattes på den södra långväggen, dit även det lika gamla krucifixet flyttades.

En mögelsanering utfördes 1985 efter en längre tids problem med lukt. Golven lades om och ventiler togs upp i grunden. 1995 placerades mätinstrument ut och tre år senare utfördes ytterligare saneringsåtgärder under golven.

Bergs kyrka är uppförd av sten och består av ett långhus med torn i väster samt en rektangulär absid i öster. Den är orienterad med koret åt öster och har en sidoport åt söder.
Tornet är medelhögt och enkelt utformat utan våningsindelade friser eller andra dekorationer. Sidofönster till bottenvåningens vapenhus saknas. Huvudingång är tornets västport, vars dörrar är utförda av brunmålat trä och försedda med en ovanliggande lunett. Porten sitter i ett djupt rundbågevalv som omges av släta pilastrar och ett bågformat entablement.
Tre trappsteg i släthuggen granit leder upp till dörren, samt svarta smidesräcken på fasaden. En svartmålad stålramp står lutad mot trappans norra sida.

Ovanför porten sitter en minnestavla i grå sten med förgyllda bokstäver. Texten lyder: UNDER KONUNG CARL XIV JOHANS REGERING BYGGDES DENNA KYRKA AF BERGS FÖRSAMLING ÅREN 1830 OCH 1831. Över denna sitter ett runt fönster med krysspröjs.
Den utkragande gesimsen vid tornets takfot är ett profilerat och vitmålat listverk i trä. Strax under den sitter de fyra ljudöppningarna. Luckorna är klädda med en brunmålad liggande panel och sitter i stickbågeformade valvöppningar. Något under den södra luckan sitter ett runt fönster med krysspröjs.
Lanterninen är klädd med stående träpanel och rikt dekorerad med klassicerande element. Panelen är svagt rosa till färgen medan hörnpilastrar och gesims med tandsnittsfris är målade i vitt. På var sida sitter en svart urtavla med förgyllda visare och siffror. Lanterninens tak kröns av ett förgyllt kors.

Långhuset är rektangulärt till grundformen med ett symmetriskt och välproportionerat utseende. På dess södra sida sitter fyra stora stickbågefönster och mellan dessa sidoporten. Dess överliggande halvfönster motsvarar i form och placering de övriga fönstrens överdel.
En trappa med fem steg i släthuggen granit leder upp till dörrarna. Dessa är klädda med panel i dels liggande och dels romboid form, och målade i brunt. Dörrarna omges av släta pilastrar och rakt entablement under halvfönstret. Den norra sidan har fem fönster med motsvarande placering. På den västra gaveln sitter en mindre lunett på var sida om tornet.
Längs takfoten löper en kraftig och rikt profilerad gesims av vitmålat trä.
I det nordöstra hörnet av långhuset finns under kopparinklädda luckor nedgången till källaren. Trappan är gjuten i betong. Källarutrymmet sträcker sig under sakristian, och i det står pannan och oljetanken.

Den utbyggda sakristian är rektangulär till formen, smalare än långhuset och ganska grund. På dess östra sida sitter två något mindre stickbågeformade fönster. Under dessa sitter i sockeln två mindre rektangulära källarfönster.
Gesimsen är av samma utformning som på långhuset och precis under den sitter på östsidan ett litet stickbågefönster.
På den södra sidan leder en trappa om sju steg i släthuggen granit upp till sakristians ytterdörr. Denna är relativt liten och helt klädd i svartmålade järnplåtar. Trappan har räcken av svart smidesjärn.

Samtliga av kyrkans tak är klädda med kopparplåt. På långhusets östra gavel finns på nocken en plåtinklädd skorsten. Fotrännor och stuprör är även de utförda i kopparplåt.

Fasaden är spritputsad och avfärgad i vitt. Omfattningar runt dörrar och fönster är dock slätputsade.
Hela kyrkobyggnaden har en utkragande sockel av huggna naturstenar i cementbruk. Sockeln är inte putsad, men har en gjuten avtäckning i cement. I sockeln finns tolv stora ventileringsgluggar försedda med moderna galler i galvaniserat stål.

Långhusets stora fönster är av typen korspost. Genomgående har alla fönster brunmålade ytterbågar av trä, samt solbänkar i kopparplåt. Alla fönster har rutor av ofärgat glas.