Älmeboda kyrka

Älmeboda kyrka är relativt stor som landsortskyrka och uppförd helt i sten. Den består av ett rektangulärt långhus med klocktorn i norr och utbyggd sakristia i söder. Koret är därmed också orienterat åt söder. Kyrkan är uppförd med exteriör i en ovanligt stilfull klassicerande stil.
Tornet är högrest och elegant utformat med dekorativ gesims och dubbla ljudluckor.
En tresidig trappa om sex steg i släthuggen granit leder upp till kyrkporten på tornets norra sida. Dörrarna har ett skuret mönster i romboidform och är målade i en mycket mörk grön färg. Deras nederdel är klädd med plåt. Strax över porten sitter ett överfönster i rundbågeform, försett med spröjsar i samma romb-mönster, med rutor i gulfärgat glas. Mellan dem finns ett parti av liggande panel, försett med ett förgyllt kristusmonogram i lågrelief.
På bottenvåningen finns också två större rundbågiga fönster, ett åt öster och ett åt väster, som ger ljus åt vapenhuset.
En bit högre upp sitter ett runt fönster på den östra, norra och västra sidan. Ljudöppningarna är dubbla åt alla fyra väderstreck och består av två höga och smala rundbågiga öppningar strax under gesimsen. Dess luckor är tjärade i svart.
Den putsade gesimsen är kraftigt profilerad och försedd med tandsnittsfris. Den infattar åt vart väderstreck en svartmålad urtavla med förgyllda siffror och visare. Torntaket är mycket högt och spetsigt utformat. Det kröns av ett förgyllt kors på kula.

Långhuset är rektangulärt till formen och kraftigt dimensionerat. Det präglas av symmetri och klassicistiska dekorelement. På var långsida finns på mitten en port i fasadlivet och på var sida om denna tre större rundbågiga fönster. Portarna har frontespis i form av tempelgavel vilken bärs upp av kvaderstensimiterande pilastrar. Innanför dessa omfattas själva porten av en profilerad rundbåge med markerade anfanger. De spegelförsedda dörrarna är rektangulära och målade i mörkgrön färg. Fönstret över dem är rundbågeformat och ansluter i form och storlek till de övriga sidofönstrens utformning och placering. Tre trappsteg i släthuggen granit leder på var sida upp till dörrarna. I överstyckets tympanonfält står på den östra sidan skrivet med förgyllda romerska bokstäver årtalet 1876, MDCCCLXXVI.

Runt långhusets takfot samt i samma höjd över den södra gaveln löper en rikt profilerad och utkragande gesims. I alla fyra hörn har långhuset kraftigt markerade imitationer av hörnkedjor i putsen. På den södra sidans gavelröste finns en markering i putsen efter en tidigare befintlig lunett av större storlek.

Sakristian utgörs av en liten rektangulär utbyggnad på långhusets södra gavel. Den är förhållandevis liten i förhållande till kyrkans proportioner och dess flacka tak når precis upp till gavelns gesims. Sakristian är något smalare än gavelns bredd och mycket symmetrisk till utformningen. Dess yttre hörn åt söder pryds av liknande hörnkedjor som på långhuset.
Mitt på dess södra fasad sitter sakristians port i en mycket hög och smal rundbågeformad muröppning. En trappa om fyra steg i släthuggen granit leder upp till den mörkt grönmålade spegeldörren. Över denna sitter en lunett omfattad av samma valv. På var sida om porten sitter ett mindre fönster i låg rundbågeform. Ett motsvarande sitter även på sakristians östra och västra sida. Runt takfoten löper en något mindre gesims än långhusets, dock även denna rikt profilerad.

Samtliga tak är lagda med kopparplåt. Även hängrännor och stuprör är utförda i koppar. Långhusets taknock kröns i söder av ett förgyllt kors, likaså finns ett på var sidoports tak.

Fönstrens ytterbågar är av trä och målade i en ljust grönbeige nyans. De är försedda med rutor i ofärgat glas. Samtliga solbänkar är utförda i släthuggen granit.

Fasaden är genomgående spritputsad och avfärgad i vitt. Gesimser, hörnkedjor och portaler är dock slätputsade. Egentliga fönsteromfattningar saknas.
Den något utkragande sockeln med fasad överkant löper runt hela kyrkobyggnaden och följer fasadens konturer med bland annat utstickande hörnkedjor. Den är utförd i släthuggen granit som ej putsats. Sockeln har sammanlagt 19 ventilationsöppningar, försedda med galler i galvaniserad plåt.

Sockennamnet Älmeboda nämns första gången i de skriftliga källorna år 1378 som Elmeboda. Det sägs härstamma från en stor alm som växte vid Kyrksjöns strand, och ur vars stam man snidade en stor dopfunt då en träkyrka uppfördes på platsen under 1100-talet. Denna revs ett drygt sekel senare till förmån för en liten stenkyrka, med klockstapel.
Stenkyrkan byggdes till 1787, men blev under 1800-talet ändå för trång för den växande församlingen. När beslut väl tagits om nybygge av en större kyrka blev själva läget för densamma upphovet till en långdragen tvist mellan byarna. Till slut enades man år 1870 om att den nya kyrkan inte skulle byggas i närheten av den gamla i Älmeboda, utan i Rävemåla som ansågs vara socknens naturliga mittpunkt. Ritningar uppgjordes av arkitekt Ludvig Hedin, som även ritade den fasta inredningen och orgelfasaden. Det första förslaget visade en korskyrka, vilket dock förkastades av de kommitterade för kyrkobygget varför ett nytt uppgjordes. Kyrkan stod klar 1876 och följde i princip de senare ritningarna. Den invigdes den 20 september 1877.
Exteriöra förändringar

Långhusets tak var från början täckt med spån och tornets med plåt. Dessa ersattes med kopparplåt vid en restaurering år 1950 under ledning av Växjöarkitekten Bent Jörgen Jörgensen. Fasadernas puts lagades och avfärgades vit, och fönstren målades om. Kupol, kors och urtavlor förgylldes. Entrén omdanades med ny trappa i granit och nya ekdörrar.

Samma arkitekt återvände 1970, då den yttre putsen renoverades och avfärgades. Tornkorset omförgylldes också. Putsen renoverades och avfärgades även vid en yttre restaurering år 1990.

Vid en omfattande restaurering år 2007 renoverades putsen, framför allt på den västra sidan där delar av gesimsen fallit ned till följd av takläckage och efterföljande frostsprängningar. Takets kopparplåt renoverades även. Hela kyrkan avfärgades i vitt. Fönsterbågarna, som tidigare varit vita, färgades i en ljust grönbeige nyans för bättre kontrastverkan gentemot fasadens vita färg. Samtliga dörrar målades i en mörkt grön nyans som återfunnits i underliggande färglager på de äldre dörrarna.