BRO KYRKA

Tillkomsten av Bro kyrka har daterats till 1200-talets förra hälft. Ursprungligen bestod den av långhuset och västtornet, vars mur dock var lägre då. Om den tresidiga koravslutningen förekommer olika bedömningar: enligt en del är den ursprunglig, enligt andra utbyggd på 1400-talet. Murarna består av gråsten, med fyllning av kullersten. I öppningen mellan tornet och långhusvinden har murar med kvaderritsade fogar dokumenterats. Fönsteröppningar fanns mot söder och öster. De var rundbågiga vilket framgår av ett igensatt fönster i södra väggen, avläsbart på kyrkvinden. Även korets tidigare, centralt placerade fönster avtecknar sig, om än dolt bakom dagens altaruppsats. Kyrkorummet täcktes med någon typ av trätak. Sakristia tillkom något senare, kanske omkring 1300. Under 1400-talets senare hälft slogs nuvarande tre stjärnvalv över kyrkorummet. De bars av valvpelare och i öster av en kompletterande inre mur. Samtidigt blev ett vapenhus utbyggt mot söder idag borta. I västra kyrkogårdsmuren uppfördes den tegelmurade stigluckan. Dessutom anskaffades troligen ett altarskåp, av vilket två träskulpturer återstår.

Åren runt 1635 restes en hög, spetsig och spånklädd spira på tornet. I kyrkorummet tillkom en bänkinredning, vars fasader ännu finns kvar till stor del. Borta är däremot predikstolen från 1650, sånär som på enstaka utsmyckningar. Den var uppsatt på södra sidan och för dess skull gjordes ett litet fönster som senare blivit igensatt.

Vid en visitation i mars år 1723 konstaterades att kyrkans murar var rämnade, i synnerhet kring koret. En kort tid därefter, den 29 maj, slog blixten ner i tornspiran. Den brann upp tillsammans med långhusets yttertak. Tornspiran och yttertaket som återuppbyggdes samma år tycks ha blivit ungefär likadana som de föregående. I enlighet med tidigare planer förstärktes dessutom murarna med dragjärn och i östra änden med en stödmur, vilket innebar att det östra gavelfönstret måste tas bort. Återuppbyggnaden följdes av en inre förnyelse, inledd 1731 med att fru Diurclou på Kolsva herrgård skänkte den stora, rikt förgyllda altartavlan, vilken ersatte ett mindre, medeltida altarskåp. 1757 insattes predikstolen, tillverkad av den produktive bildhuggaren Jonas Holmin, rekommenderad av domkapitlet. Snart därefter tillkom ett gravkor, avsett för innehavarna av Kolsva, sammanbyggt med den dåvarande sakristian i norr. För att få ett ljusare, mer tidsenligt kyrkorum upphöggs de två norrfönstren år 1769, på dåvarande biskopens uppmaning.

Åren 1841-42 revs den medeltida sakristian och det angränsande Kolsvagravkoret, som under sina 70-80 år orsakat både fuktproblem och liklukt i kyrkan (revs kanske redan 1833). Sakristian som uppfördes i de båda tidigare byggnadernas ställe blev ljusare och rymligare, inredd med väggfasta bänkar, förvaringsskåp och kakelugn. En 7-stämmig läktarorgel kom på plats 1848, med sin nyklassicistiska fasad. Dessutom tillkom nuvarande läktarbarriär.

Svår brand utbröt 1852, sedan kyrkans dåvarande spåntak fattat eld av nedfallande gnistor från sakristians skorsten. Förutom taket miste kyrkan för andra gången sin tornspira. Vid återuppbyggnaden 1852-53 slogs ett förstärkande järnband runt tornet och en tegelmurad klockvåning byggdes på. Istället för en spetsig spira tillkom dagens glasade lanternin med kupoltak. Yttertaket ändrades till brutet fall och täcktes med smidda järnplåtar i skivtäckning. Södra vapenhuset revs och i dess ställe gjordes ytterligare ett fönster. Samtidigt ändrades alla fönsteröppningar för att överensstämma till form och storlek. Kyrkans nya ingång blev en västportal, byggd i sammanhang med en stödmur som sedan dess sticker ut från tornets bottenvåning, där ett vapenhus iordningställdes istället för det nyss rivna.

En stor förnyelse genomfördes 1906, efter handlingar upprättade av arkitekt Rudolf Arborelius. Kyrkans yttre förändrades genom att nuvarande fönsterbågar med relativt stora rutor insattes. I de inre bågarna sattes blyinfattade rutor av frostat katedralglas i gula och vita färger. Kalkstensplattor lades i kyrkorummet och gravhällar som förut legat i golven infästes i korets väggar fast de mest slitna hällarna lämnades i sandbädden under de nya kalkstensgolven. De nedre väggfälten målades med en mörkare oljefärg, samt en enkel schablonbård. Bänkinredningen gjordes mer sittvänlig, med behållande av bänkfasaderna som dock ommålades med en blågrön oljefärg (allmogefärg). Predikstolen färgsattes likadant och förgylldes på nytt. Den genombrutna altarringen med balustrad tillkom. Dessutom fick kyrkan centralvärme, genom att en vedeldad värmepanna med varmluftskanaler infördes.

Utseendet som kyrkorummet fick 1906 har behållits i sina huvuddrag vid 1900-talets två nästföljande inre renoveringar, 1934 och 1959-60. Vid det senare tillfället borttogs dock de nedre väggfältens oljefärg och bänkinredningen målades med lackfärg i en blåare nyans än förut en skillnad som märks vid jämförelse med läktarbarriären som har kvar 1934 års mattare, grönare linoljefärg.
Den senaste stora fasadrenoveringen 1960 innebar att ett styvare KC-bruk slogs på. Vid omläggning av långhusets tak 1998 ersattes de gamla smidda plåtarna med galvaniserad plåt, nerklippt till skivplåtformat och målad med svart linoljefärg, för att utseendemässigt överensstämma med den tidigare täckningen.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Rapport om pågående arbeten, skriven av kyrkoherden den 9/8 1906
Rapport från murverksundersökning, skriven av Lars-Erik Bergström den 17/12 1932

Västmanlands läns museums arkiv (VLM)
Gravvårdsdokumentation, redovisad i december 1990 av antikvarie Eiwor Sandberg

Västerås stifts arkiv (VS)
Västerås domkapitel E IV a: 10a; inventarium vid biskopsvisitation 1672
Västerås domkapitel E IV a: 10a; berättelse om branden den 29/5 1723
Västerås domkapitel E IV b; 51, protokoll upprättat vid prostvisitation den 21/8 1858
Västerås domkapitel E IV b; 51, ämbetsberättelse för åren 1934-45
Västerås domkapitel E IV b; 51, Anteckningar rörande Bro kyrka, sammanställda i oktober 1905 av kyrkoherde Gustaf Andersson
Västerås domkapitel E IV b; 51, Några data ur Bro kyrkas historia, sammanställda till biskopsvisitationen den 10-14/10 1945, av Bo Riddersporre
Västerås domkapitel E V a: 9, berättelse till 1900 års prästmöte
Västerås domkapitel E V a: 10, ämbetsberättelse för tiden mellan prästmötena 1949-55
Västerås domkapitel E V a: 10, ämbetsberättelse för tiden mellan prästmötena 1955-61
Västerås domkapitel F III a: 6; inventarium vid biskopsvisitation den 19/2 1636
Västerås domkapitel F III a: 21; inventarium vid biskopsvisitation den 30/1 1763
Västerås domkapitel F III a: 37; inventarium vid prostvisitation den 18/6 1887

Litteratur
Henning, Gunnar W: Bro kyrka i Västmanland, Andra reviderade och utökade upplagan -Västerås 1964.
Kilström, Bengt Ingmar: Himmeta och Bro kyrkor - Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2000
Rönnegård, Sam: Stiftskrönika/Julbok för Västerås stift 1935, s 219/
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övriga tryckta källor
Artikel om upprustningen 1906, införd i Västmanlands allehanda (VA) 1906-10-31
Artikel om inre renoveringen 1934, införd i Köpingsposten (KP) 1934-04-11
Artiklar om renoveringen 1960, införda i Västmanlands Folkblad (VF) 1960-09-17 och Bärgslagsbladet (Bbl) 1960-10-07

Kyrkorummet är täckt med tre medeltida stjärnvalv, det mellersta vidare än de båda andra. Valven vilar på pelare och framme i koret på en inre stödmur. Kalkmålningar finns inte kvar, men längst ned på korets valvribbor har ansikten skulpterats. Putsytorna är släta, strukna med en gulaktig kalkfärg. Fyra gravhällar är infästa på västra väggen. Fönstrens inre bågar har blyinfattade gula/vita rutor av frostat katedralglas, tillkomna vid inre förnyelse 1906. Lika gamla är korets och mittgångens golv, bestående av grå och bruna kalkstensplattor i mönster.

Den slutna bänkinredningens fasader är till sina äldre delar från 1600-talet, med utskurna profiler, medan ryggar och sitsar byggdes 1906. Sedan dess består även den blågröna/turkosblå färgen. Likadant färgsatt är predikstolen från 1757 - ursprungligen marmorerad - med samtida uppgång. Korgen har svängd barock/rokokoform, överdådigt prydd med förgyllda träsniderier.

Koret ligger två steg över skeppet och har på norra och södra väggarna två inmurade gravhällar av brun kalksten. Altarringen från 1906 är tresidig med rundade hörn, har balusterräcken och knäfallsstoppning av röd sjagg. Altaret är murat, putsat och påbyggt med trä.

Altarprydnaden från 1731, skulpterad och förgylld, går i stramare barock än förut beskrivna predikstol.

I väster är en läktare med barriär och orgelfasad i nyklassicistisk stil, målade med aningen grönare, mattare färg än övriga snickerier. Läktaren stöds av runda pelare, målade i mossgrön ton.

Norr om koret leder en rundbågig portal till sakristian, byggd 1842 då den ersatte en medeltida, trängre föregångare. Dörren dit är järnbeslagen och gråmålad. Sakristians inbyggda skåp och sittbänkar tillhör originalinredningen, liksom den nu igensatta kakelugnen. Det murade tegeltunnvalvet på järnbalkar blev däremot nyslaget 1898.

Bro kyrka omfattar ett långhus som har tresidigt gavelparti med stödmurar i öster, sakristia utbyggd mot norr, samt västtorn. Långhusets och tornets medeltida murar består mest av gråsten, medan sakristian från 1841-42 och tornets klockvåning från 1853 är uppförda av tegel. Synliga ankarjärn förekommer. Fasaderna är spritputsade med KC-bruk, avfärgade i en gulbeige nyans, omfattningarna runt fönster och hörn är slätputsade och vita. En profilerad takfot har utförts av hyvlade bräder, målad med vit oljefärg.

Långhustaket är brutet, djupt neddraget och täckt med galvaniserade, svartmålade plåtar i skivtäckning, lagda 1998. På sakristians valmade tak ligger smidda plåtar, delvis över 150 år gamla. Överst på tornet kröner en lanternin med åttasidig, panelklädd bas och på denna en glasad, kolonnindelad överdel med kupoltak, samt förgyllt kors och kula.

I kyrkans rundbågiga, symmetriskt placerade fönsteröppningar sitter gråmålade snickerier. Fönsterbågarna med korrugerade hörnjärn har indelats med mitt- och tvärposter, samt har stora rutor av munblåst klarglas.

Västportalen som är rundbågig tillkom 1853 i sammanhang med en framskjutande stödmur för tornet. Muren har putsrustik och en fronton mitt över portalen. Ingångsdörren är klädd med spåntad, gråmålad panel och i valvbågen ovanför sitter ett överljusfönster. Vapenhuset består av ett yttre tunnvälvt vindfång - inom stödmuren - och en inre del med plant, putsat innertak. Väggarna är slätputsade och målade gråvita, på norra sidan med en skulpterad gravhäll inmurad. I golvet ligger stora, nötta kalkstensplattor. Dörrpartierna till läktare och förråd tillkom då vapenhuset iordningställdes 1853, målade i grön umbra och ljusocker. Mot kyrkorummet finns en pardörr på balansgångjärn, insatt 1906.