Vuollerims kyrka

Kyrkan är
nästan helt oförändrad sedan invigningen. Det är en otraditionellt utformad
långhuskyrka med ena gaveln spetsigt bruten och sidoställt torn mot främre
långsidans kordel. Tornet som inrymmer sakristian är kopplat till kyrkan via
en lägre förbindelsedel. Kyrkan har sockelvåning med fönster mot baksidan
och vitslammade tegelväggar under valmat, skiffertak.

Kyrkan rymmer både kyrka och församlingslokaler. Kyrkorummet gestaltar
sig i en kort och bred salskyrka. Bakre väggen är en vikvägg som gör det
möjligt att ansluta församlingslokalerna till kyrkorummet. Det djupa koret
ligger tre trappsteg över kyrksalen. Rummet visar helt olika skepnad i främre
respektive bakre delen. Framåt dominerar den stora, färgskimrande
altarfresken av Lennart Segerstråle och intrycket av korets förhöjda läge.
Bakåt har rummet en mer profan karaktär, med vikvägg, glasade dörrar och
enkel, panelad läktarbarriär, där endast den strama orgelfasaden visar på
rummets funktion. Läktaren skjuter in över gemensamhetslokalerna och
läktarbarriären ligger i liv med kyrkorummets bakre vägg. Rummet har
asymmetrisk fönstersättning, med låga stickbågiga fönster mot norr och höga
välvda fönster mot söder. I korets norra vägg finns ett högt välvt fönster. Alla
fönster har antikglas infattat i blyspröjs. Det gråmålade trätaket är tredelat i
form av ett tunnvalv med kraftiga bindbjälkar och meterbreda, avtrappningar
utmed långsidorna.
Bänkinredningen är öppen med enkla, raka gavelpartier, predikstolen är utformad som
en skärm utan ljudtak. Det breda, nästan raka altarskranket täcker freskens hela bredd
och är genombrutet med stora öppningar för att inte skymma
målningen. Mot den dämpade färgsättningen står kormålningens klara färger,
guldmosaiken i altarbord och dopfunt, mässingslampetter samt de höga och
smala mässingsarmaturerna som lysande konstraster.
Under kyrkolokalerna ligger församlingsexpeditionen.
I sakristian som ligger på korets södra sida, finns en piscina av marmor i samma
stil som dopfunt och altare.