Tärendö kyrka

Tärendö kyrka invigdes 1880 och arkitekt var Fredrik R. Ekberg. Det är en
långhuskyrka orienterad i nord-sydlig riktning, med tornet i norr och en
nedtrappad, smalare utbyggnad för sakristian mot södra gaveln. Fasaderna är
klädda med gråmålad läktpanel med detaljer i kontrasterande gult. Fasaden
artikuleras av pilastrar mellan fönsteraxlarna och de höga, smala och spetsbågiga
fönstren som står på en tunn bröstlist. Mittpå södra långsidan finns en
ingång med spetsbågigt överljus. Tornets artikulering tilltar med stigande
höjd och kröns av en lanternin med spira, som avslutas med ett ringkors. På
korset sitter en förgylld kyrktupp. Kyrkan har ett flackt sadeltak täckt med
falsad, ärggrön plåt. Huvudentrén leder genom en pardörr som ligger djupt
indragen i en nisch mellan tornets strävpelare. Exteriören är, trots ny ingång
till sakristian och entréns flytt inåt i fasaden, i allt väsentligt välbevarad och
är ett gott exempel på nygotiken.

Kyrkorummet är en bred och ljus sal. Rummet präglas av den genomgripande
omgestaltningen 1942, när tak och väggar kläddes med träfiberplattor, bänkar
och läktare byggdes om, koret flyttades fram, nytt altare och ny altarring
anskaffades och en ny färgsättning togs fram. Rummets avskalade väggar och
ljusa färgsättning i kombination med ljusflödet från de höga fönstren och
takets välvning, ger rummet karaktär av rymd och enkelhet. Långväggarna
delas upp av pilastrar i avvikande kulör som ` bär upp´ en marmorerad
gesims. Även horisontellt delas väggen upp av en slät bröstning som avslutas
med en profilerad list.
Koret ligger ett trappsteg högre än kyrkorummet i övrigt, men det som framför allt
markerar koret är den marmorerade nischen som inramar altare och altartavla.
Altartavlan målad av Torsten Nordberg 1949, har en tidspräglad gestaltning av
människorna som samlas kring sin
mästare. Altaret omsluts av 1940-talets slutna och täta altarrundel och hela
altararrangemanget flankeras av två släta dörrar.
Väster om altaret finns ett dopaltare som fått överta kyrkans gamla altartavla från 1890. I
öster hänger den runda predikstolen dikt mot väggen, under en baldakin som kröns av ett
kors.
Längst bak i rummet står en orgelläktare på fyrkantiga, ådringsmålade pelare med enkla
kapitäl. Läktarbarriären är byggd av släta skivor med gulbrun ådringsmålning. Orgeln från
1987 har en avskalad fasad med dekorativt grupperade orgelpipor.
Den utsirade ljuskrona i mässing som hänger ovanför dopfunten, härrör från tiden före
restaureringen på 1940-talet och blir en främmande fågel i detta annars så avskalade rum.
Övriga takarmaturer och vägglampetter i smide med opaka, koniska glaskupor tillhör
1940-talets omdaning.