Tegs kyrka

Genom den höga kopparporten i nordväst kommer man först in i ett vindfång och sedan ett vapenhus. Väggarna i vindfång och vapenhus täcks av särad och lackad stående träpanel av furu, som ger ett varmt och ombonat intryck. De platta taken är formgjutna och golven utgörs av kalksten. Till vänster finns brudkammaren med spiraltrappa till läktaren, till höger ligger kapprum med toaletter. Dessa utrymmen har samma utformning av väggar, tak och golv som i vapenhuset.

Kyrkorummet är närmast kvadratiskt och femskeppigt, med ett mycket högt mittskepp, två något lägre sidoskepp och två låga sidoskepp. De lägsta sidoskeppen når till skillnad från de högre fram till korväggen, vilket gör att kyrkorummet är öppet i kyrkans hela bredd i bottenvåningen men indraget ovanför koret. Taken är platta i alla skepp, och i de tre högre skeppen täckta med blåmålade träullsplattor som ljudabsorbenter. På de två lägsta sido-skeppen är taken klädda med gipsskivor, målade i blågrått. Nedre delen av väggen närmast vapenhuset är klädd med samma sorts panel som i vapenhuset, fast behandlad med ljusbrun lasyr. I övrigt har kyrkorummets innerväggar samma struktur som exteriören, med avtryck i den gula betongen efter gjutluckorna. Kyrkorummets golv har gråa kalkstensplattor. Fönstren med isoleringsglas har bågar av guldeloxerade aluminiumprofiler. Ljuset faller främst in från de stora fönstren på sydvästra långsidan, men ett indirekt ljus silar även effektfullt in över koret från ett dolt fönster i den högre mittvolymen, samt från de lägre sidoskeppens fönsterband.

Till höger om koret finns ett dopkapell, möblerat med lösa stolar och med den praktfulla dopfunten som centralpunkt. Den består av tre vita marmorblock, med tre inhuggna fiskar och dopkälla med cirkulerande vatten. Fisken är en gammal symbol för Kristus medan det rinnande vattnet associerar till de första dopen som förrättades i floder och källor med levande vatten. Till vänster om koret finns lösa bord och stolar som kan användas för mindre samlingar. Där finns också en dörr mot församlingsdelen som bl.a. inrymmer sakristian. Koret är upphöjt med tre trappsteg från kyrkorummet och ramas in av en låg barriär i kalksten med räcke av stål. Koret nås via en bred trappa från mittgången eller en långsluttande ramp från höger sidogång. Det ovanligt avlånga altaret är tillverkat av svartmålat limträ och har ben av marmor. Från början stod det placerat mot korväggen, men senare sänktes det något och flyttades fram. På ömse sidor om altaret står tre stegvis kortare kubistiska metalljusstakar. Den långa altarringen, av samma material som altaret, består av fem raka sektioner, varav de yttersta två är snedställda. Det buntade knäfallet är klätt med gröngrå galon. Predikstolen vid vänster främre kant av koravsatsen är polygonal och tillverkad av grå grovhuggen kalksten med en överliggare av trä. Det platta och sexsidiga ljudtaket är fäst under yttre sidoskeppets tak. Det är tillverkat av betong med strukturmönstrad yta som målats med guldfärg. Nedanför koravsatsen står en ambo till vänster om kortrappan och ett kredensbord till höger om den. Båda är tillverkade i trä och målade i grått. Längre ut på höger sida finns en svart flygel och en kororgel med något avvikande färgsättning. Kyrkorummet har en öppen och genombruten bänkinredning, med gavlar bestående av en kvadratisk mörklaserad skiva fäst på en rektangulär ljus furufanér. Rygg- och sittytorna är klädda med gröngrå galon.

En mindre läktare är placerad ovanför vapenhuset i den höga mittvolymen. Läktarbarriären går i liv med sidoskeppens bakre väggar. Den är gjuten i betong mot formluckor, men täcks i sin helhet mot kyrkorummet av textilen Vår Gud är oss en väldig borg som är skapad av konstnären Nils Björklund Furto. Bara räckeshöjningen av björk som vilar på mässingshållare sticker upp. Den 50-stämmiga Grönlundsorgeln på läktaren har en fasad som är ritad av kyrkans arkitekt. Den är målad i tunn brun lasyr med detaljer i grönt, rött och blågrönt. Orgelfasaden har ett trappstegsformat krön, pryds upptill med utskjutande bjälkar och tennpiporna är grupperade i V-form. Det sägs vara Umeås främsta konsertorgel.
Kyrkans konstnärliga utsmyckning är mycket samordnad med arkitekturen, och har samma lite grovhuggna och kantiga men kraftfulla estetik. Kyrkorummets dominerande blickfång är den färgstarka och särpräglade altartavlan som är komponerad av Harald Garmland och tillverkad av N.P. Ringström AB. Den utgörs av en symbolmättad triptyk, där mittfältet är utfört i skulpterat silverfärgat trä och sidorna av hugget glas som är belyst bakifrån. Mer detaljer om altartavlans symbolik finns att läsa i småskriften om Tegskyrkan (se litteratur-förteckningen). Lika betydelsefull är den gigantiska (nio meter i diameter) runda ljus-kronan som svävar över mittskeppet. Den är uppbyggd av oxiderad lättmetall och färgat glas och har en utformning som samspelar med altartavlans. Ljuskronan, i formen av Kristi törnekrona, är också formgiven av Harald Garmland. Detsamma gäller kormattan och kyrkans brudkrona.

I församlingsdelen utgörs väggarna vanligtvis av hårdbränt rödtegel, innertaken av vitmålad betong, gjutet mot brädform och golven av gråa kalkstensplattor. I sakristian finns ett altare i vit marmor med Kristusmonogram, marmorpiscina och en dopfunt i björk. Lampskärmarna och den skira gardinen är utformade av Clara Salander. I övrigt är sakristians möblemang utbytt 2003. Församlingsdelen är mycket spatiös, med ett flertal rumsbildningar, bl.a. söndagsskola, stor och liten församlingssal, kök, konfirmationssal, vigselrum, pastorsexpedition etc. De flesta dörrarna är av trä, med särad brädpanel laserad i svag brungrön nyans och synliga rader av smidd dekorspik. Ovanför dem sitter ofta en metallskylt som visar rummets funktion, t.ex. musikrum, toalett etc. Väggkontakter och strömbrytare i brun bakelit är i originalskick.

Inför kyrkobygget utlyste församlingen 1963 en arkitekttävling, som vanns av stockholms-arkitekten Carl Hampus Bergman. Bergmans förslag uppskattades särskilt för sin integration med torget och ansågs ha en tidsmedveten och uttrycksfull uppbyggnad. I tävlingsförslaget utgjorde församlingsgården och pastorsexpeditionen en halvcirkelformad anläggning med en amfiteater placerad utomhus i innergården. Detta ändrades i byggnads-ritningarna 1965 till den nuvarande L-formade planformen. Andra förändringar var att kyrkans takvinklar, fönstersättning och fasadmaterial ändrades, det senare från tegel till gul genomfärgad betong.

Varken kyrkans eller församlingsdelens yttre har genomgått några större förändringar sedan byggnadstiden. Kapprummet i församlingsdelen tillbyggdes med ett glasat rum i hörnet åt väster (mot innergården) 1986, med anledning av en omdisponering av köket, och senare gjordes tillbyggnaden om till ett mötesrum. Utöver det har ett fönster tagits upp i andaktsrummet 1987, större fönster tagits upp i bottenvåningen mot Borgvägen (ungdomslokaler), fönsterfasadarmaturerna på församlingsdelen bytts ut 1998, fönsterbågar i församlingsdelen bytts ut vid PCB-sanering 2003 och framåt, samt fogar under fönster lagats med bruk vid okänd tidpunkt.

Även interiören har genomgått förhållandevis få förändringar sedan byggnadstiden. Den största förändringen i kyrkorummet är att väggarna som ursprungligen var infärgade i aprikosgult målades med ockragul kc-färg 1992. Samtidig slipades, lackades och kläddes bänkarna om med en ljusare galonklädsel. År 2009 byttes dörrarna mellan vindfånget och vapenhuset mot glasade dörrar, och läktarbarriären höjdes med ett skyddsräcke. I församlingsdelen har ett flertal olika förändringar skett. I början av 1990-talet inreddes ett befintligt rökrum till bibliotek och grupprum. Foajén förstorades med tillbyggnad av glasat
rum och ny kapphyllsinredning 199698. Samtidigt byttes möbleringen i stora salen, och golven i stora och lilla salen ändrades från heltäckningsmatta till linoleummatta. Förutom det är lilla salen relativt välbevarad. Lokalerna i källaren för barn-, ungdoms- och hobby-verksamhet är mer förändrade, både avseende rumsdisposition, ytskikt och möblering.

Kyrkoanläggningen gör i utformningen tydligt skillnad på kyrka och församlingslokaler. Kyrkan har en höjdsträvande kubiskt additiv uppbyggnad. Grundformen utgörs av en hög mittvolym med två lägre sidovolymer på varje sida, men takhöjden på mittvolymen och det södra sidoskeppet varierar även sinsemellan, som om kyrkan bestod av flera olika block som asymmetriskt ställts på varandra. Kyrkans speciella fasadbehandling understryker ytterligare det kubistiska formspråket. Genom att betongen är gjuten mot formluckor i storleken 1 x 0,5 m ges illusionen av att den är byggd av stora stenblock som staplats på varandra. Avtrycken från formluckorna har en variation så att liv och rörelse skapas i fasaden. De flesta avtryck är stående, men på de lägsta sidoskeppen är de liggande. I likhet med kyrkans fönstersättning betonar de kontrasten mellan de horisontella linjerna i den höjdsträvande mittdelen och de vertikala linjerna i de låga sidoskeppen.

Byggnadskroppen är mycket sluten. De fönster som förekommer är asymmetriskt placerade, sitter i liv med fasaden och saknar i princip omfattning, vilket får dem att framstå som utskurna direkt i muren. De är samlade till stora stående fönsterytor, som är fältindelade med smala stående rutor. De lägsta sidoskeppen har däremot liggande smala fönsterband. Kyrkan har ett mycket kraftfullt modernistiskt uttryck och saknar i analogi med det yttre ornament. Ett undantag är det högt sittande korset i mörk koppar som pryder korgaveln. Det är formgett av konstnären Harald Garmland, och har samma kantiga stil som kyrkan i övrigt. En dekorativ effekt har också de fyra överdimensionerade vattenutkastare av koppar som finns på kyrkans lågdelar. Från dem rinner regnvattnet ner i stora runda cementtunnor. Huvud-entrén till kyrkan i nordväst har en enkel rektangulär omfattning av ärgad kopparplåt, med texten Herrens frid vare med er ovanför. Bergmans vinnande tävlingsförslag hade för övrigt namnet Pax vilket betyder just frid. Den höga kyrkporten är stramt utformad och beklädd med koppar, liksom även den lilla sidoingången i sydväst. Kyrkans platta tak täcks av svart takmassa.

Den L-formade församlingsdelen med pastorsexpedition är enhetligt låg, utom en högre rektangulär del längst österut som inrymmer en större församlingssal. Väggarna är murade av mörkrött, delvis svartbränt, tegel i löpförband och har ett brett takfotsband klätt med skivtäckt mörk kopparplåt med förskjutna skarvar. Taket är platt, de grupperade fönstren smala och övervägande rektangulärt stående. De är indragna från murytan med smala omfattningar, vilket förstärker fasadernas skuggning och livfullhet. Huvudentrén till församlingsgården och pastorsexpeditionen ligger mot Jägarvägen i sydost och markeras
med plattläggning och utskjutande betongmurar, på vilka runda svarta blomkrukor i järn är placerade. Entrépartierna och dörrarna i bruneloxerat aluminium med överljus är mycket lågmälda och diskreta.