NORRA NY KYRKA

Kyrkan är byggd av liggtimmer och består av rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakristia mitt på långhusets nordsida, vapenhus på motsvarande plats i söder samt västtorn. Ingångar via tornets bottenvåning och vapenhuset. Kyrkans planform ansluter till det typiska barockträkyrkobyggandet under 1600- och 1700-tal och utgör även i övrigt ett representativt exempel på tidens provinsiella kyrkobyggnadstradition. Kyrkans exteriör har sedan 1770-talet varit spånklädd och tjärad; den befintliga tornspiran tillkom vid en restaureringen 1924, men är inspirerad av dess ursprungliga form.
Byggnaden vilar på en relativt hög naturstenslagd, fogad sockel. Timmerväggarna är klädda med spetshuggen spån som tjärats. Vid de sista tjärningarna har ingen rödfärg inblandats, men spånor visar rester efter en sådan äldre ytbehandling. Spånväggarna uppdelas av avskiljande uppstående bärlinor och rundbågiga fönsteröppningar med vitmålade fönsterbågar och omfattningar. Fönstren är mångspröjsade med äldre handblåst glas. I den södra korsarmen finns kvadratiska fönster, likaså i norra korsarmen. Korskyrkans takfot är tjärad medan tornets takfot är vitmålad. Korskyrkans tak, med lägre korsarmar, är täckt med enkelfalsad galvaniserad stålplåt. Skivtäckning med tvärfalsar, förskjutna med halva skivlängden. Här finns inget regnvattensystem.
Tornet är vidbyggt den västra korsarmen. Tornet är högt med en mycket reslig spånklädd och tjärad spira. Tornet har entré i väster via en svängd kalkstenstrapp och en portal med tresidigt avslutat överparti. Dörrbladen är panelade i ett rombmönster och likt dörromfattningen brunmålade. Ovan entrén sitter ett vitmålat halvfönster, av lunettyp, och ovan det en smideslampa. Tornet har två luckor i vardera väderstreck för de bakomliggande kyrkklockorna. Luckorna är fiskbensmönsterpanelade och tjärade lika fasaden. Den höga spiran avdelas i två fall och avslutas överst av en kopparklädd spets med korsutsmyckad smidesdekor, delvis förgylld. Den södra korsarmen har en entrédörr lika den i väster. Entrén är här handikappanpassad genom en ramp med gallergolv och träräcke.

Komplettering vid inventering 2004:
Den nuvarande kyrkan i Norra Ny är inte socknens första. Från bedömning av bevarade, äldre inventarier - en dopfunt och några träskulpturer - bör en kyrka funnits redan under 1200-talet.
Pilgrimsvägen till Sant Olofs grav i Trondheim passerade genom socknen, troligtvis fanns ett kapell för dem. Traditionen berättar att socknens äldsta kyrka legat på Munkebols ägor vid Krusmon strax söder om Ambjörby. Uppgifterna om denna kyrka är sparsamma. En utgrävning av de bevarade resterna av kyrkans grundvalar företogs år 1945 under ledning av landsantikvarien Helge Kjellin. Man fann då att kyrkan utgjorts av en liten, rektangulär byggnad om ca 8 m längd och 7 m bredd.
Vid mitten av 1700-talet hade den gamla kyrkan blivit trång för den kraftigt växande befolkningen. Man diskuterade en utvidgning och renovering och dels en helt ny kyrka uppförd på annan plats. Man beslutade sig om det sistnämnda och valde en ny kyrkplats på Stöllets mark.
Arbetet på den nya kyrkan påbörjades 1763 och slutfördes följande år. Den gamla kyrkan vid Kyrkebol revs dock först år 1773. En minnessten på den gamla kyrkplatsen restes 1948 genom hembygdsgårdens försorg. Byggmästare var Olof Håkansson från Snöre i Ekshärad. Snickerierna utfördes av Lars Larsson i Ruskåsen. Kyrkans invigning ägde rum Mikaelidagen den 29 september 1764 och förrättades av prosten Bengt Piscator i Ekshärad.
Som i så många andra fall var kyrkan långt ifrån färdig vid invigningen. 1779 tillkom spånbeklädnaden och 1827 panelades kyrkans innerväggar, dessförinnan hade timret stått synligt. Inredningen stod delvis ommålad fram till 1840-talet. På 1860-talet byggdes kyrkans fönster om. Kyrkan hade från början en reslig tornspira av renässanstyp, men denna nedtogs 1806 och ersattes med en lägre, krönt av en lanternin av gustaviansk typ. För dessa arbeten svarade konstmästaren Hasselqvist och snickaren Håkan Nilsson.
1806 års tornkrön ersattes slutligen 1924 med den nuvarande av arkitekten Bror Almquist. Dess utformning torde väl överensstämma med den ursprungliga. Vid detta tillfälle lämnades exteriören i övrigt i stort sett orörd. I interiören vidtogs en del förändringar, dock inga som mera väsentligt ändrade kyrkorummets ursprungliga karaktär. På väggarna tillkom diskreta dekorativa målningar liksom glasmålningar i koret, föreställande evangelistsymbolerna. Vidare ommålades altaruppsatsen och predikstolen liksom all fast inredning och bänkarna moderniserades. 1928 och 1977 utfördes konservering av medeltida inredning och altaruppsats. På 1970-talet täcks kyrkans långhustak och korsarmar med galvaniserad målad stålplåt. Det senaste tillskottet är handikappanpassning av den södra entrén genom en ramp med träräcke.

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING - Den korsformade kyrkan har ett kyrkorum av långhuskaraktär då korsarmarna innehåller sakristia i norr och vapenhus i söder. Koret mot öster har ett tresidigt avslut och är något förhöjt mot det övriga kyrkorummet och avskärmat genom ett korskrank. Bänkarna bildar fyra kvarter med tvärgångar och sidogångar efter ytterväggarna. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv som har fyra bjälkar som dragstad. Dragstad, taklist och koret har dekormåleri. Altaruppsats och predikstol är samtida med byggnaden. Kyrkans interiör präglas till viss del av restaureringen 1924, bl a tillkom då de diskreta, dekorativa målningarna, korskrank, bänkar och väggarnas panel. Historisk kontinuitet ger flertalet medeltida träskulpturer och en medeltida dopfunt.
LÅNGHUSET har trägolv i hela kyrkan med bänkkvarteren är något förhöjda. Väggarna har nederst en gråmålad bröstning och ovan den en vitmålad panelvägg. Taklisten är i två delar med den nedersta målad med äggstavsdekor och den övre rosa. Kyrkan täcks av ett relativt flackt panelat trätunnvalv som är målat gråvitt med listverk som delar upp och döljer skarvar. Fyra bjälkar fungerar som dragstag till väggarna. De har dekorerats i olika geometriska figurer.
BÄNKARNA bildar fyra kvarter med sidogångar efter väggarna. Bänkarna har dörrar i vars fyllningar har dekorerats med blått marmoreringsmåleri. Bänkarna har en beigegrön insida och blå utsida. I bänkarna ligger gröna bänkdynor. Framför bänkkvarteren mot koret är en bänk fastbyggd samt finns här gång.
Väggarna genombryts av rundbågigt avslutade FÖNSTER målade vita med handblåsta glas något kulörta. Vid västväggen ovan läktaren sitter två halvrunda fönster och koret har två fönster med glasmålningar. Glasmålningarna visar evangelisternas symboler.
LÄKTAREN i väster bärs upp av sex beigemarmorerade fyrkantspelare. Barriären är rak med fyllningar svampmålade i grått och slutar mitt i långsidornas västligaste fönsterpartier. Undersidan av läktaren är klädd med vitmålad locklistpanel. Läktaren har trägolv, täckt av en röd matta, och bevarade äldre bänkar i söder. Mitt på läktaren står kyrkans orgel. Den är relativt liten och enkelt klassicistisk i sitt utförande. Kyrkans orgel togs i bruk 1856 men invigdes först den 16 augusti året därpå. Det ursprungliga verket, som levererades av orgelbyggaren E E Setterkvist i Örebro, är senare ombyggt, medan fasaden kvarstår orörd. Under läktaren har bänkar tagits bort, kvar finns två väggfasta bänkar, och här finns nu ställningar för klädförvaring mm.
Dörren till kyrkorummet från tornet har spröjsade glasöppningar i överdelen. Sidodörrarna till sakristian i norr och vapenhuset i söder består sitter i dörröppningar med tresidigt brutna överstycken. Dörrbladen är panelade i ett rombmönster.
KORET är tresidigt avslutat och förhöjt två steg från långhuset och har ett lackat trägolv. Koret avskärmas av ett SKRANK utfört 1924 av bror Almquist i för honom typisk design. Skranket är målat blått, marmoreringsmåleri i svart och grått gallerverk. Korets fyra hörn har dekormålningar likt marmorerade pilastrar med rosamålade korintiska kapitäl. I taket delar ett brett band av långhuset från koret, dekorerat med geometriska mönster. Koret har också en marmorerad bröstning i gråblått och vitbeige.
Kyrkans ALTARUPPSATS uppsattes i kyrkan 1767. Den var ursprungligen avsedd för Dalby kyrka. Vem som är dess upphovsman är inte fullt klargjort. I räkenskaper upptas bildhuggaren Löfman. Uppsatsen erinrar annars starkt om den kände och produktive bildhuggaren Isac Schullströms alster. Den är målad i dominerande blå kulör med förgyllning. I uppsatsens sockel finns en inskriftstavla med text hämtad ur Johannesevangeliets 17:de kapitel. Där ovan finns en skulpterad framställning av Korsfästelsen, flankerad av spiralvridna kolonner, mellan vilka placerats bilder av Moses och Johannes Döparen. Ett kraftigt profilerat bjälklag bildar övergången till uppsatsens nästa våning, där vi återfinner en bild av den uppståndne Kristus, flankerad av kolonetter och basunblåsande änglar. På den segmentsgavel som kröner uppsatsen har placerats en strålande sol, ytterligare ett par basunblåsande änglar samt överst en pelikan som matar sina ungar med sitt eget blod, en symbol för Kristi kärlek och offerdöd.
ALTARET sitter monterat mot altaruppsatsen och har en svängd form. Den är av trä och målad röd. Framför altaret finns en halvrund ALTARRING med av svarvade vitmålade balusterdockor. Knäfall och överliggare är klädda med brunt skinn.
PREDIKSTOLEN torde vara ett arbete av snickaren Mattias Beckman och stod sannolikt färdig under kyrkans första år. Den ursprungligen helt odekorerade korgen försågs i samband med kyrkans restaurering på 1860-talet med förgyllda, skulpterade emblem och ornament och ommålades i vitt. Vid 1924 års restaurering tillkom de nuvarande färgerna, medan emblemen och ornamenten från 1860-talet bibehölls oförändrade. Färgerna är dominerande i blått och grått. Korgen vilar på en pelare. Mellan korg och ljudtak finns ett draperi med tofsar målat på väggen. Trappen upp till korgen är rak.
Från 1860-talet härstammar två svartmålade PSALMNUMMERTAVLOR i koret med rikt ornerade, förgyllda ramar. Ett par äldre nummertavlor, anskaffades 1822, är nu placerade under orgelläktaren.
DOPFUNTEN har tillkommit vid tiden omkring 1200-talets mitt och är av dalsländsk alt norsk typ. Den står placerad till höger i koret, är av täljsten och prydes med enkla spetsflikornament jämte repstavar. Fot och fotplatta som skrånar uppåt, har två koncentriska kretsar med spetsflikar och övergår i ett cylindriskt skaft. Funten har centralt uttömningshål och är välbevarad utan större skador. Ornamenten är målade i mörk grågrön färg medan insidan målats grå. Den är 610 mm hög och står på en träplatta. Dopfunten har ett trälock.
På korets sydvägg hänger ett ALTARSKÅP av svensk tillverkning, sannolikt från 1400-talets slut. I skåpets mittparti finns en skulpterad framställning av Korsnedtagningen, medan dörrarna pryds med målningar, av vilka den på den vänstra dörren föreställer Sankta Birgitta, den högra dörren Sankta Elin av Skövde, en av de ytterst få bilder av detta helgon från kristendomens första tid i Sverige, som bevarats till våra dagar. Skåpet är 1400 mm högt och 930 mm brett och troligen från en regional verkstad.
På korets norrvägg är placerat ett ALTARSKÅP, ett MARIA-SKÅP, vars dörrar ursprungligen prytts med små skulpturer, av vilka endast två på den vänstra dörren har bevarats Troligtvis föreställer de två av heliga tre konungar. Den högra dörren är helt nygjord 1928. Skåpet dateras till 1200-talets tredje fjärdedel och är troligen ett norskt arbete. Träskulpturen är av ek, medan skåpet av annat trä. Madonnan är 1220 mm hög, medan skåpet mäter 1530 mm. Polykromin är av 1400-talstyp. På ett podie bredvid madonnaskåpet står en kyrkmodell av trä. Denna har troligen en gång varit överstycke till madonnaskåpet och är således från 1200-talet. Modellen är unik, troligen den enda av denna typ bevarade i landet. Ungefär samtida med Maria-skåpet är ett över detta placerat KRUCIFIX. Det är ett provinsiellt arbete från 1200-talet med polykromi av 1400-tals typ. Skulpturen är utförd av ek. Över sakristiedörren sitter en bild av SANKT OLOF. Det är ett provinsiellt arbete från 1200-talet. Sankt Olof sitter frontalt men saknar attribut. Skulpturen är 990 mm hög.
Två vändbänkar står i koret, ursprungligen använda som brudbänkar, av 1700-tals typ.
SAKRISTIAN är placerad i den norra korsarmen och har ett såpskurat trägolv och väggar klädda med rosabrunmålad panel samt ett välvt vitmålat trätak. I norr finns ett rundbågigt småspröjsat fönster med grå omfattning och båge med handblåst glas. Efter yttervägg i väster och öster finns en inbyggd skåpsinredning målad i samma kulör som panelväggen. Mitt i skåpssektionen i öster finns en nisch för altare. Skåpsinredningen avslutas mot taket av en vackert bemålad taklist med dekor av vandrande hund och dekorativa taktassar. Sakristians möbler är till stor del från 1700-talets senare del eller 1800-talets början och består av skrivbord, stolar, tavlor, foton mm.
VAPENHUSET i västtornets bottenvåning har ett lackat trägolv, panelade gråblåmålade väggar med vitgrå marmorering samt ett vitmålat tak klätt med locklistpanel. Ett tornrumsgolv bärs upp av fyra åttkantiga pelare målade i brunmarmorering. På den södra och norra sidan är vapenhuset inbyggt med förråd samt i norr en trappa till tornet och läktaren. Entrédörren har en tresidigt bruten överdel, vit omfattning och blågrå dörrblad. Till kyrkorummet leder en rektangulär gråblå pardörr med ljusinsläpp i överstycket.
Ett TORNRUM finns ovan vapenhuset vilket har trägolv, blåmålade panelade väggar och ett vitt tak. Rummet täcker inte hela vapenhuset, utan har som ett balkongräcke mot väster där man har kontakt med vapenhuset. Två utgångar finns till läktaren i öster.
ÖVRIGT - Bland kyrkans övriga inventarier kan nämnas ett antal av de av Ambrusius Hedengren under 1600-talets slut och 1700-talets början graverade minnestavlorna bl a en över religionsfriheten i Schlesien år 1707. och ett välbevarat exempel av J Gillbergs porträtt av Gustav III i en vacker, samtida ram. Särskilt bör nämnas två kyrkstavar från 1700-talet. Av kyrkans klockor är storklockan gjuten 1910 och lillklockan 1792.