IVETOFTA KYRKA

Interiör
Kyrkans huvudingång är belägen i väster, i tornets bottenvåning. Entréhallens, eller
vapenhusets, väggar och tak är slätputsade och vitmålade. Golvet är belagt med
rött tegel. Mot långhuset finns en bred valvbåge som upptar större delen av vapenhusets
östra vägg. Dörren till kyrkorummet är en dubbel ockrafärgad fyllningsdörr
med tympanonparti med liggande brädor. Söder om denna är Sophia Brahes gravhäll
monterad på väggen. Vapenhuset är möblerat för kyrkkaffe och andra sammankomster
med bänkar längs kortväggarna och den västra väggen samt bord och
stolar. På norra väggen har altarkorset från kyrkans altaruppsats från 1800-talet
monterats på väggen.

Kyrkorummet utgörs av långhus och korsarmar åt norr och söder samt ett absidialt
kor. Samtliga delar täcks av två tunnvalv som möts över långhusets främre del.
Både väggar och tak är slätputsade och vitkalkade. Undantaget gavelväggarna och
absiden löper ett profilerat gråmålat listverk längs med mötet mellan mur och tunnvalv.
I korsarmarna finns gråmålad bröstningspanel med spegelfyllningar. Golven
är belagda med rött tegel; kvadratiska i mittgången och rektangulära i övrigt. I absiden
är golvet upphöjt och belagt med kalkstensplattor. Långhus och korsarmar
är möblerade med två bänkkvarter vardera. Framför bänkkvarteren står stolar
klädda i rött skinn. Framför koret är en stor, öppen golvyta med en flygel i norra
delen.

I koret är golvet höjt med ett steg i förhållande till långhuset, likaså inom altarringen.
I norr finns en dörr till sakristian och åt öster finns tre spetsbågiga fönster
med glasmålningar. Mitt i koret står altaret med altaruppsatsen och altarringen. Vid
korets norra sida är predikstolen placerad och i söder dopfunten. Under predikstolen
finns en gravhäll i golvet som flyttats från sin ursprungliga plats. Gravhällen
sägs tillhöra kyrkoherde Jens Svendsen som verkade under 1600-talet. Längs
samma vägg, i norra korsarmen, finns platsbyggd textilförvaring i form av träskåp
målade i samma grå kulör som bänkinredningen. Söder om koret finns en psalmnummertavla
och kororgel, samt ingång till ett samtalsrum.

Båda korsarmarna har entréer med vindfång i gavlarna. Ytterportarna har dubbla
dörrblad av stående, gråmålade brädor och svartmålade beslag, vindfångets dörrar
är spegelindelade och gråmålade.

I västra delen av långhuset finns en orgelläktare i klassicerande stil som vilar på tolv
marmorerade pelare med förgyllda detaljer i kapitälen. Läktarbarriären med marmorerade
fyllningar, vilar på ett profilerat listverk. I dess mitt bryter orgelns påkostat
utformade ryggpostiv av, och ekar utformningen av den stora och pampiga
orgelfronten. En läktarunderbyggnad rymmer RWC i norr och döljer trappan till
läktaren i söder. Under läktaren finns utrymme för vaktmästare samt en andaktsplats
för kontemplation med ett ljusträd av svartmålat järnsmide.

På norra korsarmens gavelvägg finns en stor vävnad i damastteknik av Folke Isaksson.
Motiven är hämtade från den bibliska historien. Utöver denna pryds väggarna
av ljusplåtar i mässing.

Tornet och vinden nås från en liten, rundbågig muröppning i tornets södra fasad.
Direkt innanför dörren finns en igensatt öppning som har gått till kyrkorummet.
Öppningen, igensatt med både marksten och tegel i kalkbruk, har välhuggna kvadrar
som formar en rundbåge. Trapploppet börjar väster om ingången och löper
längs tornets södra mur. Tornet har två våningar utöver bottenvåningen (första
våningen). Trappan är murad av olika stora markstenar. I muren finns partier med
tegel som kan vara ursprungliga. Vid andra våningsplan har södra delen av tornet
med trappan sannolikt varit avskild från tornrummet med en murad vägg. Väggen
är numera raserad och våningens murverk är synligt. Murverket är bredare nedtill
på väggen, vilket kan vara spår efter det tunnvalv som tidigare täckte vapenhuset i
tornets bottenvåning. Partier med tegel förekommer även här. I norra väggen finns
en murad rundbåge i muren under vilken det, enligt vård- och underhållsplanen,
ska finnas ett igensatt fönster. Den tredje våningen rymmer klockbocken av furu.
I murverket finns urtag som kan ha varit avsedda för en äldre klockupphängning.
Vid murkrönet är bjälklaget av ek och mycket kraftigt. Takstolarna är medeltida
och uppbyggda med saxsparrar av ek. Urtag visar att takstolarna vid något tillfälle
ändrats om. Vinden över långhuset har taklag av furu och isolering på tunnvalvens
översida.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare är ett blockaltare, murat av tegel med altarskiva och sockel av kalksten.

Altaruppsatsen är sannolikt tillverkad av träsnidaren Hans Kock som medverkade
vid uppförandet av Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad. Det daterar uppsatsen
till 1600-talets första decennier. Altaruppsatsen är troligtvis gjord av ek, polykromt
bemålad och uppbyggd av tre horisontella skikt. Det undre skiktet, predellan, har
ett textfält på svart botten, omgiven av konsoler med änglahuvuden som bär upp
ett listverk. Det andra skiktet utgörs av huvudmotivet vilket är en snidad återgivning
av Nattvarden. På var sida flankeras detta av skulpturer av två evangelister som
förkroppsligade kolonner samt broskverksornamentik med putti. Det övre partiet
av altaruppsatsen utgörs av ett listverk med textfält som bär upp ett krönande gavelmotiv
med en skulptur av Jesus Kristus, samt på var sida om honom ytterligare
två skulpturer. Överst finns ännu ett textfält med texten Salvator Mundi. På bakstycket
sitter halvkolonner som kan höra till en äldre bänkinredning.

Altarringen är femsidig, i likhet med absiden. Varje sida har fem svarvade balusterdockor
och skiljs åt av marmorerade, heltäckande hörnbrädor. Överliggaren är lätt
profilerad och målad i blågrå kulör, liksom sockeln. Knäfallet är klätt med rött
skinn.

Predikstolen med trappa, dörrparti och baldakin är av snidat trä med polykrom
bemålning. Delar av predikstolen, däribland trappan och foten, byggdes om kring
1907 efter ritningar av arkitekt Gustaf Lindgren. Predikstolen, dörren och baldakinen
ska ha finansierats av Sophia Brahe, sannolikt i samma skede som altaruppsatsen,
dopfunten och bänkarna, under de första decennierna av 1600-talet. Dörren
till predikstolen har två speglar som ramas in av rundbågar med flätbandsornamentik.
Dörren är blåmålad och har ålderdomliga smidesgångjärn samt låsklyka. Dörromfattningen
kannelerade halvkolonner med joniska kapitäl som bär upp ett gavelstycke
med tempelmotiv. Trappans barriär har fyra bild- och textfält, åtskilda av
halvkolonner. Fyllningarna i såväl dörrpartiet som trappans barriär är målade med
blomstermotiv på ljus blå botten och är troligtvis relativt sent tillkomna. Korgen
har fem sidor med en tvärt avsmalnande undersida som vilar på en flerkantig pelare.
Korgens sidor är åtskilda av kolonnetter, med olika snidade bildmotiv omgivna
av rundbågiga flätbandsramar. Det övre listverket har textfält på latin. Baldakinen
är femsidig, med en längre sida mot väggen. Ett listverk med textfält på
latin, bär upp fialer och gavelfält med putti och adelsvapen för släkterna Bille och
Brahe. En uppgift gör gällande att ett porträtt av Sophia Brahe funnits på baldakinen,
placerat så att hon blickade ut över kyrkorummet. Det är möjligt att ett av
gavelfälten varit försett med en sådan målning. Undersidan av baldakinen är indelad
i sju fält av trälister. Från dess mitt är en förgylld duva nedpendlad.

Dopfunten är daterad till 1600-tal och består av snidad ek med polykrom bemålning.
Funten har en kolonnfot omgiven av sex volutformade ben. Cuppan är tillika
sexsidig med uppåt utkragande sidor. Den sida som står mot väggen är odekorerad
medan övriga har snidade dekorativa motiv. Cuppan har en överliggare och ett
profilerat listverk kring platsen för dopfatet. Anses vara beställd av Sophia Brahe
under tidigt 1600-tal. Funten har stora likheter med dopfunten i Gualövs kyrka.

Dopfuntsbaldakinen hänger på en järnkrok från absidens södra vägg. Den är,
liksom dopfunten, sexsidig. Ett listverk med textfält på latin bär upp den avsmalnande
baldakinen. Ovan listverket pryds baldakinen av fialer och triangulära gavelfält.
Från baldakinens undersida är en förgylld duva nedpendlad.

Bänkinredningen består av sex slutna kvarter, två i långhuset och två i vardera
korsarmen. De slutna kvarteren har spegelförsedda fronter med samma utformning
som bänkdörrarna: gråmålat ramverk med marmorerade fyllningar i beigea
kulörer och en smal ram i blågrå kulör. Invändigt är sittbänkar och dörrar målade
i röd kulör. Bänkinredningen står på lätt förhöjda golv av furu.

De två främre bänkraderna i långhuset är herrskapsbänkar med dörrar och sidostycken
från 1600-talet. Bänkdörrarna har fyllningar med flätbandsramar och kröns
av triangulära tempelgavlar. Sidostyckena är dekorerade med halvkolonner med
kannelyrer och beslagsornamentik upptill, stående på en hög sockel. De kröns av
släkterna Brahes och Billes adliga vapen. Smidesgångjärnen är ålderdomliga och
svartmålade. Bänkdörrarnas speglar har samma sorts blomsterbemålning som återfinns
på predikstolens dörr och trappa, samt på golvuret i absiden. Även bänkdörrarna
i raden bakom herrskapsbänkarna har en mer påkostad utformning med
speglar som 1952 försågs med följande text Vid 1600-talets början antages Jungfru
Sophia Brahe till Årup (1621) ha bekostat korets utsmyckning med altartavla, predikstol och
dopfunt. På motsvarande bänk i södra kvarteret står Dessa herrskapsbänkar från
1600-talets början såväl som predikstolens baldakin äro prydda med danska adelsätternas
Billes och Brahes vapensköldar. Enligt kyrkans underhållsplan ska bänkarna vara från
1600-talet. Det är dock möjligt att större delen av inredningen nytillverkades i samband
med den stora ombyggnaden av kyrkan under 1850-talet. Under 1950-talet
byttes trägolven i bänkkvarteren ut och sittbänkarna moderniserades. Under 1970-
talet kortades bänkarna i södra korsarmen.

Kyrkans orgel är tillverkad av Fredriksborgs Orgelbyggeri i Hilleröd. Orgelhuset
är av gråmålat trä, smalare kring spelbordet och kragar ut kring piporna. Fasaden
har tillhört en tidigare orgel och kom till kyrkan vid renoveringen 19061907.
Ryggpositivet tillkom på 1950-talet. Orgelfasaden och ryggpositivet är båda indelade
i fem lodräta fält med orgelpipor. Grundkulören är grå med ljust blå, röda och
förgyllda detaljer.

Kyrkans storklocka är omgjuten år 1829 av Johan Fries i Kristianstad. Lillklockan
är gjuten av ME Ohlsson i Ystad 1969.

Ivetofta kyrka förmodas vara byggd under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Kyrkan
bestod ursprungligen av långhus, kor och absid och nära därefter med ett brett
västtorn. En planritning över kyrkan från 1800-talets mitt visar att kyrkan hade en
nordlig korsarm och ett vapenhus vid sydporten. Sydporten har troligtvis varit huvudingång,
ingen ingång fanns genom tornet, däremot fanns en invändig genomgång
till tornet i långhusets sydvästra del. Omfattningen till denna kan ses via trapphuset
vilket man idag når från utsidan. Enligt ritningen var tornets bottenvåning
inrett med kyrkbänkar och öppen mot kyrkorummet. Korsarmen ska ha tillkommit
1754 och enligt uppgift ha haft en läktare, liksom det ska ha funnits en läktare i
västra delen av kyrkan. Arkeologiska undersökningar och murverksdokumentationer
har visat att tornet är uppfört i tuktad marksten, med profilerad sandstenssockel
och kvaderhuggna hörnkedjor. Hörnkedjorna har vid någon tidpunkt varit
avfärgade i blågrå kulör, sannolikt med kimrökspigment. Tornets bottenvåning har
varit täckt av ett tunnvalv och åt norr har det möjligtvis funnits ett fönster ungefär
i höjd med första bjälklaget. Det finns inslag av tegel i tornets murverk, både i
trapploppet och i delar av vägglivet. Tornets trappstegsgavlar är likaså murade i
tegel och har antagits vara senare påmurade. Inga spår efter en emporvåning har
upptäckts. Tornets strävpelare är uppförda på 1800-talet.

1854 revs större delen av kyrkan för att tillgodose utrymme för den växande församlingen.
Tornet och delar av långhusmurarna bevarades och inkorporerades i
den nya kyrkan som stod klar 1856. Under ledning av C G Brunius fogades ett
långhus med symmetriskt placerade korsarmar och ett femsidigt, absidialt kor till
det kvarstående tornet. Den medeltida kyrkans östra utsträckning gick ungefär i
linje med dagens korsarmars östra murar. Ny huvudingång till kyrkan gjordes vid
ombyggnaden i tornets västra sida, men ingångar fanns också i korsarmarnas gavlar.

Fotografier från sekelskiftet 1900 visar att fönster- och dörromfattningar, listverk
samt putsornament på långhusets och korsarmarnas fasader var avfärgade i en kontrasterande
mörk kulör till kyrkans i övrigt ljusa fasader. Alternativt kan det som
ser ut som en mörk kulör vara oputsat tegel. 19061907 moderniserades koret. Ett
skrank som tidigare avskärmat den östra delen av absiden togs bort. Korfönstren
försågs med glasmålningar av Stockholms glasmåleri. Flera av kyrkans inventarier
från 1600-talet återfördes till kyrkan efter att ha förvarats i sädesmagasinet på
Årups gård sedan 1850-talets ombyggnation. Predikstolen renoverades, en ny altarring
tillkom och kyrkan fick ett nytt orgelverk med tillhörande fasad samt en ny
barriär till orgelläktaren. Under 2000-talet har altarprydnaden från 1856 fått en plats
i kyrkans vapenhus.

Under 1950-talet genomgick kyrkan en stor renovering under ledning av Domkyrkoarkitekt
Eiler Graebe. Golvet bröts upp för att en ny undergjutning av betong
till tegelgolvet skulle göras. I samband med detta återfanns delar av grundmurarna
efter den medeltida kyrkans kor och sydportalens inre omfattning återfanns. Öster
om portalen fanns spår av kalkmålningar som daterades till senmedeltid. En sakristia
byggdes till i vinkeln mellan norra korsarmen och absiden. Bänkkvarterens trägolv
byttes ut och höjdes. I absiden lades ett kalkstensgolv. Bänkarna moderniserades
genom att sittytorna skålades och ryggstöden fick en bakåtlutning. Kyrkan
målades in- och utvändigt. En ny orgel tillverkades av Fredriksborg orgelbyggeri i
Hilleröd. Huvudorgeln placerades på läktaren och ryggpositivet inkorporerades
med läktarbarriären.

Under 1900-talet och möjligen även 2000-talet har bänkar successivt tagits bort
framför koret så att en stor öppen golvyta tillskapats här. Under 1970-talet kortades
bänkraderna i norra korsarmen under ledning av civilingenjör Bo Hjerzell. Delar
av den södra långhusmuren frilades från puts och en del av det medeltida murverket
blottades. Sydportalen dokumenterades och nu återfanns även utvändiga målningsfragment
i blått och rött kring portalomfattningen.

1992 gjordes en tillbyggnad i vinkeln mellan södra korsarmen och absiden, symmetrisk
i förhållande till sakristian. Golvet sänktes i altarringen. Altaruppsatsen
flyttades fram, västerut, så att plats tillskapades för ett textilskåp bakom altaret.

Ivetofta kyrka utgörs av långhus med symmetriska korsarmar, ett femsidigt absidialt
kor samt ett medeltida, brett västtorn. Hela byggnaden är putsad med spritputs
och avfärgad i en gräddvit kulör. Kring fönster och dörrar samt i korsarmarnas
gavelfält är putsen slät. Delar av byggnaden har en oregelbunden, något utskjutande
sockel målad i grå kulör.

Mot takfoten har långhus, korsarmar och absid enkla utkragande listverk murade i
tre språng. Korsarmarnas gavelfält har rundbågsfriser längs takskägget och djupa
trepassformade blinderingar som omger två rundbågiga fönster. Kyrkans fönster
är rundbågiga med omfattningar murade av tegel i tre språng. Dessa har fyra
kvadratiska, småspröjsade lufter samt en lunettformad övre luft med mjukt böjda
spröjsar. Fönstren har mittpost och dubbla tvärposter. Absidens spetsbågiga fönster
har fönsterbågar av gråmålat järn. I korsarmarnas gavelpartier finns parställda,
små-spröjsade och rundbågiga fönster i nischer med murade mittposter. Samtliga
fönstersnickerier är gråmålade.

Pardörrar finns centralt i rundbågiga muröppningar i norra och södra korsarmarnas
gavelpartier. De omges av trepassformade omfattningar i två språng. I absiden är
fönstren svagt spetsbågiga. Fönsterbänkarna är av kalksten. I öster finns spår av en
igensatt dörröppning. Öster om korsarmarna finns på ömse sidor om absiden symmetriska
tillbyggnader som rymmer sakristia respektive samlingssal. Dessa delar
har pulpettak och mindre, rakslutna fönster med två bågar, samt moderna dörrar i
rakslutna muröppningar. Kyrkan har tegeltäckta sadeltak. Över absiden är taket
brutet för att följa murens femsidiga utformning.

Tornet har kraftiga murar av gråsten. I hörnen åt väster och norr finns kraftiga,
tegeltäckta stödmurar varav den norra snarast är utformad som en stödpelare. Uppgång
till tornet finns på södra fasaden via en smal, stickbågeformad muröppning.
En trappa med sättsteg av kalkstenhällar leder upp till dörren som är klädd med
liggande profilerade brädor. Trappan har kompletterats med ett block av svart granit.
Smala, lodräta ljusinsläpp finns längsmed trapplivet samt under klockvåningen.
Under klockvåningen finns en fint detaljerad och ovanlig rundbågsfris på samtliga
fasader utom den östra. Ovanför frisen smalnar murverket av. I det nordvästra
hörnet är murverket synbart tjockare kring hörnkedjan med en oregelbunden brytning
mot västra fasaden. Söder om det tjockare murpartiet har fasaden ett tvåskiftslistverk mot takfoten.
Likaså på östra fasaden. Klockvåningen har kolonettförsedda,
rundbågiga öppningar med tegelklädda solbänkar åt öster, norr och väster.
Kolonnetterna har tärningskapitäl. I söder är endast en rundbågig muröppning
utan kolonnett. Trappstegsgavlar med spetsbågiga nischer vetter mot söder och
norr. Synliga drag- och ankarjärn finns i höjd med rundbågsfrisen och klockvåningen.
Kyrkans huvudentré ryms i en rundbågig muröppning omgiven av en
mjukt treklöverformad spetsbågig omfattning i två språng. De dubbla dörrbladen
är klädda med grönmålad panel, dekorativt utformad i rombiska mönster. I
tympanonfältet ovan dörren finns ett överljus med sirligt utformade träspröjsar.