VALLEBERGA KYRKA

Valleberga kyrka är en av Skånes märkligaste medeltida kyrkor. Kyrkan uppfördes som en rundkyrka av komstadkalksten under 1100-talet med rakt kor, halvrund absid i öster och sannolikt med syd- och nordportal. Hypoteserna kring de tidmedeltida rundkyrkornas ursprungliga funktion är många, om de varit avsedda för försvar, som magasin eller som en avbild av Jesu gravkyrka i Jerusalem. Förutom Valleberga är endast en till rundkyrka känd i Skåne, nämligen S:t Mikaels kapell, som är integrerad i Helsingborgs fästning. På Bornholm finns ytterligare fyra rundkyrkor. I Sverige har det funnits femton kända rundkyrkor, varav en del har varit uppförda i flera våningar.

Vallebergas rundkyrkas ursprungliga utseende är inte helt känt, men kyrkorummets planlösning har haft formen av ett grekiskt kors. Kor, absid och delar av de södra och norra murarna är bevarade och försedda med en profilerad kalkstenssockel. Absiden har en ovanligt utformad konsolburen taklist. Kyrkan ska ha haft en emporvåning i rotundan mot väster, d v s en privat läktare för exempelvis kyrkans byggherre. Ett stort antal medeltida kolonner, baser och kapitäl har påträffats och tolkats kunnat höra ihop med rundkyrkan, eventuellt som en kolonnburen omgång utmed ytterväggarna. Andra medeltida reliefstenar har även tolkats ingått i en lektoriemur, d vs en mur eller korskrank som markerat övergången mellan långhus och kor. Otto och Monica Rydbeck har tillskrivit rundkyrkans uppförande till Carl Stenmästare. Carl Stenmästare har signerat tympanonfältet i portalen i Östra Herrestads kyrka och gett namn till den skola eller riktning som huggit och skulpterat sten till en rad kyrkobyggnader, dopfuntar och gravhällar. Carl Stenmästare och hans verkstads verksamhet är förlagd till tiden omkring och närmast efter 1100-talets mitt.

Sydost om kyrkan uppfördes ett friliggande murat torn, en s k kastal, av bland annat kalksten. Ursprunglig ålder och funktion är okänd, men kastalen är sannolikt uppförd under senmedeltiden och ska ursprungligen ingått i kyrkogårdsmuren. Liknande kastaler finns bevarade vid kyrkorna i Löderup och i Benestad och det har funnits fler i sydöstra Skåne, bland annat i Borrby och Hammenhög. Det har spekulerats i att de kan varit uppförda som försvarstorn genom sitt läge nära kusten. På Bornholm är fristående klocktorn, som även fungerat som porttorn, från senmedeltiden eller 1500-talet vanliga.

Under 1400-talet valvslogs rotundan med ett kryssribbvalv av tegel och försågs ca 1500 med kalkmålningar.
Under 1700-talet försågs kastalen med klockor och nya ljudöppningar togs upp.

1791 utfördes en omfattande om- och nybyggnad av kyrkan efter ett ombyggnadsförslag av murarmästaren Torkil Lindgren i Simrishamn 1785, vilket ritades om och modifierades av Överintendentsämbetets arkitekter. En av dessa är signerad 1787 och signaturen kan uttolkas som Adelcrantz, d v s arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (17161796). Delar av den medeltida rundkyrkan revs och ersattes av en korskyrka. De östra delarna med kor och absid bevarades och utgjorde den östra korsarmen i den nya kyrkobyggnaden. Även delar av rotundan bevarades och försågs med en gustaviansk kupol. Kyrkan försågs med nya stora gjutjärnsfönster.

Omkring år 1900 blev det åter aktuellt med en ombyggnad och utvidgning av kyrkan. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin utförde först en ritning till en helt ny kyrka, men kom sen att istället göra noggranna undersökningar av rundkyrkan och nya ombyggnadsförslag grundades på dem. Theodor Wåhlin (18641948) var domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 19021942 och utförde under den tiden en rad restaureringar och ombyggnader av skånska kyrkor. Ombyggnaden av Valleberga kyrka utfördes 19081910 och innebar att 1700-talets korsarmar revs och en ny stor tillbyggnad uppfördes av tegel i väster på en gjuten betonggrund. I norr uppfördes ett nytt torn av marksten. Vid rivningen av 1700-talets tillbyggnader påträffades ett flertal medeltida stenarbeten, vilka bland annat användes för att rekonstruera syd- och nordportalerna. Theodor Wåhlin ritade också större delen av inredningen, såsom bänkar, altarring och orgelfasad och läktare, vilka tillverkades av ek av en snickerifabrik i Köpingebro. Interiörens måleriarbeten i jugend utfördes av målaren Gottfrid Petersson (f.1876), som var son till kyrkans byggmästare Per Petersson (1846-1931). Per Petersson har även uppfört bland andra Glemminge kyrka. Flera av de äldre inventarierna konserverades och ommålades av Anna Wåhlin.

1914 restaurerades kastalen och taket renoverades, nya golv och alla yttre sprickor tätades och fasaderna omputsades.

1957 iordningsställdes kastalens bottenvåning till ett kyrkomuseum efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe.
1997 putslagades kyrkans och kastalens fasader och avfärgades, taken sågs över och de utvändiga snickerierna målades.

2004 utfördes en omfattande inre restaurering under ledning av arkitekt Hans Ponnert, då rundkyrkans väggar putslagades och målades, kalkmålningarna konserverades. Altaret som sedan 19081910 varit placerad i rundkyrkan flyttades till sin nuvarande placering och en ny glasvägg uppfördes mellan altaret och rundkyrkan. 2005 inrättades sakristian i tornets bottenvåning.

2017 uppfördes en ramp av granitsten vid västra huvudingången.

Interiör
Kyrkorummet är indelat i två delar, varav västförlängningen från 19081910 utgör en del och avskiljs sedan 2004 av en glasvägg mot rundkyrkan i öster. Huvudingången är via vapenhuset i väster.

Vapenhusets golv är lagt med grå och röda kvadratiska kalkstensplattor i ett rombiskt mönster. Väggarna är vitputsade och försedda med rockhängare, takets bjälkar och undertak är inklädda med pärlspontpanel. På norra väggen finns en rundbågig ekdörr med dekorativt smide som leder till bl. a källaren och på södra sidan en liknande dörr som leder till orgelläktaren. Till kyrkorummet i öster finns en dubbeldörr av ek med glasade övre fyllningar.

Långhusets mitt- och sidogångars golv är belagda med kalkstensplattor i likhet med vapenhuset. Sidogångarna avskiljs med kraftiga pelare som bär upp låga rundbågiga valv. Sidogångarna täcks av tunnvalv. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt med en något mörkare bröstning. Väggarna och takets tunnvalv är dekormålade med blomsterslingor med rosenmotiv, geometriska mönster samt apostlafigurer i jugend. Mot den västra väggen finns dörren till vapenhuset samt i nordväst och sydväst ingångar utifrån till sidogångarna med rundbågiga dörrblad av ek med dekorativt smide. På den norra väggen finns en dörr till sakristian med liknande utformning. Fönsteröppningarna saknar innanfönster.

I långhusets västra del skjuter den konsolburna orgelbarriären ut i kyrkorummet. Barriären är i ek och utförd med rosendekor i jugend. Orgelläktaren nås från trappan i vapenhusets södra sida. Orgelläktarens golv består av obehandlade furubrädor.

Koret har samma ytskikt som långhuset och täcks av ett tunnvalv. Den östra väggen utgörs sedan 2004 av ett glasat parti med dörr mot rundkyrkan.

Sakristian är belägen i tornets bottenvåning och iordningsställdes 2005 och nås från långhusets norra sida samt utifrån på norra sidan. Rummet har golv i likhet med övriga kyrkan och väggarna är putsade och avfärgade i vitt och det sänkta taket är klätt med vitlaserad pärlspontpanel. Fönsteröppningar finns i väster och öster och i norr finns en dörr till ett litet vindfång. I nordväst finns en ekdörr till trappan till tornets övre våningar och ett dörrblad klätt med järnplåtar till ett arkivskåp. På väggen finns en kalkstensplatta med inskription: VALLEBERGA KYRKA byggdes 19081909. Arkitekt Th. Wåhlin. Byggmästare P. Petersson.

Tornets övre våningar nås från en trappa från sakristians norra vägg. Tornet har sex våningar och i tornets andra våning finns bland annat trampmaskinen till klockorna, som hänger i den femte våningen.

Kyrkans äldsta delar, d v s rundkyrkan, är belägen öster om tillbyggnaden från 19081910 och nås via en glasad vägg bakom altaruppsatsen i koret, men även utifrån genom portar på den södra och norra sidan. Rundkyrkan består av det runda och korsformade kyrkorummet, rotundan, kor och absid.

Rundkyrkan har en golvbeläggning i likhet med kyrkans övriga delar. Väggarna är slätputsade och avfärgade i vitt. Rotundan täcks av ett kryssribbvalv av tegel och de korta korsarmarna täcks av tunnvalv. I murarna finns ett flertal nischer av olika storlek och utformning. Sidoaltarnischer med hjälmvalv finns i väggarna mot öster. Samtliga fönsteröppningar saknar innanfönster. Absiden har en romansk fönsteröppning i öster, som sannolikt är ursprunglig. I norr och söder finns utgångar genom rundbågiga ekdörrar, tillkomna 19081910. I sydvästra hörnet finns en rundbågig ekdörr till en trappa. Trappan har en mycket välhuggen kalkstensspindel och väggarnas puts är utdragen med kvaderritsningar. I den övre delen finns en igensatt rak muröppning mot norr, vilken har tolkats ha lett till rundkyrkans emporvåning. I rotundans övre murverk finns fem muröppningar, varav den södra är högre, med oklar funktion, som anses vara ursprungliga. Mot koret finns den ursprungliga höga och smala triumfbågen och mot absiden bevarad tribunbåge. Koret täcks av ett massivt tunnvalv av kalkstensflak och absiden av ett hjälmvalv. Triumfbågen, korets väggar och tunnvalv samt absidens hjälmvalv har fragmentariskt bevarade medeltida kalkmålningar framställande scener ur bland annat skapelseberättelsen och Yttersta domen. Fragment av målningarna har tolkats kunna vara romanska, medan flertalet av målningarna har tillkommit omkring år 1500. De senare har tillskrivits den s.k. Lilla Harriegruppen. På absidens östra vägg finns ristade och målade konsekrationskors. På korets norra sida finns en rektangulär nisch försedd med en lucka av breda brädor med äldre färglager och kraftigt smide. Den har sannolikt haft funktion som sakramentsskåp.

Kastalen är belägen söder om rundkyrkan med ingång till bottenvåningen från norr. Bottenvåningen iordningställdes 1957 till stenmuseum efter anvisningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Golvet är täckt av grus och väggarna är slätputsade och avfärgade i vitt. I murarna finns spår av äldre uttag efter bjälkar med mera. Taket utgörs av bjälklaget för andra våningens golv. Runt väggarna är medeltida bearbetade stenar, såsom gravhällar, kolonndelar, skulpturfragment uppställda. Mot söder finns en murad vägg mot den bakomliggande trappan, som leder till kastalens övriga våningar. På tredje våningen finns kraftiga bjälkar efter den äldre klockbocken.

Inredning och inventarier
Altaret är uppfört 19081910 efter ritningar av Theodor Wåhlin. Det är klätt med polerade kalkstensplattor och täcks av ett altarbrun Han genom hela livets dag komponerat av textilkonstnären Hellevi Nilsson-Kjellhard. Altaret flyttades till sin nuvarande placering vid renoveringen 2004.

I samband med renoveringen 19081910 rekonstruerades kyrkans äldre altarskåp och placerades på altaret. Det är utfört av ek under 1500-talets första hälft och är ett nordtyskt arbete. De två sidodörrarna är bevarade med snidade figurer bland annat framställande apostlarna. Dessa kompletterades 19081910 efter ritningar av Theodor Wåhlin med ett nytt mittparti och två ursprungligen fristående skulpturer av S:t Petrus och S:t Paulus placerades i corpus. Saknade delar ersattes med nya och skåpet ommålades i sin helhet. Arbetet utfördes sannolikt av Anna Wåhlin och har stora likheter med hennes arbeten i exempelvis Glemminge kyrka. Anna Wåhlin (18511924) var uppvuxen i prästgården i Ingelstorp och kusin till Theodor Wåhlin. Hon utbildade sig på konstskola ibland annat Stockholm och har utfört ett flertal arbeten i kyrkorna på Österlen.

Kyrkan har ytterligare en altaruppsats i snidat trä, utförd av Matthias Stenberg 1742, vilken hänger på långhusets norra vägg. Matthias Stenberg (f 1690 och bosatt i Ystad) var lärling till Johan Jerling, som var anställd av Christina Piper för inredningen av Krageholms slottskapell. Jerling har även utfört altaruppsatsen i S:t Maria kyrka i Ystad och den har stått som förebild för Stenbergs altaruppsatser i Löderup och Valleberga kyrkor. Altaruppsatsen i Valleberga har ett mittparti som utgörs av en framställning av Kristus på korset i friskulptur omgiven av de fyra evangelisterna och apostlafigurer och kröns av änglaskulpturer och den segrande Kristus.

Altarringen är utförd i ek efter ritningar av Theodor Wåhlin och har jugenddekor i likhet med orgelbarriären.

Dopfunten är placerad i långhusets sydöstra del och är tillverkad av skånsk sandsten, sannolikt höörsandsten, under 1100-talets andra hälft och är tillskriven den anonyma mästaren Magister Majestatis eller den s k Trydemästaren, efter dopfunten i Tryde kyrka. Både cuppan och foten är rikt skulpterade med olika scener samt med såväl odjurs- som människohuvuden. Även den välbevarade dopfunten i Löderups kyrka är tillskriven Trydemästaren.

Predikstolen med tillhörande baldakin är placerad på norra sidan och är daterad genom en påmålning till 1619. Korgen är rektangulär med uppgång från öster. Korgen är rikt utsmyckad med snidade evangelistfigurer i fyllningarna mellan kolonner med kvinnofigurer och lejonmaskaroner. Trappan i ek nytillverkades i samband med restaureringen 19081910 efter ritningar utförda av Theodor Wåhlin.

Den öppna bänkinredningen är indelad i två kvarter och är tillverkad av ek 19081910 efter ritningar utförda av Theodor Wåhlin. Bänkgavlarna är rikt dekorerade i jugendstil och avslutas upptill med bänkens numrering samt en cirkel med snidad rosendekor.

Orgeln byggdes 1910 av Johannes Magnusson i Göteborg med fasad efter ritningar av Theodor Wåhlin. Fasaden är tillverkad av ek och rikt dekorerad med ett centralt placerat runt fönster med färgat och dekorerat glas som omges bland annat av gallerverk. Fasaden utgör en del av den rundade läktarbarriären. Det fristående spelbordet är vänt mot kyrkorummet.

Kyrkan har två klockor, storklockan är gjuten 1909 av KG Bergholtz och lillklockan är omgjuten 1807 av I H Fries i Kristianstad.

Kyrkan har fyra nummertavlor skulpterade i ek med rosenmönster efter ritningar utförda av Theodor Wåhlin.

Bland övriga inventarier finns en senmedeltida madonnaskulptur, Carl XI:s namnchiffer samt en fattigstock.

Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning och består idag av den medeltida rundkyrkan med kor och absid i öster samt ny- och tillbyggnaden i väster från 19081910 med kor, långhus, vapenhus i väster samt torn med sakristia i bottenvåningen vid långhusets norra sida. I rundkyrkan finns de medeltida murarna kvar i syd- och nordväst samt i den östra delen med kor och absid.

Kyrkan är uppförd av komstadkalksten, marksten och tegel och en del av det äldre byggnadsmaterialet från de rivna delarna kan ha återanvänts 19081910. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt med dekorativa friser, omfattningar och masverk i kalksten samt blinderingar på långhusets och vapenhusets gavelrösten samt på tornet. På långhuset avslutas fönsteraxlarna upptill med frontespiser. Koret har en putsad taklist och absiden en konsolburen putsad list. Kyrkans äldre delar har en profilerad sockel av komstadkalksten, medan byggnadskropparna från 19081910 har en sockel av granit.

Rundkyrkan täcks av runt topp- eller kupoltak i två avsatser och tornet av ett brant torntak, absiden täcks av ett halvt kägeltak, medan övriga delar har sadeltak och samtliga täcks av mönsterlagda skifferplattor och har avtäckningar med kopparplåt.

De rundbågiga fönsteröppningarna har olika utförande, i långhuset är de försedda med ett masverk av kalksten, samtliga har fönsterbågar från 19081910 av plattjärn med bland annat räfflat, vattrat glas och färgat glas i blyspröjs samt solbänkar täckta med kalkstensskivor. Rundkyrkan har en liten, hög och smal ljusöppning i den södra muren som ger ljus till den innanför liggande trappan samt rundbågiga fönsteröppningar i söder och norr och absiden har en liten rundbågig fönsteröppning i öster, som kan vara romansk. Tornet har kopparklädda ljudluckor samt svartmålade urtavlor med siffror i kopparplåt åt alla väderstreck.

Huvudentrén är via vapenhuset i väster genom dubbeldörrar av ek, utvändigt klädda med kopparplåt. Dörrarna omges av en rikt utformad portal av kalksten med kolonner som bär upp ett tympanonfält. Till porten finns sedan 2017 en ramp i granit. På långhusets västra gavel, på ömse sidor om vapenhuset finns två ingångar direkt till kyrkorummets sidogångar. Två ingångar finns även till rundkyrkan på den nordvästra och sydvästra fasaden med dörrblad klädda med kopparplåt i likhet med västportalen. Dörrarna omges av rundbågiga portaler av huggen och skulpterad kalksten, vilka rekonstruerades 19081910 med kalksten som påträffades vid rivningen av korskyrkans murar. En ingång med kopparklädd dörr finns även i norr till sakristian.

Söder om kyrkan finns en fristående kastal uppförd av kalksten, marksten och tegel med spritputsade fasader avfärgade i vitt. I sydvästra hörnet finns en kraftig strävpelare. Kastalen täcks av ett sadeltak belagt med rött enkupigt lertegel samt trappstegsgavlar åt norr och söder. Gavelröstena är dekorerade med blinderingar, på den södra sidan finns endast en enkel rundel medan den norra sidan är rikare dekorerad. Ingången är på den norra sidan genom en stickbågig öppning med ett enkelt dörrblad av rödfärgade stående brädor med äldre lås och dekorativt smide monterad i nischens innerkant. Framför porten ligger en stor kalkstenshäll. Kastalen har flera mindre ljusöppningar, bland annat till trapploppet i söder. På samtliga fasader finns även ett antal ankarjärn i olika utförande. Ljudöppningarna har olika utseende med vitputsade kolonner med olika kapitäl. Dessa lär ha tillkommit på 1700-talet då klockorna placerades i kastalens övre våning och då återanvända delar från rundkyrkan användes till ljudöppningarna.