SÖVESTADS KYRKA

Sövestads kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med långhus, smalare kor med absid i öster, tvärskepp eller f d vapenhus i söder och torn i väster.

Kyrkans romanska delar är uppförda av marksten, västförlängningen av marksten och tegel, vapenhuset av tegel och tornet är uppfört av obearbetade och kluvna markstenar. Kyrkans äldre delar har en skråkantad sockel av sandsten, med en tydlig nivåskillnad på långhusets norra sida. Långhusets båda östra hörn samt långhusets ursprungliga nordvästra hörn vilar på utskjutande hörnstenar. Enligt Jes Wienberg, är flera skånska kyrkor med liknande konstruktion tillskrivna Carl Stenmästare. Tornet, västutvidgningen och f d vapenhuset saknar sockel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt. På den södra sidan, ovan vapenhusets västra takfall, finns den övre delen av en strävpelare synlig. Långhus, kor och vapenhus täcks av sadeltak belagda med rött enkupigt tegel, medan tornets tälttak och absidens hjälmtak är försedda med skivtäckt kopparplåt.

De rundbågiga fönsteröppningarna är sedan 1800-talets andra hälft försedda med grönmålade gjutjärnsbågar som är infästa direkt i muren. Koret har gjutjärnsbågar i samma utförande, men något mindre och i fönsternischerna finns delar till gångjärn kvar efter fönsterluckor. Vapenhusets fönsterbåge i söder är försett med vattrat glas och däröver finns en liten rund fönsteröppning med en spröjsad fönsterbåge av trä. Spåren efter den tidigare porten syns i putsen. Samtliga fönsteröppningar har solbänkar av betong. Tornet har två små ursprungliga fyrkantiga ljusöppningar i söder och norr och däröver tre rundbågiga ljudöppningar i norr, söder och väster. Tornet har ett flertal ankarjärn med olika dekorativa utformningar.

Huvudingången är via tornet i väster och tillkom sannolikt 1854 i samband med att vapenhuset ombyggdes till korsarm. Portalen utgörs av en enkel bred rundbågig öppning med dubbla dörrblad med grönmålad liggande panel och en profilerad mittpost. Över porten finns ett lunettfönster av gjutjärn. En ingång finns även på absidens östra sida till sakristian med en gjuten trappa med fem steg, som leder till ett dörrblad med brunmålad bred profilerad panel lagd i fiskbensmönster samt med ett överljusfönster med färgat glas i blyspröjs. På vapenhusets västra sida finns sedan 1955-1956 en nedgång till en källare.

Jes Wienberg, professor vid Institutionen för arkeologi vid Lunds universitet, skrev 1990 en detaljerad beskrivning av Sövestads kyrkas byggnadshistoria. Beskrivningen nedan bygger i huvudsak på hans forskning.

Sövestads kyrka uppfördes av marksten under senare delen av 1100-talet med långhus, lägre och smalare kor med absid. Koret försågs ursprungligen med tunnvalv och absiden med hjälmvalv, medan långhuset sannolikt hade ett platt trätak. Absidens valv och triumfbågen ska ha försetts med romanska kalkmålningar. Enligt en beskrivning av domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius 1840 ska kyrkan då haft en rundbågig sydportal och spår fanns efter en motsvarande ingång på norra sidan. Långhuset valvslogs sannolikt på 1300-talet med kryssvalv. Omkring 1500 förlängdes kyrkan med en travé åt väster och sannolikt tillkom samtidigt vapenhuset på kyrkans södra sida. Västförlängningen försågs med stjärnvalv och den västra gaveln fick en rik dekoration med blinderingar. Stjärnvalvet och långhusets kryssvalv målades med kalkmålningar i sengotik. Något senare, eventuellt också under 1500-talet, tillkom tornet vid kyrkans västra gavel.

1627 fick kyrkan en altaruppsats och sannolikt tillkom kalkmålningar på korets norra vägg. Under 1600-talet höjdes tornet ca 1,8 m och fick tre runda ljusgluggar. Förhöjningen kan eventuellt utförts då Ivar Krabbe fick patronatsrätt.

På 1720-talet blev absiden omgjord till sakristia och en tunn vägg av tegelsten uppfördes mellan kor och absid. Det medeltida altarbordets östra del avlägsnades sannolikt i samband med ombyggnaden. Kyrkan försågs med ny predikstol, krucifix samt stuckdekoration på väggen över altaruppsatsen av bildhuggaren Johan Jerling, vilket bekostades av Christina Piper på Krageholm.
Mellan 1837-1844 togs en ny dörr upp i absidens östmur och 1848 utfördes en ritning till ny orgelfasad av orgelbyggare Johan Lambert Larsson, Ystad.

1854 utfördes en invändig renovering, då vapenhuset öppnades upp mot kyrkorummet och fick funktionen som tvärskepp och ett nytt tunnvalv murades. Sannolikt tillkom då västportalen. Predikstolen flyttades något österut och fick ny trappa och nytt räcke och ommålades i vitt och guld. Ny bänkinredning, nytt golv och nya fönsterbågar tillkom.

1885-1886 utfördes ytterligare en renovering, då taket lades om med galvaniserad korrugerad plåt och sannolikt förnyades takstolen samtidigt. Tre nya fönster tillverkade av Jern Gjuteriet i Ystad. Invändigt försågs kyrkorummet återigen med ny bänkinredning samt nytt trägolv och ny orgel. De medeltida kalkmålningarna upptäcktes, men bedömdes vara i för dåligt skick så de borthackades. En avritning utfördes av intendent Georg Karlin, som grundade Kulturen i Lund.

1915 utfördes ritningar till uppmätningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. 1916 restaurerades interiören efter ritningar av Theodor Wåhlin och kyrkan fick ett nytt uppvärmningssystem och en källare grävdes ut under korsarmen. På ritningarna framgår det att det fanns en gravkammare under det f d vapenhuset. Målarmästare Svante Thulin, Lund målade om predikstolen.

1955-56 renoverades kyrkan efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Gaebe. Hela kyrkan försågs med ett nytt tegelgolv, ett valv murades mellan långhus och det f d vapenhuset, där bänkarna togs bort. Vapenhusets dörr i söder murades igen och ersattes av ett fönster. Ny värmecentral installerades. Delar av det medeltida altaret upptäcktes. Nya dörrar och ny trappa till tornrummet tillkom. Nytt orgelverk tillverkades av Fredriksborgs orgelbyggeri. Konservering av inventarier och ommålning av interiören utfördes. 1957 lades taket om med rött enkupigt vingtegel och 1960 försågs torntaket med kopparplåt.

Därefter har framför allt vård och underhållsåtgärder utförts, bl a konservering av altaruppsatsen 1994.

Interiör
Kyrkorummet består av tre travéer med en utvidgning av kyrkorummet i söder med det f d vapenhuset eller tvärskeppet.

Vapenhuset är sedan renoveringen 1955-1956 försett med ett golv av rött tegel med en infälld gravhäll. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Taket består av ett brädtak med synliga bjälkar, där färgen sannolikt avlägsnades i samband med renoveringen 1955-56. Mot kyrkorummet i öster är den ursprungliga rundbågiga tornbågen markerad och en grågrönmålad fyllningsdörr från 1955-1956 med glasad överdel med antikglas i blyspröjs leder till kyrkorummet. I väster är porten klädd med breda grönmålade stående brädor. Längs vapenhusets södra vägg finns en öppen trappa till tornets övre våningar.

Långhusets golv av rött tegel inlades också 1955-1956, då även bänkkvarterens något förhöjda tegelgolv tillkom. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. I den västra travén finns på södra och norra väggen vid fönsteröppningarna rundade indragningar i muren med oklar funktion. Fönsteröppningarna saknar innanfönster. Den västra travén täcks av ett vitputsat stjärnvalv och de två östligare travéerna av kryssvalv. Den västra delen upptas av den halvrunda orgelläktaren, som bärs upp av åtta kolonner. Läktarens undertak består av breda gråmålade brädor. Den rundade läktarbarriären har en balustrad av tunna gjutjärnsdockor. Orgelläktaren nås från en trappa i långhusets nordvästra del. Läktaren har ett golv av lackade brädor, sannolikt inlagt vid renoveringen 1955-1956.

Tvärskeppet eller det f d vapenhuset har samma ytskikt som långhuset och täcks av ett vitt putsat tunnvalv.
Tornets övre våningar nås från en trappa i vapenhuset. Tornets första våning har ett obehandlat trägolv och små medeltida ljusöppningar i murarna mot söder och norr. I tornrummet finns den äldre trampmaskinen bevarad. Från tornets första och andra våning är västfasadens medeltida blinderingar synliga. Gaveln är putsad och avfärgad i vitt. Blinderingarna är spetsbågiga och avslutas nedtill med en trappstegsfris. Däröver finns klockvåningen och en sekundär ingång till långhusvinden.

Koret avskiljs från långhuset genom triumfbågen. På långhusets södra sida på väggen mot koret finns rester av ett sidoaltare. Koret har samma ytskikt som långhuset med en gravhäll centralt placerad i golvet och täcks av ett vitt putsat tunnvalv. I öster finns sedan 1720-talet en vägg mot den då inrättade sakristian. Till den finns två låga och smala gråmålade dörrblad med äldre smidda nyckelskyltar och bockhornsbeslag, vilka sannolikt kan härstamma från ombyggnaden 1720.

Sakristians golv täcks av en grå heltäckningsmatta. Mot öster finns ett vindfång till ytterdörren. Taket täcks av absidens hjälmvalv.

Inredning och inventarier
Altarbordet ansluter mot väggen i öster och är murat och täcks av en gråmålad träskiva. Altarbordets östra del är bevarat från det medeltida altarbordet och är uppfört av kalkstenskvadrar.

Altaruppsatsen är huggen i svart sten, eventuellt målad, med reliefer av vit sten, enligt uppgift alabaster. På sockeln finns ätten Marsvins vapen samt årtalet ANNO 1627 samt på kolonnernas överstycken initialerna IH, KW, IO, KW. Altaruppsatsen är tillskriven Borrsjömästaren som signerade sina verk A.S. Han arbetade för Otte Marsvin med att bland annat inreda ett kapell vid Borrsjö, Marsvinsholms föregångare. Altaruppsatsen omgärdas av ett blåmålat draperiarrangemang av stuck med förgyllda blommor och tofsar. Den flankeras i överkanten av puttis och skulpturer. Draperiarrangemanget är utfört av bildhuggare Johan Jerling i samband med att väggen mot öster uppfördes på 1720-talet. Johan Jerling (-1753) var son till bildhuggaren Hans Persson Jerling, som var verksam i Stockholm. Johan var skeppsbildhuggare i Karlskrona, men flyttade till Ystad senast 1708 och var från 1713 bosatt på Krageholms slott där han arbetade för Christina Piper med att bland annat inreda slottskapellet. Han gjorde även andra arbeten i hennes patronatskyrkor samt altaruppsatsen i S:t Maria kyrka i Ystad.

Den halvrunda altarringen har ett en gråmålad barriär i nygotik och golvet ligger ett steg högre än korgolvet och täcks av en avpassad kormatta.

Dopfunten är tillverkad av sandsten med en vid cuppa och fot med palmetter och huvud i hörnen. Ytterligare en romansk dopfunt påträffades i prästgårdens trädgård. Den nedersta delen av skålen är bevarad och finns i Lund universitets historiska museum. Den har, enligt uppgift, dekorer som knyter den till Carl Stenmästare.

Predikstolen är tillverkad 1727 av bildhuggaren Johan Jerling. Predikstolen övermålades i vitt och guld 1849 och fick en tidstypisk ekådring 1886, de ursprungliga färgerna togs fram i samband med renoveringen 1916. På predikstolens insida finns följande text målad; Denna Predikstol är skulpterad omkr. 1720 af Johan Jerling. Återställd i sin ursprungliga färg 1916. Predikstolen vilar på ett murat och putsat vitt fundament. Trappan tillkom samtidigt med att predikstolen flyttades något mot öster på 1800-talet.

Bänkinredningen är öppen och indelad i tre kvarter. Den är gråmålad med enkelt utformade gavlar med trepassmönster.

Orgelfasaden är gråmålad med förgyllda dekorativa element och är tillverkad 1848 av orgelbyggare Johan Lambert Larsson i Ystad. Larsson (1818-1877) var son till amatörorgelbyggaren Anders Larsson, tog examen 1840 och övertog därefter faderns verkstad. Orgelverket är tillverkat 1956 av Fredriksborgs orgelbyggeri.

Kyrkan har två klockor, storklockan göts 1560 på bekostnad av Fru Görel Faddersdatter och omgöts efter ett fall 1766 i Malmö av Andreas Wetterholtz och bekostades av familjen Piper på Krageholm. Den omgöts ånyo 1862 av L Brausewetter, Hörby. Lillklockan är gjuten i Malmö 1742 av Andreas Wetterholtz.

Triumfkrucifixet är tillverkat på 1720-talet och tillskrivet Johan Jerling eller hans verkstad.