SJÖRUPS GAMLA KYRKA

Sjörups kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid samt torn i väster. I söder finns grundmurarna kvar efter ett vapenhus. Kyrkan är uppförd av marksten med inblandning av kalk- och sandsten samt hörnkedjor av huggen kalksten. Korets och absidens murar avslutas uppåt med takfotgesimser, medan långhusets murar har en senare förhöjning med tegel, sannolikt tillkomna i samband med valvslagningen. De resterande murarna efter vapenhuset är täckta av gjutna betonghällar och på insidan finns murade sittbänkar kvar.

Tornets påbyggnad från 1969 är uppfört i tegel och putsat. Övriga fasader är oputsade. Långhus, kor och absid har en skråkantad kalkstenssockel, medan tornet saknar sockel. Samtliga tak, med undantag av absiden, är försedda med sadeltak belagda med rött enkupigt lertegel, som är understruket med kalkbruk och ligger på öppen läkt. Absidtaket är belagt med kopparplåt.

I murarna finns spår efter flera äldre fönsteröppningar, på den södra sidan finns bl. a ett igenmurat romanskt rundbågigt fönster, även i absiden finns ritsningar efter ett tidigare fönster. Även på långhusets och korets norra sida finns igenmurade romanska fönsteröppningar. De nuvarande fönsteröppningarna i söder är av olika storlek och sedan återuppbyggandet på 1930-talet försedda med kopplade fönsterbågar av brunmålad ek med klarglas i blyspröjs. Absiden har ett litet rundbågigt fönster i öster som tillkom vid renoveringen 1954 med en båge i plåt med klarglas. I tornets påbyggnad från 1969 finns samtida ljudluckor.

Kyrkans huvudingång är via sydportalen som omges av välbevarad rikt utsmyckad romansk omfattning med kolonnetter och dekorativt tympanonfält av olika kalk- och sandstenssorter och som tillskrivits vara ett arbete av Carl Stenmästare. Dörrbladet är klätt med brunmålad profilerad panel lagd i ett rombiskt mönster samt med äldre lås och nyckelskylt i smide. Till tornets bottenvåning finns en rundbågig dörröppning i söder med en enkel brunmålad stående panel från 1969. Den norra ingången är igensatt, men med bevarad omfattning av profilhuggen kalksten.

Interiör
Kyrkorummet består av långhus med kor och absid i öster. Kyrkans huvudentré är genom den medeltida sydportalen.

Långhusets golv är sedan renoveringen 1933 lagt med tegel i sick-sackmönster. I mittgången finns två gravhällar infällda i tegelgolvet. Väggarna och takets kryssvalv är putsade och avfärgade i en ljust gul ton med fragment av kalkmålningar. Långhusets västra del, d v s bottenvåningen på det äldre tornet, täcks sedan 1954 av ett plant innertak av furubrädor. På den norra väggen finns en ovanlig målning med svarta konturer föreställande en mansfigur blåsande i ett horn, som är målat direkt på stenen. Mellan långhus och det äldre tornet finns i den södra och norra muren bevarade vederlagsstenar till valvbågen. Det har tolkats som att tornbågen var dubbel med en mittpelare. Den västra väggen mot tornet är oputsad. På den norra väggen syns den igenmurade nordportalens kalkstensomfattning. Dörren i sydportalen består av ett äldre dörrblad med stående handhyvlade brädor. Fönsteröppningarna har kopplade bågar av ek.

Mellan långhuset och koret finns den bevarade triumfbågen, som är hög och smal med en treklöverform. Den nuvarande treklöverformen kan vara sekundär och har tolkats som resterna efter att ett sekundärt murat korskrank rivits.

Korets golv ligger i nivå med långhuset och har samma tegelbeläggning. I korgolvet finns en äldre gravhäll inmurad. Väggar och fönster har samma utformning och ytskikt som långhuset. På korets norra sidan finns en uppsatt gravhäll över prosten Jacob Brock, d 1762, med fragment av en omgivande draperimålning. Koret täcks av ett tunnvalv.

Mellan kor och absid finns den ursprungliga rundbågiga tribunbågen bevarad. Absidens golv, väggar och hjälmvalv har samma ytskikt som koret. Fönsteröppningen i öster är försedd med en innerbåge med blyinfattat antikglas.

Tornet har ingen förbindelse med långhuset utan nås enbart från dörren på södra sidan. Golvet är belagt med kullersten med en i mitten rund omfattning av stenar, som är igensatt med kullersten, vilken ska ha utförts som en dräneringsbrunn då tornet stod utan tak. Väggarna utgörs av oputsad natursten. Mot den östra väggen finns rester av det äldre tornets skråkantade sockel, mot den norra väggen i öster finns en uppmurad stenbänk och i det sydöstra hörnet utskjutande stenar som kan vara spår efter en äldre torntrappa. En trappa av furu leder utmed den västra väggen till tornets övre våningar samt till långhusvinden.

Över valven i långhuset finns spår efter två igensatta romanska fönsteröppningar med djupa smygar med bevarad slätputs och kalkavfärgning. Mellan långhus och kor och kor och absid finns välbevarade gavelöppningar. Takstolen har återanvänt ekvirke, som dendrokronologiskt har daterats till tiden runt 1396, vilket har tolkats för tiden för då kryssvalven slogs.

Inredning och inventarier
Altaret är uppmurat 1954 av slammat tegel med en kalkstensskiva, efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe.

Altarringen tillkom också 1954 efter ritningar av Eiler Graebe och är tillverkad av furu med ett enkelt genombrutet räcke.

Dopfunten är tillverkad 1999 av Sigvard Nilsson, Sövekonst med återanvändning av bland annat delar från kyrkans äldre predikstol.

Predikstolen tillhör inredningen som tillkom 1954 och är tillverkad av furu och är placerad på golvet på södra sidan.

Bänkinredningen utgörs av fristående stolar av ek med skinnklädda dynor, ritade av Eiler Graebe 1954.
Kyrkan har en klocka som tillkom efter tornets återuppbyggnad och är gjuten 1961 hos M & E Ohlsson i Ystad.

Bland övriga inventarier bör kyrkans smideskronor omnämnas samt lampetter i smide. De senare tillverkade 1954 av konstsmidesfirman Henning Persson i Lund efter ritningar av Eiler Graebe.

Sjörups kyrka är uppförd omkring 11501170 och tillskriven stenhuggaren Carl Stenmästare, som var verksam vid Lunds domkyrka. Han och hans verkstads verksamhet har förlagts till tiden omkring och närmast efter 1100-talets mitt. Han har låtit hugga in sitt namn på tympanonfältet i Östra Herrestads kyrkas sydportal och utifrån stil och stenbehandling har andra arbeten i centrala och södra Skåne tillskrivits honom. En ovanlig blandning av stensorter har konstaterats i de portaler som han anses var stenhuggare till. Det finns spår, förtagningar i murarna, i den nuvarande kyrkan som indikerar att den kan ha föregåtts av en träkyrka. Barbro Sundnér har i sin forskning om de skånska stenkyrkorna tolkat att kyrkans kor och absid och långhusets östra del uppförts något tidigare än den västra delen. Hon har även tolkat att koret och tornets tunnvalv tillkom i samband med den något senare byggnadsetappen.

Den äldsta stenkyrkan uppfördes med långhus, kor och absid samt jämnbrett torn i väster. Kyrkan försågs med syd- och nordportal. Byggnadens grundplan är något ojämn, genom att den södra väggen är förskjuten mot väster. Det har tolkats som en symbolik med Jesus korsfästelse, då hans huvud sjönk ned mot vänstra sidan i dödsögonblicket. Det romanska tornet revs sannolikt omkring 1270 i jämnhöjd med långhuset och samtidigt förlängdes långhuset västerut och ett nytt torn uppfördes. På 1300-talet försågs långhuset med kryssvalv, långhusmurarna höjdes något och de romanska fönsteröppningarna på södra sidan murades igen och samtidigt uppfördes ett vapenhus vid sydportalen. Återanvänt virke i takstolen är dendrokronologiskt daterat, dvs årsringsdaterat, till tiden runt 1396, vilket kan ange tiden för valvslagningen.

År 1829 ersattes absidens fönster i öster med en prästingång. I mitten av 1800-talet påbörjades diskussioner om till- eller nybyggnad av kyrkan för att erhålla mer plats för den ökade befolkningen. Ett förslag var att riva den medeltida kyrkan och uppföra en ny på samma plats. Lösningen blev dock att en helt ny kyrka uppfördes på en ny plats några kilometer nordost om den gamla kyrkan. När Vallösa kyrka stod klar 1882 beslutades det att Sjörups gamla kyrka skulle användas för konfirmationsundervisning och som gravkapell. Alla inventarier auktionerades bort och kyrkan byggdes om för sitt nya ändamål. Runt sekelskiftet 1900 uppfördes en särskild sal för konfirmationsundervisning på prästgårdens ägor och kyrkan övergavs. Kyrkan förföll kraftigt och såväl taken över vapenhus som torn rasade in. Från antikvariskt håll visades stort intresse för kyrkan och en restaurering.

År 1910 utförde arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet /Kungliga byggnadsstyrelsen uppmätningsritningar av Sjörups kyrkoruin och 193233 utförde även museimannen Ragnar Blomqvist utförliga uppmätningsritningar. Arkitekt Erik Lundberg gjorde ett förslag till nödtorftig restaurering som i stort sett gick ut på att rensa den förfallna kyrkan från växtlighet och rasmassor och därefter bygga upp murar och se över taktäckning och lägga nytt golv. Mellan åren 193235 restaurerades kyrkan efter hans ritningar. Erik Lundberg (18951969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten några decennier innan och runt 1950-talet. Tornets raserade murar återuppfördes i höjd med långhuset, murarna frilades och befintlig puts knackades ned. Absidens dörr från 1800-talet sattes igen och nya fönsterbågar sattes in på den södra sidan.

År 1954 utfördes ytterligare en renovering efter ritningar utförda av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe och kyrkan återinvigdes i maj 1954 av biskop Anders Nygren. Arbetena innebar framför allt säkringsarbeten på murar och tak, men även den medeltida fönsteröppningen i absiden återskapades. Konservator C O Svensson tog fram och konserverade de äldre kalkmålningarna.

Eiler Graebe stod även för ritningarna 1969 då tornet påbyggdes med tegel för att kunna bära en kyrkklocka. Tornet försågs med ny dörr och invändig trappa och samtidigt renoverades kyrkans övriga murar.

Därefter har framför allt vårdåtgärder utförts på tak, murar, fönster och dörrar.