SÖDERLEDSKYRKAN

Söderledskyrkan uppfördes under åren 19581960 och invigdes i december 1960. Arkitekter var Hans Borgström (f 1922 ) och Bengt Lindroos (f 1918 ). Trädgårdsarkitekten Walter Bauer (191294) har stått för markplaneringen och utformningen av komplexets små gårdar. Tillsammans har Borgström och Lindroos ritat bl a Kaknästornet 196467 och ungefär samtidigt studentbostäder i Lappkärrsberget och delar av Skärholmens centrum. Bengt Lindroos är vidare känd för att tillsammans med Sven Markelius ha ritat en tillbyggnad till KTH:s kårhus på 1950-talet. Hans Borgström har bl a på slutet av 1960-talet stått för en tillbyggnad av Västerledskyrkan som hans far, Birger Borgström, ritade 193032.

Kyrkan är skyddad enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1990-04-19. Bestämmelserna i 4 kapitlet 3 paragrafen lagen om kulturminnen ska tillämpas på kyrkobyggnaden och den tillhörande kyrkotomten.
För kyrkans inventarier gäller bestämmelserna i 4 kapitlet 610 paragraferna.

HISTORIK
På grund av den stora utbyggnaden av Stockholms södra förorter under framförallt 1950-talet och de därmed mycket snabbt ökande befolkningssiffrorna, avstod den 1 januari 1957 Brännkyrka och Enskede församlingar områden till tre nya församlingar; Farsta, Skarpnäck och Vantör.

En arkitekttävling utlystes 1955 för utformningen av Farsta församlings kyrka, som senare kom att få namnet Söderledskyrkan. Bland de tävlande kan nämnas arkitekterna Cyrillus Johansson, Sven Ivar Lind, Carl Nyrén och Arne Rudberger. Tävlingen vanns av Hans Borgström och Bengt Lindroos med förslaget Högkyrka.

På mitten av 1950-talet hade Stockholms stad börjat planera för ABC-staden Farsta, vars centrum skulle betjäna 65 000 människor. Även om den nya kyrkan inte kom att hamna så nära det planerade storcentrumet kom den att ligga ganska centralt i den nya stora församlingen.
Kyrkans kolumbarium, som också ritades av Borgström och Lindroos, stod färdigt först 1969.

Vapenhuset är utformat som bred korridor, som får rikligt med dagsljus genom det stora glasparti som öppnar sig mot den inre s k Rosengården. Väggar och golv är av rött tegel, taket av formgjuten betong. Mot väggen finns fasta bänkar av tegel och furu. Armaturerna av furu är ursprungliga. Genom två par glasade dörrar med mönsterlagda fyllningar i furu kommer man in i långhusets sydvästra del.

Kyrkorummet är rektangulärt med en takhöjd på 14 meter. Väggarna är murade av rött tegel från Husby i Mälardalen. Delar av norra och södra långhusväggarna har av akustiska skäl en speciell murning; i koppskiftena skjuter varannan sten ut ur väggen något och har slagits av för att få en ojämn och skrovlig yta. Golvet är också av rött tegel liksom resten av kyrkans golv. Taket har ett synligt takbjälklag av fabrikstillverkade strängbetongbalkar med ohyvlad träpanel däremellan. I långväggarnas två synliga platsgjutna betongbalkar finns det både en gasbelysning och traditionella armaturer som ger ljus uppåt och nakna glödlampor som ger ljus nedåt. Mot norr och den lilla meditationsgården är en del av väggen glasad men delvis dold av ett formgivet galler av furu. Två långsmala bänkkvarter med en mittgång fram till koret betonar rummets längdriktning. Bänkinredningen av furu ger ett stramt och tungt intryck.

En bred trappa leder upp till koret som är lika brett som rummet i övrigt. Koret får sitt ljus från det fönsterband som sitter högst upp i korets överbyggnad och inte är synligt för dem som sitter i kyrkbänkarna. Altaret utgörs av fyra kraftfulla stöd med en tjock altarskiva, allt i öländsk kalksten liksom podiet som altaret står på. Det har på senare tid flyttats fram något för att möjliggöra mässa "versus populum". Korväggens enda utsmyckning utgörs av skulpturgruppen De vise männen och Jesusbarnet, utförd av konstnären Ivar Lindekrantz (1902-81) . Figurerna är av målat trä och står på en smal hylla, som är murad i tegelväggen. Skulpturernas placering gör att de kunde ses även från tvärskeppet i söder. Altarringen är av furu och skinn, den mittersta delen är numera borttagen. Den i norr, framför koret, fritt stående predikstolen är av mönsterlagda furubräder.

Hela den södra långhusväggen, som vetter mot den s k Rosengården, utgörs av färgad glasbetong i ett nonfigurativt mönster med "Nådens sol" som centralt motiv. Konstnär är Uno Lindberg (f 1912). Glasbetongväggen bildar bakgrund för dopfunten, som står här. Funten är åttkantig och av gotländsk sandsten, ritad av ledamoten i byggnadskommittén Gunnar Jonsson. Inredningen i övrigt är ritad av kyrkans två arkitekter i samarbete med arkitekten Lennart Jansson. I långhusets västvägg finns ett stort rundfönster med färgat glas, också utfört av Uno Lindberg.

Ovanför långhusets betongbalk, i nordost och i nära kontakt med koret, ligger orgelläktaren med orgel, byggd av Olof Hammarberg 1960. Orgeln har 21 stämmor. I den nordvästra delen av kyrkorummet, mittemot huvudentrén, ligger ett litet kapell, idag kallat Birgittakapellet. Det får sitt ljus från den lilla inre meditationsgården, som skymtar bakom det formgivna gallret av furu. Altaret är av öländsk kalksten. Under orgelläktaren ligger sakristian. Väggar och golv är av tegel, i det senare är kalksten ilagt i form av en matta framför det sekundärt placerade lilla altaret. Även förvaringsskåpen är sekundära men utformade i samklang med den ursprungliga inredningen.

Söder om långhuset ligger ett tvärskepp som idag nyttjas som kapell, Ansgarskapellet. Ursprungligen var det helt öppet mellan kyrkorummet och tvärskeppet. Under projekteringsarbetet diskuterades möjligheten att skärma av kyrkorummet från den mer profana församlingssalen med en vikvägg, vilket dock ej kom till stånd. Dagens vikvägg och de två dörrarna mellan rummen tillkom emellertid ganska snart men då av akustiska skäl eftersom det visade sig att ljudet "försvann" ner i sidoskeppet. Detta hade från början bänkinredning som i resten av kyrkan och längst i söder en orgel. Idag är det i huvudsak möblerat med lösa stolar som står vända mot ett altare i öster och på orgelns plats finns numera förrådsutrymmen för bl a textilförvaring. Några av de ursprungliga bänkarna står kvar längs väggarna. I taket av obehandlad betong hänger sekundära ljuskronor av modernt snitt och en stor ljusring. Golv och väggar är av tegel. I väster är väggen nästan helt glasad mot Rosengården med sitt valnötsträd, rosenbuskar och en vattentrappa. Söder om kapellet ligger en foajé med en vardagsrumsbetonad möblering med en helt glasad vägg mot söder. Rummet nyttjades ursprungligen som vigselrum med en betydligt mer sakral karaktär än det har idag. Inom kyrkobyggnaden ryms även ett stort kapprum, toaletter och brudkammare.

Övriga inventarier
Bland inventarierna kan nämnas nattvardssilver m m utfört av silversmeden Birger Haglund samt textilier från kyrkans tillkomsttid. Några höga ljusstakar i svart smide, som i sin form kan associera till Kaknästornet, är utförda av arkitekterna Borgström och Lindroos. I kolumbariet finns en stor ljusbärare i mässing, utformad av konstnären Nils G Stenqvist omkring 1995. Runt om i anläggningen finns en hel del konstnärlig utsmyckning. Nämnas kan bl a vapenhusets tjugo kopparreliefer, De fåvitska jungfrurna, utförda av Bertil L Berggren-Askenström 1966.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Själva kyrkobyggnaden har en rektangulär planform, lagd i nord-sydlig riktning. Långhuset är betydligt högre än resten av anläggningen med klocktornskonstruktionen som reser sig i väster och koret i öster. Kyrkans tvärskepp med kapell, vapenhus m m breder ut sig söder om långhuset i en envånig byggnadsvolym.

Kolumbariet är inrymt i kyrkobyggnadens bottenvåning med entré från norr.
Väster och söder om kyrkbacken ligger pastorsexpeditionen respektive församlingslokalerna, uppdelade i fyra olika byggnadsvolymer, skilda åt genom portiker men hoplänkade med varandra genom ett gemensamt tak. Denna del av anläggningen är placerad i nittio graders vinkel söder om kyrkan och döljer därmed dess huvudentré. Samtidigt utgör den ett bullerskydd för den verksamhet som bedrivs inne i kyrkan. I den smala längan längs Lingvägen finns pastorsexpeditionen, vars norra del ursprungligen utgjordes av en vaktmästarbostad. Ett av anläggningens karakteristika är de små gårdarna. Inom själva kyrkobyggnaden finns både den s k Rosengården och en liten meditationsgård. Även till församlingsdelen hör några små gårdar för avskildhet. Församlingslokalerna är samlade i längan som ligger parallellt med Örbyleden. Anläggningens stomme är av tegel och betong.

Kyrkobyggnaden har ett mycket slutet uttryck genom den nästan totala avsaknaden av fönster, delvis påkallat av tunnelbanetågens buller som man ville stänga ute från kyrkorummet. Fasaderna är murade av hårdbränt helsingborgstegel i blockförband med inslag av mönstermurade partier. Det grova bruket i teglets fogar fyller inte hela fogarna, vilket ger murytan en speciell karaktär. Kyrkans enstaka, mycket medvetet placerade fönster kan associera till små skyttegluggar förutom i den låga delen mot söder där ljuset kan flöda in genom en hel fönstervägg. I väster, i klocktornets fasad, finns ett stort rundfönster med färgat glas. Koret i öster markeras med en uppbyggnad i tegel som är försett med ett fönsterband. Långhusets väggar vilar på väldiga betongbalkar som tecknar sig i öst- och västfasaderna som fyra ankarslutar i betong. Konstnären P O Ultvedt har gett dem en reliefdekor som symboliserar de fyra evangelisterna. Huvudentrén ligger i anslutning till kyrkbacken i söder. Den något indragna porten är av furu med mönsterlagda fyllningar.

Det platta taket är av koppar. Mot norr och vänd mot P-platsen finns den mycket höga och smala entrén till kyrkans kolumbarium, markerad med en trappa med två mot varandra ställda bänkar av sten. I öster skapar den breda bågformade entrén till bisättningsrummet en nästan skulptural form. Som en pendang till korets överbyggnad i öster reser sig den originella klocktornskonstruktionen i väster. Mellan två höga tegelmurar hänger de tre klockorna fritt i en ställning, krönt av ett tunt kors i metall. Klockorna är gjutna 1960 av M och E Ohlssons Klockgjuteri, Ystad.

Anläggningens övriga delar är 1-2 våningar höga och har fasader murade av samma typ av tegel som själva kyrkan och flacka tak beklädda med koppar. Till skillnad från den mycket slutna kyrkan är fasaderna här uppbrutna av långa fönsterband.