SKÖNBERGA KYRKA

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus, ett lägre och något smalare rakslutet kor samt en korsarm i söder och en sakristia i norr. Stommen består av gråsten med tegel i det västra gavelröstet. Sockeln är oputsad. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt. Korsformade blinderingar finns på långhusets västra samt korets östra gavelröste, och en cirkelformad blindering finns på den södra korsarmens gavelröste. Taken består av sadeltak täckta med enkupigt tegel. Solbänkar och stuprör av kopparplåt. Långhuset och koret har höga rundbågiga fönster med svarta träbågar med diagonalspröjsat klarglas. Det östra korfönstret är igenmurat inifrån och har fått rutorna vartmålade. Högt upp på sydfasaden syns en ursprunglig fönsteröppning med en rektangulär trälucka. Den södra korsarmen har mot öster och väster stickbågiga fönster med samma fönsterspröjsning som på långhuset. Ovan porten finns ett litet runt fönster med dekorativ spröjsning. Ovanför det runda fönstret finns en smal stickbågig trälucka som leder till korsarmens vind. Sakristian har stickbågiga fönster mot öster och väster med svarta spröjsade träbågar med klarglas. På dess norra sida finns en rundbågig lucka till sakristians vind. Huvudingången är placerad i väster och utgörs av en rektangulär dubbeldörr med dörrblad klädda med diagonalställd svart panel. Ett lunettfönster med svart träspröjs finns ovan porten. En kalkstenshäll ligger som trappsteg. På den södra korsarmens södra sida finns en avtrappad rundbågig nisch med en enkeldörr i trä rikt dekorerad med järnsmide av romansk karaktär. Även sydportalen var ursprungligen försedd med en dylik dörr, nu förvarad på länsmuseet, och de tillhör en grupp romanska dörrar i Östergötland med liknande ornament.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Kyrkobyggnaden
Skönberga kyrka har sitt ursprung under tidig medeltid och dateras vanligen till 1100-talets senare del, vilket stämmer väl överens med att den enligt traditionen byggdes på 1170-talet under biskop Kols ämbetstid. Den hade ett rektangulärt långhus och ett smalare kor byggt av gråsten. Kyrkans kalkmåleri, som finns bevarat på vinden, dateras till årtiondena före 1200-talets mitt. Kyrkan var då mindre och hade en öppen takstol så att man från kyrkorummet kunde beskåda den snidade mittbjälken och triumfbågsmurens storslagna kalkmålning föreställande Kristus som världsdomare omgiven av ett stort antal figurer i två rader mot en mörkblå fond. Stilmässigt och ikonografiskt är målningarna starkt influerade av bysantinsk konst och de närmaste motsvarigheterna i Sverige är Gotlands äldsta kalkmålningar. Målaren kan räknas till de främsta som har verkat i 1200-talets Sverige och var troligen inkallad från kontinenten. Sydportalen och korportalen var försedda med dörrar rikt prydda med ett för Östergötland karaktäristiskt smidesarbete, varav den ena finns bevarad i korsarmens portal och den andra på Östergötlands länsmuseum. I triumfbågen hängde ett praktfullt triumfkrucifix, sannolikt tillverkat på 1300-talet av en person som varit verksam vid Linköpings domkyrkas skulpturateljé. Ett flertal av de medeltida träskulpturer som dekorerade kyrkorummet finns bevarade såsom figurer från högaltarets skåp samt ett Sankt Annaskåp, båda från 1300-talet.

Under medeltidens senare del förstorades kyrkan genom ett nytt kor i öster, sakristia i norr och korsarm i söder. Under 1400-talet valvslogs kyrkan med kryssvalv och stjärnvalv. Fragmentariskt kalkmåleri som har påträffats vid omputsning visar att väggar och valv dekorerades under 1500-talet. Under samma århundrade höjdes koret och fick tjänstgöra som gravkor för drottning Gunilla Bielkes föräldrar, riksrådet Johan Axelsson och hans maka Margareta Posse hemmahörande på Liljestads gård. Under 1700-talet bereddes där plats även för konteramiralen Johan Bogeman och hans maka Cristina Svart samt hennes föräldrar Sven Svart och Christina Bure. Senare under 1700-talet togs det åter i bruk som kor. Christina Svart testamenterade pengar till en predikstol som sattes upp 1723. En orgel från Kuddby donerades av krigskommissarien Palmblad 1772 på Liljestad. På 1800-talet gjordes omfattande invändiga förändringar. År 1851 tillbyggdes långhuset i väster genom att vapenhuset breddades, höjdes och försågs med tunnvalv. I den nya delen byggdes en orgelläktare på gjutjärnspelare, ritningens signatur kan tolkas som CG Blom, och en orgel byggd av Sven Nordström sattes upp 1852. Huvudingången flyttades från söder till väster, fönsteröppningarna förstorades och i öster togs ett korfönster upp. Det medeltida altarskåpet togs ned och ersattes av ett kors med en törnekrona. Ytterligare en restaurering genomfördes 1884 då det tillkom en öppen bänkinredning, en predikstol, ett halvrunt högt altare, en altarring och en avgjutning av Thorvaldsens Kristus blev nu altarprydnad. Bröstningspanelen bekläddes med ribbor med nygotiskt mönster. Många äldre inventarier deponerades på Östergötlands museum bl a sydportalens dörr och predikstolen från 1723, den senare förstördes i en magasinsbrand, men 1925 och 1937 återfördes ett flertal inventarier.

Arkitekten Johannes Dahl från Tranås stod bakom en restaurering 1937 som syftade till att återskapa kyrkans äldre karaktär genom att avlägsna 1800-talets tillägg. Bänkinredningen blev åter sluten och luckorna utformades med 1700-talets luckor som förebild, träaltaret byttes ut mot ett murat altare och korfönstret ovan altaret sattes igen från insidan. Vid invändig omputsning fann man kalkmålerifragment i sakristian och på triumfbågen. En dopfunt av sandsten ritad av arkitekten Ove Leijonhuvud tillkom 1941. Under 1950- och 60-talet gjordes mindre interiöra och exteriöra arbeten, bl a ersattes spritputsen av en slätputs. År 1984 inbyggdes utrymmet under läktaren för att ge plats för kapprum och samlingsrum varmed flera bänkrader togs bort, de kvarvarande bänkarna gjordes bekvämare och en ny piscina tillkom i koret. Vid utbyte av rötskadad bröstningspanel fann man en målad runrad som inte har kunnat tolkas. Konsulten Lennart Kjellberg ansvarade för dessa arbeten.