SANKTA ANNA GAMLA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Det finns många frågetecken kring Sankt Anna gamla kyrkas byggnadshistoria. År 1383 hade Katarina Niclisdotter donerat gården Bostebo där kyrka och prästgård skulle byggas. År 1521 invigdes kyrkan av biskop Hans Brask, om vilket man kunde läsa en vers i korets stjärnvalv "Fem hundra tjugo et inwigdes iag Sanct Anna / då gafs här skäret låss med Brud, Barn, Dödslauna." Bengt Cnattingius som har skrivit kyrkans kyrkobeskrivning har tolkat det som att vid denna tidpunkt byggdes koret, till vilket ett äldre långhus slöt sig, möjligen i trä. Under senare delen av 1500-talet eller i början av 1600-talet skall ett nytt långhus i sten ha uppförts. Dag Södling som har skrivit om kyrkorna i Sankt Anna menar att koret utgör det ursprungliga 1300-talskapellet som 1521 byggdes till med ett långhus. Kyrkoantikvarie Jan Eriksson anser att invigningen 1521 avsåg en förlängning av koret i öster samt tillbyggnad av sakristia. Gemensamt för dessa teorier är att en kyrka fanns på platsen redan under 1300-talet.

På en teckning från 1634 av J Rhezelius, anställd vid Antikvitetsarkivet, ser man långhuset försett med en takryttare och vapenhus i söder. Även koret har en ingång i söder. Runt kyrkan löper en stockhägnad, på 1760-talet ersatt med en stenmur. Takryttaren krävde åtskilliga reparationer under 1600-talet tills klockan togs ned och hängdes upp i en klockstapel. I valvet ovanför altaret fanns en kalkmålning föreställande yttersta domen. En triptyk från 1590 föreställande korsfästelsen prydde altaret och finns nu i den nya kyrkan. 1633 bestämdes det att en läktare skulle byggas, en predikstol tillkom 1666 och en liten orgel några år senare byggd av mäster Göran orgelbyggare. Först 1719 byggdes bänkar. Vid mitten av 1700-talet befanns kyrkan för trång men frågan om tillbyggnad bordlades. Kyrkan blev dock i stort sett utdömd 1779 då syn förrättades av stiftsbyggmästare Petter Lindstrand. Samma år togs beslut att bygga en ny kyrka på en ny plats, en knapp kilometer söderut.

Kyrkan togs ur bruk då den nya kyrkan stod klar 1821. Vid bygget av den nya kyrkan sägs det att byggnadsmaterial hämtades från den gamla kyrkan. 1844 såldes den gamla kyrkan till Thorönsborg och de äldsta inventarierna flyttades till den nya kyrkan. På initiativ av grevinnan Ebba Mörner 1923, lagades murarna och koret fick nytt yttertak för att skydda stjärnvalven och det ännu synliga kalkmåleriet. Hilding Bielkhammar, sedemera Capella Ecumenicas upphovsman, försökte utan resultat få stöd av berörda myndigheter för ett iståndsättande av kyrkan, men han lyckades dock väcka allmänhetens intresse för sin gamla kyrka. 1963 lades ett nytt yttertak på koret. På kyrkoherde Carl-Lennart Fogelbergs initiativ påbörjades 1965 ett restaureringsprojekt under ingenjör Ture Jangviks ledning som avslutades 1973. 1968 beslöt man att ta ned de svårt skadade långhusmurarna till 1,5 meters höjd för att underlätta konserveringen och underhållet. Dessförinnan var hela västgaveln bevarad och så gott som full höjd på långsidornas murar. De följande åren konserverades murarna, tegelgolv lades i koret som också försågs med altare, dörrar och bänkinredning. Kyrkan återinvigdes 1973 av biskop Ragnar Askmark och används idag sommartid för gudstjänster, bröllop, dop och konserter. De senaste arbetena utfördes 1994-95 av Lennart Kjellberg KB-konsulten och var främst av underhållskaraktär, såsom putslagning, utbyte av frostskadat tegel och översyn av golv.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning och har ett rektangulärt långhus, vars murar bevarats till en meters höjd, samt ett smalare rakslutet kor. Långhus och kor är ej murade i förband med varandra. På korets norra sida ser man murrester av den rivna sakristian som är murad i förband med koret. Kyrkan är uppförd av gråsten och tegel och murarna är oputsade. På korets östra gavelröste finns en korsformad blindering. Det västra gavelröstet är utfört i trä med stående panel. Det branta sadeltaket är täckt med plattor av skifferliknande eternit. Ingångarna till det som återstår av långhuset är placerade i väster och söder. Koret, som utgör dagens kyrkobyggnad, har sin huvudingång i väster med en stor rundbågig dubbeldörr som omges av ett bågformat parti slammat tegel. Bakom dubbeldörren döljer sig en mindre rak, brunbetsad enkeldörr som är den egentliga ingången. Det finns också en ingång i söder, en smal stickbågig öppning med en rundbågig brädfodrad och tjärad trädörr. På den norra sidan finns en stickbågig, vitputsad dörröppning till den rivna sakristian med en djupt indragen, låg och smal tjärad trädörr. Koret har två fönster mot söder och ett fönster mot öster. Samtliga fönster är stickbågiga, djupt indragna, av olika storlek och troligen i senare tid vidgade. Fönstren har svarta träbågar och antikglas i blyspröjs.