SYA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN
Det är oklart om delar av den medeltida kyrkan i Sya ingår i dagens kyrkobyggnad, eventuellt består delar av den norra muren av medeltida murverk. Den medeltida kyrkan uppfördes troligen under 1200-talet av gråsten och dess utseende är inte känt. I en medeltida kyrka var altarskåpet bland de förnämsta inventarierna. Altarskåpet i Sya kyrka är från andra delen av 1400-talet eller runt sekelskiftet 1500 och har helgonet S:t Martin som centralmotiv. Det är ett ovanligt motiv och kan tyda på att Sya kyrka var helgad åt S:t Martin. Ett alternativ är att altarskåpet ursprungligen hörde till S:ta Ingrids kloster i Skänninge. Nunneklostret uppfördes på 1200-talet vid den befintliga kyrkan S:t Martin och det är känt att det fanns ett altare i klostret som var helgat åt S:t Martin. Kanske har altarskåpet hört till det altaret och kan då ha kommit till Sya kyrka i samband med att S:ta Ingrids kloster förstördes genom brand 1531 eller i samband med reformationen.

Kyrkan hade stenvalv men dessa togs ner i samband med ändringar under 1600- talet. Valven ersattes med ett paneltak av trä som dekorationsmålades och en läktare byggdes. Vid västra gaveln stod ett torn av trä. Möjligen förstördes tornet eller också ansågs det vara för klent att hänga klockorna i. En klockstapel byggdes nämligen 1711 men rasade redan två år senare. En ny stapel byggdes, men ersattes av en enklare stapel eller klockbod 1795. Den ska ha använts ända tills det nuvarande kyrktornet uppfördes 1863. Under 1600-talet skaffades bl a två nya inventarier - en predikstol och en dopfunt. Predikstolen tillverkades av bildhuggaren Henrik Werner, en av de bildhuggare som ingick i den "Wernerska verkstaden" med centrum i grannförsamlingen Östra Tollstad. Från deras verkstad utgick många predikstolar, dopfuntar av trä m m under andra delen av 1600-talet. Dopfunten är signerad Michael Hacke och med årtalet 1658. Michael Hacke var utbildad stenhuggare i Stockholm och flyttade till Skänninge. Vid hans verkstad tillverkades bl a flera dopfuntar i kalksten som karaktäriseras av sin smäckra form och rika dekor. Dopfunten i Sya räknas som förebilden för de dopfuntar av samma modell som framför allt finns i Östergötlands västra del. Liknande dopfuntar tillverkades även av Andreas Silfverling i Vadstena. Under andra delen av 1600-talet blev det vanligt att dopfunten flyttades från kyrkans västra del till koret. I samband med detta skaffade många församlingar nya dopfuntar, så även Sya. Här valde man en dopfunt i kalksten, medan man i andra församlingar kanske valde en ny funt i mässing eller trä.

Vid mitten av 1700-talet fick församlingen stiftskollekt som bidrag till en ny kyrka. Man ville endast bygga till den gamla kyrkan, men slutligen bestämdes det att en ny kyrka skulle uppföras. För att minska utgifterna beslutade man att vänta med att bygga sakristia och torn. Den nya kyrkan uppfördes 1774 i gråsten. Byggmästare var Petter Andersson (Lindstrand) och Måns Månsson (Lindstrand). Något år senare utnämndes Petter Andersson till stiftsbyggmästare och Måns Månsson till stiftsmurmästare. De arbetade även tillsammans med Viby kyrka, som ligger några kilometer öster om Sya. De båda kyrkornas långhus påminner utvändigt om varandra. Sya kyrka fick två portaler i söder. Det har även funnits en portal i norr, långt åt öster vilket är en ovanlig placering. Den är nu ingång till sakristian från kyrkorummet. Eventuellt användes den som prästens ingång till den provisoriska sakristia, som fanns bakom ett brädskrank i korets norra del. Kyrkan hade inget torn, utan orgelläktaren nåddes via en eller två trappor från kyrkorummet. En enkel orgel skänktes av Olof Hansson i Fröstad, Östra Tollstad. På 1820-talet vitmålades troligen inredningen och 1824 skänkte nämndeman Anders Andersson och hans maka i Hydinge Västergård en altartavla. Bengt Frökenberg, som hade verkstad i Linköping, målade "Nattvarden" som en fri kopia efter Pehr Hörberg.

År 1863 hade man slutligen fått råd att uppföra ett torn och en sakristia. Tornet fick en modernt utformad spira och huvudingången till kyrkan förlades nu genom tornet i väster och via torntrappan nådde man orgelläktaren. Ritningarna var upprättade av arkitekt Johan Erik Söderlund (1826-1875) efter förslag från "orten". Den västra av de ursprungliga sydportalerna murades igen. Den provisoriska sakristian i koret kunde tas bort och istället sattes en ny predikstol på den platsen. Troligen tillkom också de nuvarande fönsterbågarna. 1866 fick man en ny orgel, tillverkad av Åkerman & Lund i Stockholm. Mot 1800-talets slut installerades en eller flera kaminer i kyrkan och interiören målades om. Dörrarna målades i ekimitation, en mycket populär och tidstypisk färgsättning. Korbänkarna är inritade på förslagsritningen till torn och sakristia. Det framgår inte om bänkarna fanns där före 1863 och i så fall hur den provisoriska sakristian varit placerad i koret. Förslaget visar en placering för predikstolen väster om dörren till den nya sakristian. En uppmätningsritning från 1932 visar emellertid predikstolen inritad i de norra korbänkarna.

1933 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Korfönstren försågs med antikglas och predikstolen flyttades väster om sakristiedörren, vilket lär ha varit läget för predikstolen när den provisoriska sakristian fanns i koret. Nytt golv lades in och inredningen marmoreringsmålades i huvudsak i grönt med ljusare fält. Inom de gamla bänkkvarteren gjordes nya sittbänkar med breddade gavlar och ökad lutning på ryggstöden. En ny kamin installerades men togs bort efter knappt 15 år, då kyrkan fick elektrisk värme och belysning.

1956-57 gjordes smärre ändringar efter förslag av arkitekten och professorn Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier före och runt 1950-talet. Hans arbete i Sya rörde främst ny inredning i sakristian och ett nytt altarbord. 1969 tillkom ett nytt orgelverk byggt av A Mårtenssons orgelfabrik i Lund, men den befintliga fasaden behölls. 1971 byggdes en ny öppen trappa upp till orgelläktaren från långhusets nordvästra hörn. Samtidigt tog man bort bänkinredningen på orgelläktarens södra sida.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i västöstlig riktning och har ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i samma bredd. Sakristian ligger på norra sidan, med ingång från koret och i väster står tornet som avslutas av en låg, klockformad huv med hög spira. Kyrkan är uppförd i gråsten. Den låga sockeln består av relativt liten, fogad gråsten. Stenmaterialet är större i sockeln till tornet och sakristian, som ju är uppförda senare. En rak putskant avslutar fasaden mot sockeln. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i brutet vitt. Långhus och kor täcks av ett gemensamt brutet, valmat tak täckt med stavspån. Den profilerade takfoten är av trä. Även sakristians valmade sadeltak är spåntäckt. Tornhuven och spiran är skivtäckt med kopparplåt. Vid tornhuvens takfot finns ett runt fönster i var väderstreck. Långhusets och korets fönsteröppningar är svagt stickbågiga. Fönstren har ett diagonalt spröjsverk av trä och är indelade i två stående halvor som kröns av en rundel. Fönsterbågarna är något olika på södra och norra sidan. I söder, liksom i korets östvägg, är fönstren rundbågiga och i norr är de svagt stickbågiga med ett något "slarvigare" spröjsverk, men i övrigt med samma indelning som i övriga fönster. Fönstren är grönmålade och fönsterblecken består av målad, galvaniserad plåt. Troligen tillkom fönstren i samband med uppförande av sakristia och torn 1863. Sakristian har ett fönster i norr. Det är ett sentida tvåluftsfönster med blyspröjs och det sitter i en delvis igenmurad stickbågig öppning. I tornets vapenhus finns mindre, rundbågiga fönster med diagonalt spröjsverk. Högre upp finns runda fönster och dubbla tornluckor med liggande panel. Kyrkans huvudingång är i tornet med en stickbågig dubbelport klädd med profilerad, svartmålad panel i fiskbensmönster. Panelen är ej original. Den rundbågiga portalomfattningen ramar in en rund kalkstensplatta med förgylld text: Bygt år MDCCCLXIII. Detta är årtalet för tornets tillkomst. I söder finns en stickbågig och flersprångig portal i övergången mellan långhus och kor. Den svartmålade porten är troligen original och har en kraftig, profilerad panel i fiskbensmönster. Gångjärn visar att porten tidigare har suttit längre ut, eller också har det funnits en yttre port