OMRÅDE
Radhusen med två våningar klättrar väl exponerade i en sluttning i sydvästra Rud, norr om Altfiolgatan, vilket även de två små återvändsgatorna upp i området kallas. De färgglada husen är också synliga från rondellen intill där de större gatorna Femvägsskälet, Lergöksgatan och Grimmeredsvägen, samt de mindre Klangfärgsgatan och Altfiolgatan möts. I öster bakom en kulle ligger ytterligare ett radhusområde och emellan dem en före detta panncentral. I nordväst håller en gammal brandstation på att byggas om helt.
De 20 husen är fördelade på tre planmässigt trappformade längor längs två smala återvändsgator, där den östra har hus på båda sidorna med entréerna åt gatan, medan den västra följaktligen bara angör entréerna till en länga. Husen har ett starkt arkitektoniskt uttryck från vilket håll de än syns. Söderifrån uppvisar de helt slutna tegelgavlar. Åt väst är det indragna balkonger på övervåningen och uteplatser vid en indragen bottenvåning. Östsidan är mycket karaktärsfull med förråd och carport på en gjuten sockel framför huset. Sockeln har en sluttande kant, likt en flik, ut mot den lilla vägen mellan husen. Vinkeln på det fasade sockelpartiet korresponderar med skärmtakets lutning över bostadsentrén, som är placerad bakom förrådet. Husen förskjuts från varandra i djupled så att ett skuggspel uppstår på fasader och i carportar. Eftersom pulpettaken är satta på "snedden", med lutningen synlig framifrån, får längorna ett bestämt, tufft uttryck, liknande det när man har ett neddraget och ett uppdraget ögonbryn. De nio husen längst i öst saknar förrådet framför och har en annan fasadutformning.
Trädgårdarna är mycket små och markförhållandena gör bitvis stora nivåskillnader mellan längorna och trappor av olika slag är frekventa. Barrväxter är vanligt förekommande. Entrézonerna är belagda med betongplattor.
Panncentralen och brandstationen fick bygglov redan 1961 medan radhusen fick detsamma 1964. Panncentralens skorsten revs 1992 och 1995 byggdes centralen om och ändrade användning. Den glasade sydfasaden sattes igen med brunrosa skivor och sadeltak byggdes upp på det platta taket. Idag huserar en rörfirma där. Brandstationen byggs för närvarande om totalt av Räddningstjänst, med påbyggnad och tillbyggnad.
BYGGNADER
Radhusen har egenheten att pulpettaket sitter med taklutningen synlig framifrån och att gavlarna med fasadtegel är helt slutna, medan långsidorna har liggande träpanel. Takets utformning kommer sig av att man utnyttjat marklutningen till att rita ett enda långt pulpettak över hela huslängan och sedan "fyllt på" med hus under, i terrasseringar. Det finns två hustyper. Båda har fönsterband som löper mellan tegelgavlarna på övervåningen, men den ena har en skyddad entrézon bakom en förrådsbyggnad, vars tak fortsätter ut till en vägg så att en carport bildas. Åt trädgårdssidan finns på övervåningen en liten indragen balkong och på bottenvåningen ett högt fönsterband med altandörr i mitten. Den andra typen av hus saknar förråd och har ett fönsterband även på bottenvåningen som avslutas med en djupt indragen entrédörr.
Våningar: 2
Stomme/konstruktion: regelverk
Fasad: liggande spontad träpanel, tegel på gavlarna, fjällpanel på förråd
Fasadfärg: pastellfärger som gult, blått, grönt, rosa, rött tegel
Takform: pulpettak med lutningen synlig framifrån i fasadliv
Takmaterial: papp
Utvändiga detaljer: indragen balkong, förråd framför med tak bildande carport på gjuten mur, skärmtak över ena entrén, andra entrén indragen
Perspektivfönstren är av vitmålat trä eller av vit metall i pivåmodell. Smala fasadpartier markerar olika rumsskiljande väggar. Entrédörren är också vit, av trä och har smala sidoljus och ett litet pappklätt skärmtak på konsoler. Förrådet har ett smalt fönsterband med fem fönster upptill utåt gatan och två dörrar med fjällpanel i gången. Den helt indragna balkongen är inte markerad på något sätt, utan är bara som en profil i fasaden.
1984 tilläggsisolerades ytterväggarna och under de sista tio åren har några uteplatser byggts in till uterum.
KOMMENTAR
Radhusen har en mycket annorlunda och omsorgsfull utformning kring en för hustypen vanlig struktur, med förråd framför entré på ena sidan, balkong och uteplats åt den andra. Placeringen i sluttning skapar spännande skuggspel med carportarna, som också ger ett grottliknande intryck och den lilla avfasade sockelfliken är en viktig ljusupptagare. Husen har behållit sin homogena utformning, som balanseras av de vita snickerierna. Men i den västra längan har en husägare målat brädan under takfoten på förrådet och carportens ytterstolpe och sockel svart, till skillnad från de andras vita och genast störs rytmiken för ögat.